tisdag 12 november 2019

Trettonde babylapptäcket

     En gång i tiden låg det här med lappteknik mig varmt om hjärtat och en viss känsla för det har jag fortfarande. Jag har gett bort de allra flesta täcken till alla barnbarnen, en del syskonbarn, fadderbarn o.s.v. Nu är det minstingen i vår släkt som står på tur. Försenat, försenat måste jag erkänna för gossen är nu fyra månader men om ca en vecka tänker jag att det skall vara klart.
 
      I ett lapptäcke finns vanligen många färger eftersom de en gång i tiden uppstod av att allt tyg skulle användas och även återanvänt.

     De första jag gjorda hade alla hjärtan i olika färger men eftersom det blev fler o fler täcken så blev det lite tjatigt att göra samma modell så jag satsade sen på att utgå från två färger. När jag gjort så en tid kom jag på att man kan vända hjärtanen mot varandra så det första jag gjorde på detta vis så kunde man ha den blåa ändan mot en gosse och var det en flicka som kom så kunde man ha den rosa ändan emot.  Syns bra hur jag tänkte på den första bilden.

                                               Minstingens täcke går nu i gult och blått.

    Rätt många moment innan ett täcke är klart. Börjar med att tråckla fast tyg på 20st papperhjärtan, prässar o sprätter loss dom igen. Syr för hand fast hjärtan på 20st 15x15cm tygbitar i oblekt bomullstyg. När detta är klart syr jag ihop alla bitarna. Nu klipper jag till ca 30cm långa o 5 cm breda remsor i samma tyg som hjärtan och syr ihop alla vid varann. Klipper sen tvärs över i 5cm breda remsor som blir som ett tandavarv, Sist syr jag detta tandavarv runt om.
   Nu återstår att klippa vadderingen 5cm större åt alla håll än ovantyget och sist klippa undertyget 6cm större åt alla håll än vadderingen och allra sist sy runt om.
   Som ni ser på sista bilden så kviltar jag runt om varje hjärtan, då hålls vadderingen på plats och så ser det ut som om hjärtat stiger upp lite.
    Jag är rätt nöjd även med detta täcke och jag hoppas att minstingen skall hinna sova sött under det en tid innan det är för litet för honom. 

    I dag har jag fått rå om denna lilla 4-månaders minsting i några timmar. Ja tro mig, det skulle inte ha blivit enkelt med ätandet om inte stora syster (10 år) kommit så passande med nappflaskan. Skillnad på vem som håller i nappflaskan men så go o glad de kan vara bara de har mat i magen. 
    På  torsdag ryker jag iväg till Tammerfors. Fredag morgon, ja då är jag snabbt på plats på den stora hantverksmässan. Såg att det är fyra hallar i år så jag tänker som vanligt att jag skall vandra på hela dagen, vilket jag aldrig orkar hur jag än tänker. Allt gott till er, vi ses.


onsdag 6 november 2019

Bra eller dåligt att samla på grejer.

    Kunde säga att det är väl  både bra och dåligt, beror ju på vad man samlar. Mitt eget samlande rör sig varken om glas, porslin smycken eller sådant, mitt samlande rör sig om rent av skräp. Skräp i den bemärkelsen att man kan göra något av det, således återanvändning.  Det har alltid legat i min natur att tänka till vad jag kan göra av t.ex. en vacker trädrot eller dylikt.
 
   Nu har ju detta dalat lite för min egen del kanske med ålderns rätt men tack och lov har jag nu 5 barnbarn så där fortsätter mitt lilla samlande. En hel hylla med samlat "skräp" såsom, toarullar, korkar, glasspinnar, äggkartonger, gammal julpynt, bandstumpar och vem vet allt. Lite inhandlat såsom färgkartonger, lim, färgpennor, glitter och dylikt finns förstås också med.
         
Tro mej, alla barnen dras till denna hylla och pysselbord och jag njuter i fulla drag av att se barnen spela ut sin kreativitet.

  I detta lilla rum har vi således barnbarnens pysselhylla och ett gammat köksbord som deras pysselbord. Där ryms även mitt målarbord och min byrå med kort och målargrejer. Från att vart och ett av barnen börjat pyssla där har jag förmanat att aldrig gå och röra mina målargrejer eller annat på mitt skrivbord. Det har fungerat till hundra procent, kan inte minnas att det hänt en enda gång att de gjort något vid mitt bord. Däremot har de någon gång frågat lov att få låna något.

        När sönerna flög ur boet funderade jag allvarligt på att göra detta rum till ett vackert gästrum men ack så glad jag är att det blev ett pysselrum när barnbarnen kom. Inget fint där inte men väl så användbart.
       Skall nu själv sätta mig vid skrivbordet och färdigställa mina handmålade ljus som lämnade på hälft för några dagar sen. I morgon är jag hela dagen vid Hantverkarboden så ni vänner som är nära, välkommen in om ni har vägarna förbi. Önskar er en skön kväll i stugvärmen nu när kölden börjar bita lite utomhus. Vi ses.


söndag 3 november 2019

En vacker dag


      En tripp till villan för att hämta upp bryggstegen gjorde att vi kom oss för en promenad i Larsmo skärgård.
   Så vackert denna dag med lite is här och var där skugga fanns. Även villavägarna var isiga, dock inte så halt att det blev jobbigt att gå.

                                 En endaste båt väntade på att bli upphämtad vid denna brygga.

      Så lugnt och stilla på vattnet med ståtliga kaveldun här som sticker opp. Antagligen får de ståta hela vintern sen isen gör sitt.

    Blåbärs och lingonriset var vackert snöpudrat. Undrar just om det är för tidigt att ta ris till dörrkransar? Är det någon som vet hur länge man kan spara t.ex. lingonris utan att det förstörs? Lät bli att ta ännu men  bör förstås göras innan snön kommer på riktigt.

   Här hemma är stickorna lite igång då och då men annars är det rätt lugnt med något nytt på hantverksfronten. Jag bubblar på med det gamla vanliga s.a.s. målar ljus, stickar o trycker på tyg, allt om vartannat.

     Nu fick jag besök av ettan. Blir så glad när hon fortfarande vill komma hit ibland så nu säger jag hej svejs för denna gång. Vi ses.

torsdag 31 oktober 2019

Krokiga tallar

    Den sedvanliga krokiga tallen som skall bära fågelbrädet här under vintern, ja den hämtade vi i dag som hör senhösten till.
    Jag älskar det här att få ströva på mossen när luften känns så sval o ren. I dag var det helt vindstilla och således mycket njutbart.


    Och alla dessa vackra mossar o lavar som verkar njutit av det fuktiga vädret som varit.

                                         Ni ser väl också hur otroligt vackra lavarna är, eller?




     Marken var pudrad med snö men den höll på att smälta bort. Ett tunt istäcke hade lagt sig men där under syntes många färgnyanser som jag inte fick att synas här. Jag njöt i fulla drag och nu, ja nu är fågelbrädet på plats och väntar på att jag får inhandlat solrosfrön, havre o nötter.

    Skön kväll eller jag får väl säga natt så här dags. I alla fall, vi ses en annan dag.


fredag 25 oktober 2019

Ett minne blott

     Så länge vi fick ha de vackra färgerna i naturen denna höst. Inte varje år de vackra löven hålls på träden så länge eller ens blir så vackra färger som i år.
      Många gånger jag tagit foto av denna vackra lilla stuga när jag går förbi den. Den liknar precis en tomtestuga. Vackert både sommar höst o vinter. Välansat på sommaren av stugägaren, vanligen vackra löv på hösten och snöpudrade granar lite längre bort på vintern bjuder en till att ta fram kameran,


     Det sista av färgerna här i vår omgivning denna höst. Har redan minskat en del och när denna helg är förbi tror jag allt det vackra är ett minne blott.

    Här hemma blev också fina färger både på snöbollsbuskarna, rönnen och aronia. Vi har haft aronia ca 5-6 år, planterade dem för den fina höstfärgens skull som blir knallröd mot mörkare. Det är faktiskt första året som de blivit röda så nog är alltid höstfärgerna olika från år till år.
     Nu återstår nog bara att få fixat lite enris och annat i någon kruka och placera ut ett par lyktor, ja då får det bli vintertid i morgonnatt vilket jag inte alls gillar men får ändå som alla andra finna mig i att kvällarna blir mörka.
      Blir soffhörnet med stickning eller pysselrum med ljusmålning för mig i kväll, har inte bestämt mig ännu men något blir det. Hej svejs till er alla. Vi ses.
 

lördag 19 oktober 2019

Handsydd lapptäcke

     Tänk er ett handsytt lapptäcke med ca 12000 små handsydda sexkantiga lappar. Trodde knappt det var sant men här är beviset.
   Det är så här att förra helgen när jag besökte Umeå så träffade jag en släkting på båten som jag inte träffat på många år. Vi pratade olika handarbeten för jag minns från ungdomstiden vilken handarbetsnörd hon var.
   Hon berättade om hur hon gillar skapandet med lappteknik. Dessutom fick jag veta om detta lapptäcke som hon gjort till sitt barnbarn till deras dubbelsäng.
   Jag fick se bild på det och  bad henne senare att sända bilden till mig om jag fick visa täcket här på min blogg. Det fick jag och denna skapelse är gjord av Agneta Finneman.

    Att först göra små sexkantiga pappersbitar, tråckla fast tyget om bitarna och sen sy för hand ihop alla bitarna i varje kant, ett enormt arbete som kräver kreativitet, energi och massor med tålamod.

    Som ni ser är färgerna och mönstret i modern tappning vilket jag tycker är mycket intressant om man vill hänga med lite i modesvängningarna och inte stanna kvar i det gamla i all sin tid. Dessutom gör det ju sitt till om täckets färger passar in i rummet. Skiftningarna i bottenfärgen gör det så mycket mer levande eller vad man nu skall säga.
    Hon har öppnat upp hörnen för att förminska att det hänger fullt med tyg i alla hörn. Kan tänka mig att det kan fungera bra eftersom jag själv inte riktigt gillat just detta att  tyg i hörnen tar så mycket plats.
   Ett enormt vackert och  fint arbete enligt mig.
 
   Min blogg började med att jag ville inspirera andra med olika hantverk blandat med annat i mitt liv. Under åren har en hel del annat smugit sig med men ibland snubblar jag över något intressant och då visar jag det här. Denna gång fick jag med ett hantverk lite ut över det vanliga så Tack Agneta för att jag fick visa det här. Mitt eget tålamod skulle aldrig räcka till ett sådant handsytt täcke.

   Mitt eget sysslande och pysslande här hemma har de senaste dagarna rört sig om städning av större mått. Nu är jag nära att få njuta av ett rent o städat  hus och en hel del skräp förpassat till Ekorosk.
   I kväll far vi och träffa vänner och då tar jag min just nu intressanta stickning med. Ha det alldeles gott trots det mörka och dimmiga vädret. Vi ses.




tisdag 15 oktober 2019

Ulliga vantar

      Nu är dom klara. Tog inte så länge att sticka men väl lika länge med alla finesser.
    Stickade lovikkavantar till mig själv en gång i tiden och jag gillade dem jättemycket. Jag brukade kalla dom Lucia vantar trots att jag nu inte var någon lucia men med den vita färgen då så passade namnet.

     Har så smått spanat på dem på nätet och nu plötsligt med alla vackra garn som finns tillgängliga så kom jag till skott.  De vackra färgerna höjde inspirationen nästan till max. Har inte något mönster, jag brukar testa lagom antal maskor för att få rätt storlek. Inte det roligaste att sen karda dem men spännande att se resultatet.

         Ack så varma och vackra att dra på när vintern bjuder på köld och gnistrande snö.  Dessa är ämnade för en flicka men vem vet, kanske blir det ett par till mig själv också när några par  blir klara. Alla kan väl ha lovikkavantar om man så önskar.

     God fortsättning på kvällen. Vi ses.