lördag 25 april 2020

Sista bilder på vårt sommarparadis

    Lite grått och mulet den dagen men det blev ändå de allra sista bilderna på vårt sommarparadis.   Nu är detta paradis såld till trevliga och vänliga människor som jag är säker på kommer att få detta ställe att blomstra än mera än vad vi lyckats med de sista åren.               
    När vi en gång i tiden påbörjade vårt skärgårdsliv här var det en enorm njutning att få komma till stället trots massor med jobb där. På den tiden jobbade jag på butik där det var väldigt bråttom många gånger men så fort jag kom till villan så ramlade all stress av, detta är något jag hoppas de nya ägarna också får känna av i vår stressiga tid.
      Allt har sin tid i livet och så var det även med vårt sommarparadis.
   Åren går och ett och annat förändras så även vårt intresse för att ombesörja detta ställe.
     Här är även den sista korvgrillningen på gång i grillplatsen som jag en gång i tiden så njöt av att mura upp när mannen inredde villan.

     Eftersom sönerna nu har egna skärgårdställen att åka till så är vi välkomna att avnjuta skärgårdsliv i den mån vi själva vill, det gläds vi åt att inte helt behöva klippa alla band till skärgårdslivet.
     Känns helt rätt nu och önskar de nya ägarna massor med njutning på sitt villaställe.

     Har även snart allt under kontroll med alla grejer som forslats därifrån. Blir ju inte speciellt lite man samlat på sig dit under åren om än man försökt att ha allt minimalt.
   
    Vackert väder här hemmavid och min ända blomrabatt borde få sig en omgång, ja även ordning och reda inomhus men vi får se vad som drar mest. Önskar er alla en skön lördag. Vi ses.



tisdag 21 april 2020

Lite blommor

      Nu börjar den tiden då jag kan visa en o annan blomma mellan varven. Blåsippan är vacker så det förslår, blommar rekorderligt denna vår tycker jag.
                     Kan inte minnas att en enda planta har haft så många blommor tidigare.



     Kl 7 i morse var jag till Prisma för att handla och tänkte mig då att köpa en blomma för att på detta sätt trubba av det sociala bortfallet lite. När jag var så långt som in i Prisma hade jag glömt bort det hela och riktade bara in mig på att inhandla maten.

    Väl hemma igen fick jag se mig omkring lite men inte många blommor syntes till inomhus. Brukar ha orkidéer som turas om att blomma hela året men nu står de alla tre på fönsterbrädan med ett eller två blom kvar.  Bägarrankan som nu börjar visa sig lite livfullare efter vintern får stå för vårens blomning med sitt enda enkla blom, kanske kommer fler.

    Så vackert väder i dag och jag är väldigt glad för att jag bor på landet och kan vara ute på vår egen tomt så mycket jag vill. I dag ringde nämligen en från Pedersöre kommun och undrade hur jag hade det eftersom jag  redan befinner mig över det jämna sträcket. Jo jag har det ju visst ok men kan mycket väl erkänna att jag saknar den sociala biten och då allra mest frånvaron från barnbarnen. Bara att finna sig i detta, vi sitter ju alla i samma båt.
    Hoppas alla ni andra även haft en skön dag. Vi ses.

fredag 17 april 2020

Hoppet efter coronatiden

    Just nu befinner vi oss i denna otrevliga "coronatid" men på något vis hoppas jag att det även kommer något positivt i dess spår.
     Läste någonstans i dag om närproduserad mat i coronans fotspår och just detta är vad jag går och hoppas på.
    Eftersom jag alltid älskat att odla grönsaker, plocka bär och dyligt så passar det mig som hand i handske det här med egenproduserat men även att köpa närproduserat. Tycker att det i många år nu inte alls liksom varit inne att odla sina grönsaker eller plocka bär i skog och mark men kanske, kanske kommer detta även i coronans spår.
   Det tar ju sin lilla tid och kräver lite intresse att odla grönsaker själv men det är värt allt när man sen vet vad man äter. I höstas fick jag så bra med morötter och bönor att jag efter  många års uppehåll av sådant jobb tog mig för att återigen förvälla och frysa in. Till råga på allt så råkade jag få inhandlat inhemsk broccoli och blomkål till skapligt pris på senhösten vilket gjorde att mina grönsaksförpack-ningar blev en fullträff. 

     Dessa grönsaker går åt som smör i solsken just nu när vi handlar så sällan. De frysta grönsakerna är ju perfekt att ha hemma när de färska börjar tryta.

    Vågar mig även på att skryta lite när jag nu ventilerar grönsaker. Mannen här i huset skötte om löken i somras och aldrig har jag haft så bra lök tidigare. Ännu har vi några rödlökar kvar, helt fräscha och fina så nu har jag redan vidtalat mannen om vi kunde så fler sorters grönsaker i år och han också rensade ogräs eftersom den sortens jobb inte går ann helt och fullt för mig själv. Han lovade och jag hoppas således få frossa i egna grönsaker till hösten.

                   Var en sväng till villan i dag och det var så vackert väder men kallt och fortfarande lite snö här och var.
   Korven smakade i alla fall och röken från grillplatsen, ja den ger även en härlig känsla.
                   Ha det gott, vi ses.

onsdag 8 april 2020

Dagens vandring

      Dagens vandring gick inte långt härifrån men ack så givande. Solen, Tonbergets natur och syster yngre med man som gjorde oss sällskap gjorde vandringen perfekt.
    Eftersom man helst inte skall ha besök eller själv besöka någon nu så kan det ju även bli rätt bra att träffas utomhus. Således gjorde vi alla slag i saken att vandra vid Tonberget. Picknick och prat under en lååång, lååång paus vid grillplatsen gjorde riktigt gott efter allt hemmavarandet.

    Promenaden blev en bra bit längre än vi tänkt eftersom den blöta skogsvägen var avstängd för trafik. Det hade vi inte tänkt på att nu är det ju den tiden men det blev bra ändå.

    Rätt överraskad att klockan blivit så mycket skildes vi från syster yngre med man och  äntrade hemmet först kl 20 i kväll.  Så länge corona hålls på avstånd och vädret är passande så är det ju väldigt trevligt att umgås så här också.

                                  Nu sitter vi som slagna hjältar och myser framför brasan.


     Med tulpaner och kycklingar på bordet vill jag önska er alla en Glad Påsk.  Sök er ut i solen, det gör gott. Vi ses.

söndag 5 april 2020

Tvillingnålen en viktig grej.

    Inspiration till all vår kreativitet hittar vi på olika sätt. Den som gillar att göra saker själv har rätt ofta tankar som snurrar runt olika idéer men ibland får man någon puff utifrån. Puffen till att sy det jag nu skall visa kom nog från syster yngre bara genom en tvillingnål.
   Syster yngre som håller på att sy en del till barnbarnen började prata om att hon fick så fina stickningar med tvillingnålen. O jaa, den hade jag glömt att jag hade.

                                Denna collegedräkt kom till från restbitar så det blev en del skarv.

    Några planer på att sy något just nu hade jag inte men inspirationen infann sig bara av att vi pratat om den där tvillingnålen.

     
      Så började jag rota i mina tyger och visst hade jag lite mindre bitar i college och trikoo. Tankarna föll på våra tre små gossebarnbarn, bitarna skulle säkert gå att sy till dem. Så blev det, tre st dräkter med jumper o byxor.
 
     Eftersom bitarna var rätt små så blev det en del skarv här o där och nu kommer således tvillingnålen in i bilden.


                                  De två stickningarna trollar lite bort att detta är ett skarv.


           Och flera skarv blev det eftersom bitarna var så små men rätt intressant också att ha litet hjärnjumpa med att få bitarna att passa in.

      Jag är glad och nöjd att jag fick lite förminskad tygmängd i mina gömmor och hoppas att gossarna kan använda dem en tid. Tyvärr känns hela mitt arbetsrum nu som om det vore Ekorosk men det lär jag få ta tag i efter påsken. Hoppas på att ännu få sydd lite till innan just det intresset lägger sig för sommarvila.
     Solen skiner och jag önskar er alla en bra dag. Vi ses.


söndag 29 mars 2020

Min farfar

    Detta kommer att bli ett speciellt och nostalgiskt inlägg, Jag skall berätta lite om min underbara farfar som gjorde så gott åt mig i min barndom. Att jag nu kommit att tänka på honom är nog p.g.a. coronaepidemin som vi befinner oss i och som gör att alla tankar o känslor pyser på och detta att jag just nu inte får träffa alla mina barnbarn helt och fullt.
   När jag var två år alltså för jättelänge sen fick jag tuberkulos i min rygg och som alla vet så var den sjukdomen väldigt farlig på den tiden men lyckligvis så hade  medicinen som botade den just kommit ut så jag blev helt frisk. Jag låg i gipsvagga i 2,5år så jag var fem år när jag började leva normalt.

 Under den tiden ska ni veta att jag hade en fantastisk farfar som ställde upp i vått och torrt. Han spikade nämligen ihop en kärra med två stora cykelhjul, jag fick ligga på den kärran och han vandrade med mig i hela byn, ja till och med till släktingar som bodde 5km bort. Jag minns både kärran och gipsvaggan men mest av allt denna underbara farfar.

   Efter att jag blivit frisk och kunde leka fullt ut så fick jag mina syskon och kompisar leka i hans rum, vi gjorde koja med filtar runt hans bord och dyligt. Det var han som lärde mig att se vad klockan är  beroende på åt vilket håll solen befann sig utgående från mitt hem,att det fanns kummin efter några dikesrenar och en hel del annat om naturen.  När jag var 8 år så dog min farfar och detta kändes enormt men var en naturlig grej ändå som gick snart över på barns vis.
     Nu tänkte jag inte det här som någon snyfthistoria för det kan jag bedyra att jag själv har inget tråkigt minne alls av denna tid, jag minns då bara denna fantastiske farfar och en del olika episoder.

 När någon kommenterade om mig efter att jag blivit frisk så sade alltid min mamma att det var farfars förtjänst. Ja visst var det säkert det eftersom mina föräldrar var bönder och hade massor med jobb.
    Jag var en lycklig liten flicka trots allt för underbarare farfar än den jag hade kunde knappast finnas. Vad jag själv är mera berörd av i min egen livshistoria är vilken plåga det måste ha varit även för mina föräldrar.
    Jag tror att vi alla äldre gör gott åt våra barnbarn den tid vi ger dem.
                     Skön helg till er alla, vi ses.



fredag 27 mars 2020

Vårtecken

     På min skogspromenad i dag träffade jag på vårens första orm. Inte har jag sett ormar igång så här tidigt här om kring. Den låg helt stilla med huvudet upp på hel spänn trots att min fot var ca 30cm ifrån den. Försökte röra mig men den var bara avvaktande så det var jag som drog mig bort.

        Gillar inte ormar men bara man har ordentliga skor så är de ju inget att vara rädd för.

      Solsken och så vackert med vårkänsla i skogen gjorde att när jag kom hem "jöutist" jag inte gå in så istället blev det en stickstund vid södra gaveln. Dessutom några foton till.
    Ett till vårtecken här där blåsippan blommar i min perennarabatt. Den gömmer sig bakom den lilla karaganen men varje dag går jag och ser dess förändring.
    För att själv uppmärksamma våren så har jag redan planterat dessa små påskliljor i krukan vid trappan. Brukar göra detta rätt tidigt och ibland står de väldigt länge med sina vackra uppiggande blom. I fjol då jag även planterat dem rätt tidigt så frös de bort helt när det plötsligt en natt var närmare 10-, så kan det även gå.

    En dag kvar av den viktigaste karantäntiden för mig, den att jag inte träffat en endaste människa (förutom mannen förstås) under två veckor p.g.a. vår utlandsresa. Det har visst gått bra men nog kan jag vara ärlig och säga att njutbart är det inte.  Människan är ju nog ett flockdjur och jag själv med all säkerhet. Bara det att veta att man inte får träffa någon gör ju sitt till.
     Nu lämnar jag ju kvar i den andra karantän d.v.s. att vi äldre skall hålla oss hemma. Det tänker jag även följa men åtminstone handlar det nu inte om att jag kan smitta någon annan.  Det som jag tänker blir svårast är att försöka få en glimt av barnbarnen men ändå hålla dem på två meters avstånd. Hela mänskligheten sitter ju i samma båt så ingen är ju ensam om eländet. Jag hoppas ändå att något gott skall födas från denna coronatid. Önskar er en skön weekend. Vi ses.