Saknad

I går fick vi telefonsamtal om att min far hastigt gått bort, 93 år gammal. Döden kommer ju alldrig passligt och den medför alltid många känslor och en stor saknad.
Tillsammans med min mor gav han oss barn en mycket varm och trygg barndom. Jag kan också nämna att han var en krigsveteran som levt fem år av sitt liv mitt i kriget och ändå kom därifrån med livet i behåll. Säkert med många själsliga skavanker eftersom han inte alls ville prata om kriget.
Det bästa han visste var att få visstas i skog och mark, därav denna bild.
En vers från en dikt skriven av Siv Andersson tillägnar jag min far.

En far är nån som vet
att skydda sina kära
Han vakar över dig
långt borta eller nära.

Och alla ni boggvänner, vi ses ha det gott.