Det här med dialekter

       Hantverk som jag sysslar med, ja där kan man bjuda på allt möjligt. För flera år sen tyckte jag det skulle vara intressant att göra något med dialektord. Tänkte mig då dialektord som andvänds här omkring Pedersöre.  Lyckades hitta en textilpenna med kulspets (de vanliga filt passar inte på tyg). 

       Så här blev de och visst, heitvägg och pikkalaka är ord som än används i Pedersöre. Nu finns ju så många olika ord i byarna så det blev en del funderingar om detta vid Hantverkarboden. Jag tog själv en riktig funderare så lusten att göra dem försvann och stannade med några provexemplar.

     De här är ju däremot ett säkert kort här i nejden. Har gjort såna båda vita, gråa och röda i många år och får tydligen fortsätta. Just nu har jag klippt till både gråa med vit och röd tryck. Sen de är tryckta får de blir klara när det passar mig eller när de behövs.

     Nu skall jag gå och mumsa på en sallad och även en grillkorv som mannen just nu grillar i spisen.  Enkelt och gott men korv nåjaa. Ha det gott, vi ses.

Till julklappssäckar

       Många bäckar små brukar det ju heta och det vill jag påstå kan också benämnas på min stickning.

      Sällan några långa pass men om man tar i stickningen då och då och även pysslar på lite framför TVn jag då blir det en hel del i slutändan.

                                                 Så är det nog med mina ulliga gulliga vantar.  

   Tycker mig ha hållit på med dessa hela hösten men dock aldrig haft bråttom, det har fått bli vad det blir. Nu är julen nära och därav är ännu något par klara att föras till Hantverkarboden. Det känns ju alltid trevligt när någon gillar det man gör.

    Efter julen ska det även bli skoj att hitta på något annat eller vem vet, kanske traskar jag på i gamla spår även då. Tiden får utvisa men jag är rätt nöjd att sticka något smått eftersom jag inte på många många år stickat några större plagg. 

    Sen söndag kväll men ha det gott, vi ses.

Äntligen en knippe linnetyg

        Plötsligt var det så svårt att hitta passande linnetyg till mina dukar,bröddukar o pannlappar. Har i flera år betällt linnetyg från en viss inhemsk försäljare men plötsligt för en tid sen när jag behövde mer så hade de slutat sälja.

     Så svårt sen att hitta rätt i denna ljungel, Eftersom jag är rätt dum på det här med språk och endera är det Engelska, finska eller annat då man skall beställa via nätet. Ibland fattar jag ju men har inte så mycket råg i ryggen att jag vågar beställa. Dessutom är det detta med kvaliteten. Nu när jag med mycket om och men fått tag på tygprover så gick resten smidigt. Jag beställde på söndagen och hade det här på tisdagen, det var service det tycker jag. Och ja, jag hade råg i ryggen (på finska) denna gång.

                        Så nu blir det att snabbt fylla på lite vid hantverkarboden inför julen.

      Bara för mig att klippa, sy, trycka o pressa nu så är det som det ska den här tiden. Inte så bara egentligen, allt tar sin tid trots allt. Glad och nöjd är jag att äntligen ha lite extra linnetyg i skåpet numera.

      I dag satte jag upp alla ljusslingor som jag tänkt mig utomhus inför julen. Det blev i tre olika små träd. Detta är syrenträdet som är störst. Jag hade köpt ny slinga med 600 små lampor som jag trodde skulle räcka. Nej det blev alldeles för glest så jag satte dit en till som var likadan men lite mindre, gissar på 400 lampor till och nu först är jag nöjd.  Behöver absolut något som piggar upp lite denna årstid. 

      Snart helg igen och då inte vilken som helst, då får jag ju göra den älskade sillsalladen om jag så vill. Älskar den. Ha det gott alla som kikar in, vi ses.

Tröja, sockor o vantar

      Stickorna glöder ju lite varstans nuförtiden. En flitig femtonåring som om en kort tid blir sexton fick för en tid sedan denna tröja färdig. Hon är mitt barnbarn så jag får väl vara lite stolt eller?

        Tröjan har hon stickat i två trådar, Kid Silk och Flora. rätt fint garn så jag förvånades att hon vågade sig på detta. 

      Alla kanter var stickade i I-cord avslutning och jag tycker denna är så himla snygg och känns bra mycket modernare än vanliga muddar t.ex.

       Hon har dessutom just fått dessa sockor klara. Vackert mönster o passande färger tycker jag och otroligt jämnt stickat.

    När hon gick i åttan stickade hon dessa som ännu är flitigt använda.  Känns rätt coolt att något av barnbarnen fått intresse för handarbete som jag älskat hela mitt liv. 

    Uppriktigt är jag glad att stickningen kom igen för den ger sån glädje för många. Själv var jag flitigast på den fronten på -70 och -80 talet.

    Här är underbart solsken i dag så dagens promenad är avklarad. Jag har just varit i Vasa för min fjärde ablation för mitt omöjliga hjärta, denna gång för flimmer. Nu hoppas jag att det kunde lugna ner sig men tar två månader innan jag har facit i hand. Ingen rolig grej men det går an. Har inte sysslat med någonting alls senaste vecka men tänker ta tag i lite ljusmålning och vantstickning, det är nog det som gäller denna årstid för mig. Ha det gott, vi ses igen.

Vantar, stickcafé och skogsvandring

      Har hållit paus från stickning ett tag men nu har allt vackert garn jag har börjat pocka på min uppmärksamhet.

     Var så sugen på att sticka något annat än de ulliga vantarna så jag började med ett par till tvåan. Har inget mönster, följer bara mitt huvud. Det betyder att det inte alltid blir som man vill. Hade tänkt att sy tunt fleecefoder i dem men de blir för precis i storlek så flisen får vänta till något annat par.

       Saken är den att jag hostat så förskräckligt länge och mycket så jag började misstänka någon reaktion på något. Högst antagligen var det mycoplasma enligt tester som visar att jag haft detta. Nu har tack och lov hostan försvunnit.

    På lördag var det stickcafé i Purmo så jag sökte mig dit för att träffa likasinnade och se garnförsäljarnas utbud. Alltid intressant att se något nytt på riktigt, inte alltid det bästa med alla idéer o nya garnsorter endast på nätet.

      Frestades av ett vackert fårskinn som Sudda Lantbruk sålde men eftersom vi har fårskinn dock mindre modell i husbilen blev det ingen affär för mig.

        

       Efter kaffet och en bit jättegod cheesecake så fortsatte ena sonhustrun och jag till skogen för att leta trattkantareller.  Där var så otroligt njutbart med vackert väder och älgjägare som höll sig på andra ställen tack o lov. Det är ju den tiden nu.

Jo vi hittade gott med trattisar men vet ej om några djur tävlat med oss om denna godbit. Var enormt mycket spår i hela området och rätt glest med svampen men vi fann så det räckte till oss och blev över.

Ha en skön söndagkväll om än det är vintertid nu. Vi ses.

Måla små motiv

 

      Halvfärdiga jobb brukar jag inte ha så värst mycket av men ibland händer det. Sommaren tar ju sitt när man skall hinna njuta av annat också så mitt hantverkande brukar nog fungera bäst på vintern. Om än ivern för hantverk finns året om men som sagt så mycket njutbart ute i naturen också.

       Dessa hade jag tänkt ha klart förra veckan men då det blev att ta en tur till Bergö förra helgen så strandade jag här. Så många olika moment som görs på dessa näst in till obetydliga grejerna, det kunde man nästan inte tro. 

     Nu är målningen helt klar så här återstår att borra hål för nyckelringen o sätta dit den eller limma dit magneten. 

     På dagens promenad  fanns så vackra färger här och där. Kanske blir det än mera färg efter senaste kalla natt.

      Denna lönn på Finnäsbackavägen är nästan lika vacker varje höst. Bredvid står en annan lönn som inte alls blir lika röd-orange och varför, det kan jag inte ens gissa.

     Väl hemma har vi björkspireahäcken som också blir rätt vacker. Jag hoppas på ännu att aronia buskarna skall bli kanllröda en enda höst. Ville ha dem just för höstfärgen men efter kanske tio år har de ännu inte varit helt knallröda. Hoppas kan man ju alltid.

      Så vackert väder det blev i dag och det lär skall räcka även till i morgon också.

     Tror jag fortsätter ännu en stund i målarrummet så länge jag är på hugget med det. Brukar inte hålla i sig så länge innan nåt annat tar vid. Ha det gott alla, vi ses.

Lovikka vantens historia

    Denna historia fann jag i flödet på facebook i dag och vill förmedla den till alla som är intresserade. Mycket intressant för mig, kanske för en del andra också. Erika Aittamaa fick tydligen inte sin patent   för sin Lovikkavante på grund av att pengar saknades att lösa ut patenten, så synd för henne. All ära till henne, hon hade högst antagligen knappt något att tillgå i materialväg. Designers i dag har ju hur mycket som helst att välja och vraka i . 

 

Idag gratulerar vi Lovikkavantens uppfinnare på födelsedagen: Erika Aittamaa (1866–1952). Som fattig skogsarbetarhustru från Lovikka i Tornedalen drygade hon ut kassan med att sticka vantar. På uppdrag av en kund som ville ha extra tjocka ullvantar gjorde hon ett par med grovt garn. Men kunden klagade, de var alldeles för hårda och stela.

Då prövade hon karda vantarna som vips med mjuka, varma och luddiga. Ryktet spred sig och hon fick så mycket beställningar att hon till slut fick anlita fler duktiga fruar i trakten att sticka vantar. Tofsen lade hon till för att man enkelt skulle kunna hänga dem på tork.

På 1930-talet fick hon hjälp av en lärare att söka patent på vanten, vilket beviljades av Patent- och registreringsverket. Men när brevet skulle lösas ut, vilket kostade 30 kronor, hade hon inte råd. Stolt som hon var, ville hon inte ta mot pengarna av den insamling som strax startades för att hon skulle kunna få ut sitt patentbrev. Så något patent blev det inte, däremot en berömd och älskad vante. 

Källa: Tekniska Museet. 📷 Ojan bearbetning

Synd för henne, bra för alla som fick del av hennes uppfinning då!

Patent- och registreringsverket

     Även denna bild är från nätet och om dessa vantar står att de är stickade helt enligt lovikkamönstret. Om det var Erika Aittamaa själv som designat exakt sådana mönster eller om det var grejen med tjockt garn, brodyr och kardat var själva grejen det vågar jag inte sia om.

   

I dag finns liknande vantar i alla möjliga former o färger. Själv har jag alltid gillat Lovikkavantar för att de är varma, mjuka och sköna att sticka handen i. Redan som ung flicka stickade jag såna till mig själv men kardade dem inte nämnvärt då. Har haft flera par under min livstid och älskar dem fortfarande så jag tackar Erika Aittamaa för denna goda idé.

    Själv gör jag något par vantar nu och då på mitt vis. På så vis har det samlats några par att sen till hösten föra till hantverkarboden. Jag gillar att göra allt annat men att karda är faktiskt så tungt att jag ibland funderar vad jag håller på med. 

     Det om detta. Skön söndag till er alla, vi ses.

En så vacker dag

                Tisdagen var dagen då solen sken och lagom många grader för vandring.

      Vi tog en tur till Forsby skogen och vandrade bl.a. genom ett kalhygge där solen hade chans att belysa fullt ut. 

          Så vackert i skogen så här års men väljer förstås var man lyckas få ljuset när solen står så lågt ännu.

      Njöt i fulla drag och livet kändes skönt igen efter vår mörka årstid. Alltid en lättnad när ljuset börjar återkomma men än biter kölden, just nu med 21-.

     Lite pyssel inom hus blir det nästan varje dag på något sätt. När solen börjar visa sig tar kreativiteten lite fart för de flesta tror jag, man liksom lever upp. Senaste dagarna har jag bläddrat igenom gamla almanackor som jag fått av vänner o bekanta. Nu har de med passande bilder blivit till några kort. Svårt att slänga alla vackra bilder , tror att de nog kommer till användning så här vid tillfällen då kort behövs.

                  Önskar er en skön dag alla som kikar in. Vi ses.

Vantar i allmogefärg

      Återigen har jag stickat något par vantar. Intressant att byta färger o mönster. Vet inte riktigt när jag köpt dessa färger och inte vet jag om någon gillar dem där vid hantverkarboden.

 Det är jag själv som gillar vissa av allmogefärgerna och även jordnära färger. Beror nog på att dessa färger känns så varma och goa för en frusen stackare som jag. Kanske beror det även på att jag passar bäst i sådana färger själv och inte alls i de kalla färgerna.

     Tur att vi alla gillar olika. Skulle bli rätt tjatigt att bara sticka i de varma färgerna så här kom nu även att par vita till och visst är också de fina om man får säga det själv. 

 Denna helg blev lite av den trevligare sorten. Fredag kväll var vi på Kokkola revyn och den var riktigt bra om än jag önskat få skratt mer. Men förstås svårt för spelarna att få mjukat upp skrattmusklerna på alla unga o gamla. I går var vi på bio och såg Stormskärs Maja.  En mycket bra och berörande film ifall man inte skäms för att fälla en tår. Jo tårar föll, ja även två gånger. Gäller att leva sig in i deras situation.

      Och som jag längtar till sommaren. Törs nästan inte tänka på den ännu men ändå rör sig tankarna ditåt. Tycker själv jag har en enorm tur som har mitt pysselintresse som går att göra inomhus. Just nu har jag stickandet, korttillverkning och pussel på gång. Variation behövs så det inte blir för långtråkigt.      Gubben hade ärende till stan i dag och jag pyltade på mig kläder för att ta en promenad i stan utan att sticka in till någon affär. Även det ger ju variation från de gamla vanliga promenadstråken här.

     Nu blir det en signal till syrran så ha det gott alla besökare här, vi ses igen.

      

Ett vackert julsmyckat hus

      För någon dag sen gjorde vi ett besök till grannbyn och där finns detta vackert utsmyckade hus. Det är en ren njutning att köra där förbi så här års.

      

          Vi tog en liten omväg och sniglade sakta sakta fram för att få avnjuta denna syn.

     Vi har ju själva lite lampor men långt ifrån som det vackra huset. På 2001 när vi var till USA och jag då fick se alla lampor här och var, ooo vad jag njöt av detta. Då bestämde jag mig att lite av det där ska vi ha varje år. Det började med lampor i ett träd och de har utökats så i år är det fem små träd. Tror inte de blir utökade mer får stanna så här. Nog förgyller det med dessa belysningar vid så gott som varje gård i denna mörka tid.

      Under gårdagens promenad fick jag se ett lite ovanligare blickfång i ån. Det var som små plättar som flöt där. Antagligen var det is av det bruna vattnet som snurrade runt i forsen eftersom de inte försvann någonstans. Lite speciellt faktiskt.

      På samma promenad förevigade jag den myckna snön som fortfarande finns i våra trakter. Den vackra snön lär väl försvinna ur träden kommande helg när det lovas plusgrader. 

      

      På pysselfronten har jag just hållit på med att måla lite ljus och det skall jag fortsätta med lite till. Mellan varven stickar jag på lovikkavantarna så länge jag har garn kvar.

      Trevlig helg till er alla. Vi ses.

Tro Hopp o Kärlek inför julen

           Alla som läser denna blogg vet redan hur viktig symbolerna av Tro Hopp o Kärlek är i Jakobstadsnejden hela året om men särskilt mycket vid juletid.

      För ett antal år sen när en bekant skulle resa bort önskade hon om jag kunde hitta på något hantverk som skulle vara lätt att ta med, hon skulle resa till släkten i USA. Jag hade då redan gjort dukarna i textiltryck med egengjorda schabloner men hon ville ha något mindre.                                       

        Skaparhjärnan satte i gång och då blev bröddukar med smörkniv till. Så trevligt att hon den gången satte igång min kreativitet för efter bröddukarna blev det pannalappar som finns på första bilden. Efter dem blev det ljus, kort och sist nyckelringar och kylskåpsmagneter.

             Alla modeller med THK har jag själv ritat, målat, klippt eller gjort schabloner till.

       Fortfarande har jag av alla de slag vid Hantverkarboden och fyller på lite till varje jul. Rätt trevligt för mig att någon fortfarande gillar dem. Kanske uppskattas det just att de är lätta att ta med när man reser till släkt o vänner eller även sända till dem. 

    Detta fungerar egentligen på samma sätt som med stickningen eller sådant, man tröttnar aldrig. Har just fått några dukar klara och sen står ljusen på tur, sen får julen komma.

     Ser ut att bli en fin dag med solen som glimtar så snart drar ett par barnbarn och jag ut och lufta oss men allra först ska vi spela maja med kort ett par omgångar så jag säger hej svejs till er alla. Ha en fin dag, vi ses.

       

     

Pyssel av "skräp"

    Att pyssla med "lite skräp" har även det sin tjusning. Denna ängel blev till tack vare alla mina linnetrådar som jag inte "jöutats" kasta. Ni vet det där ifall man behöver det. Har en låda full med gråa o vita linnetrådar som jag samlat i många år och haft en ängel eller liknande i åtanke.

                Nu kom jag till skott tack vare pinterest där det finns många goda grundidéer.

       Trådarna jag samlat på är ca 25 cm långa så helt passlig längd till dessa eftersom de viks mitt i tu och blir då 12,5cm. Och varifrån har jag då samlat dessa trådar? Jo på nästa bild ser ni.

    Jag har i rätt många år gjort små dukar (bröddukar) med smörkniv att sända till släkt och vänner. Jag valde att dra bort trådarna för att få fransar i kanten och därav har jag en hel del sådant. Tycker att dukarna ser bra mycket finare ut med fransar i kanten än att göra en fåll.

    Nu låter det ju som om jag hade massor av trådar men det går rätt mycket till en ängel så inte räcker det till så många. De gråa har jag bra mycket mera av men det som lämnar kvar nu tror jag bestämt jag skall låta gå till skräptippen. Jag är ju egentligen ingen samlare av något slag men en del som man kanske kunde göra något av är alltid intressant. Däremot har jag aldrig samlat på glas, keramik, tomtar eller dyligt.  

     Jobbat halva dan vid Hantverkarboden i dag och där får man nog en puff i den kreativa riktningen. Särskilt trevligt att vara där när det lackar mot jul eftersom det då kommer in en hel del nytt och många intresserade kunder kommer på besök.

     Tack alla ni som kikar in här, vi ses igen en annan dag.

Ett gäng vantar

      Blir lite tjatigt att visa vantar igen och igen men det är just de jag håller på med nu. Tänkte i  höst sticka några par som lager inför julen men det blir fler o fler. Så lätt att tänka jag ska bara göra ett par till men så blir det ännu ett.

    Vanligen brukar jag faktiskt göra fler på samma gång av det jag gör men här har det nästan hakat upp sig på vantar. Visst, fördel också med fler par på samma gång eftersom mitt egna "vant recept" sitter som gutet i huvudet efter flera par. 

    Egentligen skulle jag vilja göra det här som vi höll på med förra hösten. Så ljuvlig höst var det då och både kropp o knopp trivdes att irra runt i skogen då och då. Denna höst blev helt annorlunda med snö och sitt kalla väder. Dessutom passar inte mitt reparerade ben att irra runt i skog och mark ännu.

    Alla vet ni om ni tittar ut vilket mörkt väder med plask o slask som gäller nu. Ja vad skulle man syssla med som är trevligt då om inte stickning, hantverk och dyligt som ingår i mitt intresse. En brasa i spisen, gubben och ett barnbarn som sällskap just nu så är allt frid o fröjd även om vi håller oss inomhus. Gör dagen på bästa sätt. Vi ses igen en annan dag.