torsdag 18 april 2024

Mina blommor på tillväxt

       Börjar med min ljuvliga orkidé som får stå på köksbordet för att jag skall njuta av den fullt ut om än den kanske får aningen kortare blomtid när solen ligger på ibland och den inte gillar full sol. Orkidér är nog de tacksammaste blommor jag vet, inte tigger de om vatten och passning hela tiden som vissa andra gör. Ibland får de ingen gödsel alls och ändå blommar de tacksamt en tid varje år.

      Nu har jag igen samlat på mig fyra olika orkidéer som alla har knoppar på kommande. För något år sen fick jag ullöss på dem. Försökte putsa och tvätta med såpa men till sist var jag tvungen att kasta alla för att slippa dessa små kräk. Sen ett år tillbaka verkar alla nya nu klara sig från eländet. 


     Hortensian som jag glömde ute i jorden över en vinter och den klarade sig med nöd och näppe. På våren såg jag början på den så när hösten kom tog jag upp den och satte den i potatiskällaren så senaste vinter klarade den sig bra men har endast tre blom. Egentligen är jag ju lite förvånad och glad att den har något blom alls. De är ju så otroligt vackra den tid de blommar.

     Så har jag pelargoner på gång för senare trivsel på verandan. Mårbackan har jag nu förökat från en till tre. Här ser ni de två första pyttesmå blommen men de verkar trivas. Bara de får "guldvatten" då och då så blommar de rejält senare.

      Den vackra mörk rosa hängpelargonen som jag fick till mors dagen i fjol men här ger bilden sken av lite fel färg. Den har växt till sig bra.

     De andra hängpelargonerna som blommade något otroligt i fjol hade jag hoppats hållas vid liv över vintern men bara en klarade det. Jag lär nog få köpa en ny till sommaren bara jag finner en likadan till andra sidan trappan. Ni ser att det är pelargonior som gäller ute i byttorna även i sommar, de är ju inte så krävande med bevattningen ifall vi åker bort någon gång.
Så palettbladen har jag satt nya sticklingar från den gamla plantan. Tycker de blir vackrare så att förnya med något år emellan istället för att bara klippa ner dem. Har två stycken och de skall stå inne i köksfönstret. Tyckte i fjol att de gav så bra färg där. Jag har på tok för många blommor i alla fönster nu tycker jag men jag kan inte förmå mig att slänga någon just nu trots att jag inte brukar tänka rätt länge på sådant. Problemet med många blommor är ju att någon annan skall vattna dem så fort man är bort men jag har ju de fina barnbarnen både ettan o tvåan som gärna sköter om den grejen. 
Tack till alla som kikar in här, vi ses igen en annan dag.

måndag 15 april 2024

Årets första husbilstripp

         Senaste helg blev det vår första utflykt för i år. Den första trippen på våren brukar inte bli långt bort, så även i år men så trevligt att få åka iväg efter den långa vintern.

                                            Översvämningarna lite här och var längs vägen.

      Det myckna vattnet gjorde landskapet vackert som annars går i de grå-bruna tonerna så här års.




     Flera träffar med andra från vår nejd och trevlig samvaro med syster yngre och man ute i det fina och varma vårvädret. Om än inte den stora shoppingaffären är särskilt intressant men nog är campingen väldigt fin och bra. En riktigt passlig utflykt för vår del till dess att havet drar ännu mer. Nu gäller det bara att ta en snabb städning i husbilen så den är klar till nästa gång. Ha det gott alla, vi ses.


söndag 7 april 2024

Kursen nästan slut

        Jo vet ni, jag har tillsammans med tvåan (mitt barnbarn) gått på en kurs Måla i akryl. Jag har då aldrig tidigare gått på någon sådan kurs men när tvåan också var intresserad så kändes detta helt rätt. Helt bra i efterhand att våga ännu testa något nytt om än man är sjuttioplussare. Tvåan som även fick en kompis med stormtrivdes och även det gjorde att kursen kändes helt rätt. Våga testa oberoende i vilken ålder ni är för man behöver inte vara född konstnär, viktigast att det är intressant och roligt.


Det blev en hel del om än alla halvfärdiga jobb, man hinner ju inte så mycket på tre timmar i detta.   


       Vi testade bakgrunder, motiv och annat. Här på bilden var det riktigt skoj att testa olika färger, skrapa med gamla digitalkort, bubbelplast, korkar och dyligt skräp. Jag borde ha sparat ut ett motiv för jag gillar denna bakgrund.
      Här hemma har det blivit mer av detta som jag själv ritat motivet och alltid bara testat på egenhand.

     Jag fortsätter med nyckelringar och ljus inför sommaren eftersom THK är så viktig symbol för nuvarande och före detta Jakobstadsbor.

     Det är egentligen sådant där smått som jag tidigare målat och det fortsätter jag förstås med så länge ett litet behov finns.

     Tog mig en tur till Vasa senaste vecka, det var ju den staden jag hade närmast till i min ungdom. Då och då brukade jag ta en tur dit men blir mer och mer sällan. Solen sken och jag njöt av färden, väl där var det blåsigt mulet och kallt som bara den. Kikade runt lite här och var och njöt av en god middag vid Panini (vid Minimani). När jag åkte hem var jag helt nöjd och belåten utan att ha handlat nästan någonting.
      I dag bara mulet, snö och duggregn men skulle vara gott med riktigt regn så att snön skulle försvinna. Det är bara min önskan men det kommer när det kommer. Skön söndagkväll till er alla. Vi ses. 


måndag 1 april 2024

Njutbara bilder

            En lyckad påskhelg med kära släkten i alla åldrar blev det, dessutom promenader, slappa och förstås äta gott. I dag ser vädret så grått o trist ut så jag letade rätt på några njutbara bilder som jag tänkte ska muntra upp åtminstone mig själv i denna kulna dag. Vi har ju att vänta många kulna o slaskiga dagar ännu innan det vänder på riktigt inför sommaren.

       Vet inte om många kan gissa vilken fin blomma detta är. Lite förstorat för blommen är rätt liten på riktigt. Jag avslöjar att så här vackert blommade vår gamla lind, numera är den tyvärr borttagen då den blev för stor på sin plats.

             Midsommarafton 2022, den finaste midsommar jag kan minnas. Enda gången vi varit så långt ut i havet (Öuran) med vår lilla pärla.

          Vattenklöver som jag var så fascinerad av i skolparkens pool i Jakobstad en gång. En riktig svårfångad miniväxt men åååå så vacker. Jag säger svårfångad för att den var riktigt liten och även de vita håren behövde synas.

Även denna bild gillar jag mycket. Jag tog den sent en kväll i Jakobstad och jag tycker den riktigt omfamnar kvällens lugn intill havet.


Och så dessa underbara pioner. Jag bara älskar dessa och tror faktiskt inte jag är ensam om detta. Nu har jag 5 pioner så varje sommar när de slår ut så tar jag in en blomma till vasen och när den är dålig tar jag in en ny för att riktigt kunna njuta av dom fullt ut både inne och ute. Ni ser på mina bilder här att nu tog sommarlängtan överhanden. Snart, snart har vi nog solsken o grönska. Ha det gott alla, vi ses.

torsdag 28 mars 2024

Glad Påsk

                                                        Vill bara önska er alla en Glad Påsk!

                                                    Ses igen här en annan dag. Ha det gott.

söndag 24 mars 2024

God mat o vacker utsikt

         I fredags hade vi ärende till Kokkola och bestämde oss för att äta dagens lunch där. Det finns rätt många små lunchrestauranger där så man kan välja o vraka. Vi for till Harald som finns i övervåningen vid Lindell flowers och där åt vi en god lunch och dessutom med fin utsikt över blombutiken.


       Vi lyckades få bästa utsikten denna gång så varför bara sitta vid något fönster och se ut över den nu vanliga vitklädda marken. Nej det var betydligt mer givande att mellan "tuggorna" få spana ut över de vackra blommorna.
      Märktes att påsken är i antågande för det gula dominerade ganska bra denna fredag.

      Hemma har jag just nu både julblomma och påskblomma. Den gamla amaryllisen blommar när den vill och struntar i när julen infaller så just nu är den mycket vacker här. Blommstängeln blev för lång så jag klippte av den och den blommar lika länge i vas tycker jag. 
      I Kokkola förivrade jag mig och köpte en påse med de små gula påskliljorna. Satte i kruka dit ut men eftersom alla inte rymdes så fick en stå här inne, därav både jul o påsk just nu. Kändes sen lite dumt med blommor på trappan när det ännu snöar ute men gjort är gjort och där får de stå så länge de klarar sig. Skön söndag till er alla, vi ses.


fredag 22 mars 2024

Kort kanske ämnad till män

      Tog mig an några gamla almanackor och där fanns ganska många användbara bilder. Oftast blir det ju blommor eller dyligt på gratulationskort vare sig man målar eller fixar gamla bilder men visst är det trevligt att hitta på lite annat också.

     Här blev det ju passande kort till fiskaren, skärgårdsälskaren och till den flitige vedfixaren. 

                                          Till jägare, vare sig han jagar björn, älg eller råddjur.

     Till trädgårdsälskaren och bonden eller så bara till någon som annars älskar traktorer.

       Så till sist dessa två halvfärdiga tänker jag kanske till någon äldre person som minns höstens skörde arbete eller annars har en förkärlek till gamla lador.
        Nu blev det ju faktiskt så att jag tänkte mest på kort som skulle passa till män om än även kvinnor också fiskar, jagar m.m. Skulle gärna haft även någon bild på garnnystan o stickning t.ex. men någon sådan hade jag inte just nu. 
        Ni som känner för att vara lite kreativ, samla lite skräp och köp några kortbottnar, ni ska se att det förgyller tillvaron att leka med sådant de gråaste dagarna. Allt måste ju inte bli så fint men några kort har man alltid användning för.
        Trevligt att ni fortfarande kikar här, det ger mig fortfarande en puff att fortsätta bjuda på lite smått o gott. Ha det bra alla, vi ses.


lördag 16 mars 2024

Lite av varje

        Har suttit vid mitt målarbord någon stund då och då så nu börjar påskljusen bli klara. Ja lite på hälft är de allt ännu men bara lite tillfixandet så får de vara ok.

                                      

    Brukar ha virkade gula glasunderlägg även under ljusstakar så känns det ännu mera påsk.
     Av detta garn har jag virkat dukar, glasunderlägg, kycklingar o stickat giraffer till många barn förr i tiden. Tro det eller ej, garnet är ca 50 år gammalt. Knappast tror syster äldre att jag ännu har av detta garn. Det var hon och jag som var till Vasa bomull när hon bodde i Vasa och köpte en hel hög med garn. Detta har räckt till mycket för mig. Nu bestämde jag mig för att tvätta upp detta garn och det är fortfarande alldeles ok. Tror nästan det var bättre kvalité på vissa garner förr i tiden. Den som spar han har.

      Och nu har jag rent av kommit mig för att plantera om mina pelargonier som fått övervintra i garaget. Såg inte välmående ut när jag hämtade in dem men hoppas de tar sig. Tror bestämt att de fått för lite vatten. Lätt att glömma dem när de inte syns varje dag.


     Helt klart med omplanteringar nu. Bougainvillean är här rätt vildväxt men nu är den både friserad och omplanterad såsom den stora kinarosen också är.

      Här ser ni vad kinarosen åstadkommit i vattenbehållaren under den självvattnande krukan. Jag fick ta hjälp av mannen för att alls få loss den. 

     Så har jag ju också gått mina promenader så gott som varje dag. Jag säger bara tack och lov att solen börjat bjuda på sig på riktigt nu. Positivt  med årstiden vi har framför oss. Hoppas på en vandring vid Fäboda i morgon då det lovas full sol. Skön söndag önskar jag er alla och ta vara på det fina vädret så länge det varar. Vi ses.

söndag 3 mars 2024

Scannar gamla foton

       Inte för mitt liv kunde jag tro att jag skulle sitta o scanna in gamla foton en dag men nu gör jag det. Dessutom inte bara en dag, jag har suttit många dagar någon timme varje gång och så givande detta är. Kunde inte tro detta, jag som inte brukar bubbla i historia särskilt mycket.

       Nu var det ju så att min ena son var intresserad av detta, vår gamla släkt s.a.s. så han kom på den goda idén att köpa en bättre scanner och skulle scanna in dessa foton men så kom han på en ännu godare idé. Det var att jag kanske kunde göra detta. Jo visst ville jag stå till tjänst men skulle mitt tålamod räcka till, det tar ju faktiskt rätt länge att göra detta. Jo mitt tålamod har faktiskt räckt så här långt och jag tänker fortsätta med bilder från mannens sida. Kunde aldrig tro att detta kunde vara så intressant eftersom små bilder där man knappt ser folk kan zoomas in så man kan känna igen personerna.

Min mormorsmor  som brud i Salt Lake City som då gifte sig med en Vöråbo. Födde min mormor och flyttade sen tillbaka till Finland. Jag har vissa minnesbilder av henne.

                                 Min morbror Johannes Akers som dog i kriget 21 år gammal

                                                    Johannes bilder från kriget i ett album.

         Min fabror Edvins album från Canada. Fint, med skinnpärm och en indian inbränt som motiv.

      For till Canada som ung, kom hem på besök och åkte igen. Stannade kvar där i 61 år utan nästan kontakt till Finland, kom sen hem som åttiosexåring och levde ännu ett år i Finland.





Min faster Signe Nyman o min pappa Runar Nyman. Fastern dog i tuberkulos 21 år gammal.

      Vad som var intressantast med allt detta var att jag fick zoomat in en liten del från större foton. Här på en fest den surpuppan ni ser på bild det är jag. Vad jag surar åt har jag ingen aning om.

     Ett klassfoto där jag inte kände någon men när jag zoomat in alla så hittade jag min mamma på ändan av bänken, hon gick i första klass. Allt jag känner igen har jag sen berättat under fotona men kanske hälften vet jag ej vem de är.



                                                                  Så kom färgfotona.
      Det allra första fotot jag tog med min egen inköpta kamera. Vi var på väg från Vasa och jag hade köpt mig en kamera, vi vek in till min mormor på vägen så hon fick agera den allra första modellen.

                                               Även min mamma o pappa på hans 50-årsdag. 
      Intressant, berörande och minnesvärt att botanisera i alla dessa foton vare sig det gäller, bröllop, dop, krig, födelsedagar, vardagsliv eller annat.

     Det har ju även varit sportlov så en liten smak av just detta fick även vi. De tre gossarna gillar ju att elda brasa o grilla korv så just detta bistod vi med.


Och äta bör man annars dör man. Märks ju bra här att hungern är den bästa kryddan.

Nu väntar jag bara på sol, sol, sol. Ha det gott, vi ses.

söndag 25 februari 2024

Lovikka vantens historia

    Denna historia fann jag i flödet på facebook i dag och vill förmedla den till alla som är intresserade. Mycket intressant för mig, kanske för en del andra också. Erika Aittamaa fick tydligen inte sin patent   för sin Lovikkavante på grund av att pengar saknades att lösa ut patenten, så synd för henne. All ära till henne, hon hade högst antagligen knappt något att tillgå i materialväg. Designers i dag har ju hur mycket som helst att välja och vraka i . 

 

Idag gratulerar vi Lovikkavantens uppfinnare på födelsedagen: Erika Aittamaa (1866–1952). Som fattig skogsarbetarhustru från Lovikka i Tornedalen drygade hon ut kassan med att sticka vantar. På uppdrag av en kund som ville ha extra tjocka ullvantar gjorde hon ett par med grovt garn. Men kunden klagade, de var alldeles för hårda och stela.

Då prövade hon karda vantarna som vips med mjuka, varma och luddiga. Ryktet spred sig och hon fick så mycket beställningar att hon till slut fick anlita fler duktiga fruar i trakten att sticka vantar. Tofsen lade hon till för att man enkelt skulle kunna hänga dem på tork.

På 1930-talet fick hon hjälp av en lärare att söka patent på vanten, vilket beviljades av Patent- och registreringsverket. Men när brevet skulle lösas ut, vilket kostade 30 kronor, hade hon inte råd. Stolt som hon var, ville hon inte ta mot pengarna av den insamling som strax startades för att hon skulle kunna få ut sitt patentbrev. Så något patent blev det inte, däremot en berömd och älskad vante. 

Källa: Tekniska Museet. 📷 Ojan bearbetning

Synd för henne, bra för alla som fick del av hennes uppfinning då!

Patent- och registreringsverket


     Även denna bild är från nätet och om dessa vantar står att de är stickade helt enligt lovikkamönstret. Om det var Erika Aittamaa själv som designat exakt sådana mönster eller om det var grejen med tjockt garn, brodyr och kardat var själva grejen det vågar jag inte sia om.
   
I dag finns liknande vantar i alla möjliga former o färger. Själv har jag alltid gillat Lovikkavantar för att de är varma, mjuka och sköna att sticka handen i. Redan som ung flicka stickade jag såna till mig själv men kardade dem inte nämnvärt då. Har haft flera par under min livstid och älskar dem fortfarande så jag tackar Erika Aittamaa för denna goda idé.
    Själv gör jag något par vantar nu och då på mitt vis. På så vis har det samlats några par att sen till hösten föra till hantverkarboden. Jag gillar att göra allt annat men att karda är faktiskt så tungt att jag ibland funderar vad jag håller på med. 
     Det om detta. Skön söndag till er alla, vi ses.