Lilla Jul

                 Alltid lika trevligt när det stundar till första advent. Advent medför ju att de allra flesta har många ljusbelysningar och annat trevligt både ute och inne och enligt mig behöver vi detta att njuta av under denna mörka årstid.

En krans på dörren är alltid trevligt men dock inte ett måste för mig. I år fick jag till en som består av enris och smyckad med lärkkottar som är så små och vackra med sin form.

En blomma på bordet brukar det också bli. Tycker nu i efterhand att den borde nog ha varit röd men...

Pepparkaksbak som nästan är ett måste för mig inför lillajul var riktigt nära att inte bli av. Ni vet, det där pensionärer har ju också bråttom. Jo så blev det för mig de sista dagarna men på lördag eftermiddag fick jag till en del pepparkakor så nu fick lillajulen komma och den kom precis som alla andra år vare sig man tänker på det eller inte.

Var på två konserter torsdag, fredag. Torsdag hade MI konsert i Sandsund där 2an, mitt barnbarn var med och sjöng. Riktigt trevligt att höra henne sjunga inför publik första gången, hoppas det blir fler    gånger. Tyvärr hade jag inte kameran med.  På fredag kväll var vi på konsert med Melissa Horn (bild). Riktigt trevlig kväll det med.

     I dag första advent och nu var det så vackert väder om än solen ligger rätt lågt så vi drog till skogs ett tag. Jätte halt på vissa ställen så det blev rätt mini med motion men ögat fick fröjdas i solskenet. Solen räckte inte överallt som ni ser.

                           Trevlig första advent till er alla, vi ses.

Några mjuka goa babygrejer

        Eftersom jag har en massa ljuvliga garner i mina lådor så frestar det ibland att hitta på något helt annat att sticka. Det brukar ju annars bli bara vantar, torgvantar, sockor eller dyligt.

    Några nystan wool garn frestade mig denna gång men vad kunde det bli. Eftersom jag tidigare i år stickat något par babyvantar o sockor så tänkte jag till ett strå längre, något som kunde passa ihop.

        Så här blev det, babymössa, sockor, vantar o skallra. Tyckte faktiskt att det blev en rätt gullig grej när allt matchade tillsammans.

     Ni ska veta jag besitter några jättegamla olika grejer som jag sparat just för mönstret och varifrån jag fått det, ja se det kan jag inte minns snart 40 år + tillbaka i tiden. Mössan den är således från ett gammalt mönster.

    

      Både vantar sockor och skallror är däremot detta års mitt eget hittepå mönster. Eller rättare sagt, inget mönster det finns ju bara i mitt huvud.

    Skallror har jag visst gjort tidigare också men dessa kom till för att färgerna skulle passa. Intressant hjärngympa att tänka till och göra något nytt ibland. Redan att man har något nytt randigt, prickigt eller vackert enfärgat garn att tillaga ger ju en viss inspiration. Det vet ni säkert alla som själv stickar eller gör något annat kreativt.

      Påsken kom och gick och vi hade svårt att bestämma om den skulle firas hemmavid eller bli en utflykt. När alla påskhäxor o harar varit på besök här så drog vi iväg till Klobbskat där det blev en helt vacker lördagkväll med underbar solnedgång över havet. Några husbilar men inte så många kanske eftersom vädret inte var det varmaste. Redan mitt i natten blåste det till ordentligt, inte helt lätt att sova. Följande dag drog vi iväg till Vörå och fick en trevlig kväll med syster yngre och hennes man. I dag satt vi ute stickade o pratade i vackert väder till dess vi drog hemåt igen.

      Ny vecka nya möjligheter brukar det ju heta så vi får väl hoppas på skönt väder bland annat. Ha det gott, vi ses.

Söndag kväll

      Helgens vackra tulpanbukett är inte så här fin mera men vadå, helgen går mot sitt slut.

     Senaste veckan har jag satt lite piska på mig själv att få dessa bröddukar med kniv klara. De blir gillade för att de är så enkla att ta med när någon ska hälsa på släkten och visst tar de litet rum i någons kappsäck. Passar även lika bra att skicka i brev om man så önskar komma ihåg någon. Därav brukar jag ha några stycken till hands i mitt skåp.

                       Bara några knivar skall ännu målas så sen skall jag syssla med annat.

     Vi var i dag på aderton års kalas när denna unge man fyllde år. Stort kalas med alla syskon med familjer och vi tre fastrar med män, ja även hans mormor o morfar. Där bjöds på så mycket gott både salt och sött. Trevligt prat och skratt med hög volym och en glad jubilar verkade det som.

      Ha det gott, vi ses igen en annan dag.

     

     

Det här med dialekter

       Hantverk som jag sysslar med, ja där kan man bjuda på allt möjligt. För flera år sen tyckte jag det skulle vara intressant att göra något med dialektord. Tänkte mig då dialektord som andvänds här omkring Pedersöre.  Lyckades hitta en textilpenna med kulspets (de vanliga filt passar inte på tyg). 

       Så här blev de och visst, heitvägg och pikkalaka är ord som än används i Pedersöre. Nu finns ju så många olika ord i byarna så det blev en del funderingar om detta vid Hantverkarboden. Jag tog själv en riktig funderare så lusten att göra dem försvann och stannade med några provexemplar.

     De här är ju däremot ett säkert kort här i nejden. Har gjort såna båda vita, gråa och röda i många år och får tydligen fortsätta. Just nu har jag klippt till både gråa med vit och röd tryck. Sen de är tryckta får de blir klara när det passar mig eller när de behövs.

     Nu skall jag gå och mumsa på en sallad och även en grillkorv som mannen just nu grillar i spisen.  Enkelt och gott men korv nåjaa. Ha det gott, vi ses.

Till julklappssäckar

       Många bäckar små brukar det ju heta och det vill jag påstå kan också benämnas på min stickning.

      Sällan några långa pass men om man tar i stickningen då och då och även pysslar på lite framför TVn jag då blir det en hel del i slutändan.

                                                 Så är det nog med mina ulliga gulliga vantar.  

   Tycker mig ha hållit på med dessa hela hösten men dock aldrig haft bråttom, det har fått bli vad det blir. Nu är julen nära och därav är ännu något par klara att föras till Hantverkarboden. Det känns ju alltid trevligt när någon gillar det man gör.

    Efter julen ska det även bli skoj att hitta på något annat eller vem vet, kanske traskar jag på i gamla spår även då. Tiden får utvisa men jag är rätt nöjd att sticka något smått eftersom jag inte på många många år stickat några större plagg. 

    Sen söndag kväll men ha det gott, vi ses.

Äntligen en knippe linnetyg

        Plötsligt var det så svårt att hitta passande linnetyg till mina dukar,bröddukar o pannlappar. Har i flera år betällt linnetyg från en viss inhemsk försäljare men plötsligt för en tid sen när jag behövde mer så hade de slutat sälja.

     Så svårt sen att hitta rätt i denna ljungel, Eftersom jag är rätt dum på det här med språk och endera är det Engelska, finska eller annat då man skall beställa via nätet. Ibland fattar jag ju men har inte så mycket råg i ryggen att jag vågar beställa. Dessutom är det detta med kvaliteten. Nu när jag med mycket om och men fått tag på tygprover så gick resten smidigt. Jag beställde på söndagen och hade det här på tisdagen, det var service det tycker jag. Och ja, jag hade råg i ryggen (på finska) denna gång.

                        Så nu blir det att snabbt fylla på lite vid hantverkarboden inför julen.

      Bara för mig att klippa, sy, trycka o pressa nu så är det som det ska den här tiden. Inte så bara egentligen, allt tar sin tid trots allt. Glad och nöjd är jag att äntligen ha lite extra linnetyg i skåpet numera.

      I dag satte jag upp alla ljusslingor som jag tänkt mig utomhus inför julen. Det blev i tre olika små träd. Detta är syrenträdet som är störst. Jag hade köpt ny slinga med 600 små lampor som jag trodde skulle räcka. Nej det blev alldeles för glest så jag satte dit en till som var likadan men lite mindre, gissar på 400 lampor till och nu först är jag nöjd.  Behöver absolut något som piggar upp lite denna årstid. 

      Snart helg igen och då inte vilken som helst, då får jag ju göra den älskade sillsalladen om jag så vill. Älskar den. Ha det gott alla som kikar in, vi ses.

Tröja, sockor o vantar

      Stickorna glöder ju lite varstans nuförtiden. En flitig femtonåring som om en kort tid blir sexton fick för en tid sedan denna tröja färdig. Hon är mitt barnbarn så jag får väl vara lite stolt eller?

        Tröjan har hon stickat i två trådar, Kid Silk och Flora. rätt fint garn så jag förvånades att hon vågade sig på detta. 

      Alla kanter var stickade i I-cord avslutning och jag tycker denna är så himla snygg och känns bra mycket modernare än vanliga muddar t.ex.

       Hon har dessutom just fått dessa sockor klara. Vackert mönster o passande färger tycker jag och otroligt jämnt stickat.

    När hon gick i åttan stickade hon dessa som ännu är flitigt använda.  Känns rätt coolt att något av barnbarnen fått intresse för handarbete som jag älskat hela mitt liv. 

    Uppriktigt är jag glad att stickningen kom igen för den ger sån glädje för många. Själv var jag flitigast på den fronten på -70 och -80 talet.

    Här är underbart solsken i dag så dagens promenad är avklarad. Jag har just varit i Vasa för min fjärde ablation för mitt omöjliga hjärta, denna gång för flimmer. Nu hoppas jag att det kunde lugna ner sig men tar två månader innan jag har facit i hand. Ingen rolig grej men det går an. Har inte sysslat med någonting alls senaste vecka men tänker ta tag i lite ljusmålning och vantstickning, det är nog det som gäller denna årstid för mig. Ha det gott, vi ses igen.

Vantar, stickcafé och skogsvandring

      Har hållit paus från stickning ett tag men nu har allt vackert garn jag har börjat pocka på min uppmärksamhet.

     Var så sugen på att sticka något annat än de ulliga vantarna så jag började med ett par till tvåan. Har inget mönster, följer bara mitt huvud. Det betyder att det inte alltid blir som man vill. Hade tänkt att sy tunt fleecefoder i dem men de blir för precis i storlek så flisen får vänta till något annat par.

       Saken är den att jag hostat så förskräckligt länge och mycket så jag började misstänka någon reaktion på något. Högst antagligen var det mycoplasma enligt tester som visar att jag haft detta. Nu har tack och lov hostan försvunnit.

    På lördag var det stickcafé i Purmo så jag sökte mig dit för att träffa likasinnade och se garnförsäljarnas utbud. Alltid intressant att se något nytt på riktigt, inte alltid det bästa med alla idéer o nya garnsorter endast på nätet.

      Frestades av ett vackert fårskinn som Sudda Lantbruk sålde men eftersom vi har fårskinn dock mindre modell i husbilen blev det ingen affär för mig.

        

       Efter kaffet och en bit jättegod cheesecake så fortsatte ena sonhustrun och jag till skogen för att leta trattkantareller.  Där var så otroligt njutbart med vackert väder och älgjägare som höll sig på andra ställen tack o lov. Det är ju den tiden nu.

Jo vi hittade gott med trattisar men vet ej om några djur tävlat med oss om denna godbit. Var enormt mycket spår i hela området och rätt glest med svampen men vi fann så det räckte till oss och blev över.

Ha en skön söndagkväll om än det är vintertid nu. Vi ses.

Måla små motiv

 

      Halvfärdiga jobb brukar jag inte ha så värst mycket av men ibland händer det. Sommaren tar ju sitt när man skall hinna njuta av annat också så mitt hantverkande brukar nog fungera bäst på vintern. Om än ivern för hantverk finns året om men som sagt så mycket njutbart ute i naturen också.

       Dessa hade jag tänkt ha klart förra veckan men då det blev att ta en tur till Bergö förra helgen så strandade jag här. Så många olika moment som görs på dessa näst in till obetydliga grejerna, det kunde man nästan inte tro. 

     Nu är målningen helt klar så här återstår att borra hål för nyckelringen o sätta dit den eller limma dit magneten. 

     På dagens promenad  fanns så vackra färger här och där. Kanske blir det än mera färg efter senaste kalla natt.

      Denna lönn på Finnäsbackavägen är nästan lika vacker varje höst. Bredvid står en annan lönn som inte alls blir lika röd-orange och varför, det kan jag inte ens gissa.

     Väl hemma har vi björkspireahäcken som också blir rätt vacker. Jag hoppas på ännu att aronia buskarna skall bli kanllröda en enda höst. Ville ha dem just för höstfärgen men efter kanske tio år har de ännu inte varit helt knallröda. Hoppas kan man ju alltid.

      Så vackert väder det blev i dag och det lär skall räcka även till i morgon också.

     Tror jag fortsätter ännu en stund i målarrummet så länge jag är på hugget med det. Brukar inte hålla i sig så länge innan nåt annat tar vid. Ha det gott alla, vi ses.

Lovikka vantens historia

    Denna historia fann jag i flödet på facebook i dag och vill förmedla den till alla som är intresserade. Mycket intressant för mig, kanske för en del andra också. Erika Aittamaa fick tydligen inte sin patent   för sin Lovikkavante på grund av att pengar saknades att lösa ut patenten, så synd för henne. All ära till henne, hon hade högst antagligen knappt något att tillgå i materialväg. Designers i dag har ju hur mycket som helst att välja och vraka i . 

 

Idag gratulerar vi Lovikkavantens uppfinnare på födelsedagen: Erika Aittamaa (1866–1952). Som fattig skogsarbetarhustru från Lovikka i Tornedalen drygade hon ut kassan med att sticka vantar. På uppdrag av en kund som ville ha extra tjocka ullvantar gjorde hon ett par med grovt garn. Men kunden klagade, de var alldeles för hårda och stela.

Då prövade hon karda vantarna som vips med mjuka, varma och luddiga. Ryktet spred sig och hon fick så mycket beställningar att hon till slut fick anlita fler duktiga fruar i trakten att sticka vantar. Tofsen lade hon till för att man enkelt skulle kunna hänga dem på tork.

På 1930-talet fick hon hjälp av en lärare att söka patent på vanten, vilket beviljades av Patent- och registreringsverket. Men när brevet skulle lösas ut, vilket kostade 30 kronor, hade hon inte råd. Stolt som hon var, ville hon inte ta mot pengarna av den insamling som strax startades för att hon skulle kunna få ut sitt patentbrev. Så något patent blev det inte, däremot en berömd och älskad vante. 

Källa: Tekniska Museet. 📷 Ojan bearbetning

Synd för henne, bra för alla som fick del av hennes uppfinning då!

Patent- och registreringsverket

     Även denna bild är från nätet och om dessa vantar står att de är stickade helt enligt lovikkamönstret. Om det var Erika Aittamaa själv som designat exakt sådana mönster eller om det var grejen med tjockt garn, brodyr och kardat var själva grejen det vågar jag inte sia om.

   

I dag finns liknande vantar i alla möjliga former o färger. Själv har jag alltid gillat Lovikkavantar för att de är varma, mjuka och sköna att sticka handen i. Redan som ung flicka stickade jag såna till mig själv men kardade dem inte nämnvärt då. Har haft flera par under min livstid och älskar dem fortfarande så jag tackar Erika Aittamaa för denna goda idé.

    Själv gör jag något par vantar nu och då på mitt vis. På så vis har det samlats några par att sen till hösten föra till hantverkarboden. Jag gillar att göra allt annat men att karda är faktiskt så tungt att jag ibland funderar vad jag håller på med. 

     Det om detta. Skön söndag till er alla, vi ses.

En så vacker dag

                Tisdagen var dagen då solen sken och lagom många grader för vandring.

      Vi tog en tur till Forsby skogen och vandrade bl.a. genom ett kalhygge där solen hade chans att belysa fullt ut. 

          Så vackert i skogen så här års men väljer förstås var man lyckas få ljuset när solen står så lågt ännu.

      Njöt i fulla drag och livet kändes skönt igen efter vår mörka årstid. Alltid en lättnad när ljuset börjar återkomma men än biter kölden, just nu med 21-.

     Lite pyssel inom hus blir det nästan varje dag på något sätt. När solen börjar visa sig tar kreativiteten lite fart för de flesta tror jag, man liksom lever upp. Senaste dagarna har jag bläddrat igenom gamla almanackor som jag fått av vänner o bekanta. Nu har de med passande bilder blivit till några kort. Svårt att slänga alla vackra bilder , tror att de nog kommer till användning så här vid tillfällen då kort behövs.

                  Önskar er en skön dag alla som kikar in. Vi ses.

Vantar i allmogefärg

      Återigen har jag stickat något par vantar. Intressant att byta färger o mönster. Vet inte riktigt när jag köpt dessa färger och inte vet jag om någon gillar dem där vid hantverkarboden.

 Det är jag själv som gillar vissa av allmogefärgerna och även jordnära färger. Beror nog på att dessa färger känns så varma och goa för en frusen stackare som jag. Kanske beror det även på att jag passar bäst i sådana färger själv och inte alls i de kalla färgerna.

     Tur att vi alla gillar olika. Skulle bli rätt tjatigt att bara sticka i de varma färgerna så här kom nu även att par vita till och visst är också de fina om man får säga det själv. 

 Denna helg blev lite av den trevligare sorten. Fredag kväll var vi på Kokkola revyn och den var riktigt bra om än jag önskat få skratt mer. Men förstås svårt för spelarna att få mjukat upp skrattmusklerna på alla unga o gamla. I går var vi på bio och såg Stormskärs Maja.  En mycket bra och berörande film ifall man inte skäms för att fälla en tår. Jo tårar föll, ja även två gånger. Gäller att leva sig in i deras situation.

      Och som jag längtar till sommaren. Törs nästan inte tänka på den ännu men ändå rör sig tankarna ditåt. Tycker själv jag har en enorm tur som har mitt pysselintresse som går att göra inomhus. Just nu har jag stickandet, korttillverkning och pussel på gång. Variation behövs så det inte blir för långtråkigt.      Gubben hade ärende till stan i dag och jag pyltade på mig kläder för att ta en promenad i stan utan att sticka in till någon affär. Även det ger ju variation från de gamla vanliga promenadstråken här.

     Nu blir det en signal till syrran så ha det gott alla besökare här, vi ses igen.