Min nog så viktiga lilla bok

       Sticktrenden tog ju också mig rätt regelt om än jag aldrig stickar något stort numera. Att sticka något efter eget "gehör" så krävs att man minns varje maska så allt sitter rätt. Brukade ibland bli ett problem att minnas hur många maskor och hur dom flyttades eller förintades när jag skulle börja på nästa socka eller vante. Därav kommer denna min lilla bok in i bilden. Bra att ha så att säga.

       På sysidan har jag alltid skrivit upp mått och dyligt men aldrig på sticksidan.  I många år har jag tänkt att skriva upp garnsort, färg och mitt eget mönster till stickning men det har alltid stannat vid en tanke.

      Nu har jag tagit tag i den saken och vet ni denna lilla bok gör faktiskt nytta för vill jag göra fler par så behöver jag inte tänka fundera och räkna maskor lika mycket.

    Nu håller jag på med detta men här har jag tagit del av Drops baby merino mönster till mössan och sockor o vantar fixar jag själv efter min egen beskrivning. 

    Låter kanske inte klokt men det trevligaste för mig är att göra allt själv och dessutom gillar jag inte alls att läsa mönster om än även jag stickade efter beskrivning tidigare. Trodde att man i denna "ärbara" ålder skulle besitta längre tålamod men nej det blev kortare.

    Numera är jag alldeles för lat på motionssidan, jag skäms till och med att erkänna detta. Blir mest att göra det nödvändiga, försöka njuta av vacker blomma, ett brinnande ljus, stickning och dyligt. Tyvärr går varje år i samma spår. Före julen är det full fart på kreativiteten och energin men sen när allt saktar ner då är trivseln för mig inte det bästa. Det är bara att stå ut med mörkret ännu ett litet tag, inte så himla länge innan solen uppenbarar sig mer och mer och väcker oss igen. Ha det bra alla och

     hej svejs, vi ses igen en annan dag.