Lovikka vantens historia

    Denna historia fann jag i flödet på facebook i dag och vill förmedla den till alla som är intresserade. Mycket intressant för mig, kanske för en del andra också. Erika Aittamaa fick tydligen inte sin patent   för sin Lovikkavante på grund av att pengar saknades att lösa ut patenten, så synd för henne. All ära till henne, hon hade högst antagligen knappt något att tillgå i materialväg. Designers i dag har ju hur mycket som helst att välja och vraka i . 

 

Idag gratulerar vi Lovikkavantens uppfinnare på födelsedagen: Erika Aittamaa (1866–1952). Som fattig skogsarbetarhustru från Lovikka i Tornedalen drygade hon ut kassan med att sticka vantar. På uppdrag av en kund som ville ha extra tjocka ullvantar gjorde hon ett par med grovt garn. Men kunden klagade, de var alldeles för hårda och stela.

Då prövade hon karda vantarna som vips med mjuka, varma och luddiga. Ryktet spred sig och hon fick så mycket beställningar att hon till slut fick anlita fler duktiga fruar i trakten att sticka vantar. Tofsen lade hon till för att man enkelt skulle kunna hänga dem på tork.

På 1930-talet fick hon hjälp av en lärare att söka patent på vanten, vilket beviljades av Patent- och registreringsverket. Men när brevet skulle lösas ut, vilket kostade 30 kronor, hade hon inte råd. Stolt som hon var, ville hon inte ta mot pengarna av den insamling som strax startades för att hon skulle kunna få ut sitt patentbrev. Så något patent blev det inte, däremot en berömd och älskad vante. 

Källa: Tekniska Museet. 📷 Ojan bearbetning

Synd för henne, bra för alla som fick del av hennes uppfinning då!

Patent- och registreringsverket

     Även denna bild är från nätet och om dessa vantar står att de är stickade helt enligt lovikkamönstret. Om det var Erika Aittamaa själv som designat exakt sådana mönster eller om det var grejen med tjockt garn, brodyr och kardat var själva grejen det vågar jag inte sia om.

   

I dag finns liknande vantar i alla möjliga former o färger. Själv har jag alltid gillat Lovikkavantar för att de är varma, mjuka och sköna att sticka handen i. Redan som ung flicka stickade jag såna till mig själv men kardade dem inte nämnvärt då. Har haft flera par under min livstid och älskar dem fortfarande så jag tackar Erika Aittamaa för denna goda idé.

    Själv gör jag något par vantar nu och då på mitt vis. På så vis har det samlats några par att sen till hösten föra till hantverkarboden. Jag gillar att göra allt annat men att karda är faktiskt så tungt att jag ibland funderar vad jag håller på med. 

     Det om detta. Skön söndag till er alla, vi ses.

Snö så det förslår

        Stod vid fönstret här kikandes och väntade några barnbarn. Såg knappt ut för all snö som klistrat sig på fönstret.

    Tre män i snöröjartager. Sällan man lyckas få bild på både mannen och båda sönerna på samma gång. Här lyckades det då de råkade båda ha ärende hit och jag var tillräckligt snabb med kameran.

     Från mitt pysselrumsfönster fanns ännu en hel del snö i syrenträdet och solen sken från klar blå himmel. 

      På min promenad i dag fick jag se ett kalhygge som inte funnits tidigare. Min första tanke var att här kan jag plocka hallon om något år, skulle passa mig perfekt.

      Vackert så det förslår vart jag än vände blicken. Gick inte att helt rata den "arma" snön.

      Väl hemma blev den sista bilden på  vår lilla lilla gärdesgård som jag gillar så mycket. Annars en slappardag som söndagar brukar bli. Lite harmsen var jag att vi inte åkte ut till Ådön och gick över isen till Mässskär i det fina vädret. Efter att jag läst senaste nytt i tidningen så såg jag det var ett klokt val att inte åka just i dag eftersom det hade blivit alldeles för trångt efter den smala vägen och brist på parkeringsplatser. Vi har ju även vardagar att ta till när vädret passar så någon gång lär det ändå bli.

      Hoppas ni alla haft möjlighet att njuta av detta fina vinterväder. Hej o hå vi ses igen en annan dag.

Torgvantar och annat

         Inte ofta jag stickar till mina barnbarn eftersom de alla har sina mormor som är flitiga stickare men någon gång händer det att jag stickar till dem i alla fall. Brukar höra mig för om de verkligen vill ha det jag erbjuder innan jag sätter igång. Så otillfredställande att bara sticka och ingen vill ha det så jag försäkrar mig noga om denna sak.

      Nu verkar det som att de yngre gärna har sådana när de så ofta behöver sina fingrar för telefonen. Själv använder jag såna när jag är på promenad vår o höst eller vandrar runt i mellan affärer. Jag är en hejare på att glömma vantar överallt så dessa passar perfekt även för mig. Nu blev det lite vackrare färger jag fick sticka eftersom ettan ville ha gammelrosa o tvåan ljusblåa. Sen blir det ett par beige när jag nu har upp farten. Mönstret bara enkel fläta så mitt eget hittepå med sidtummen instickad.

     Gillar själv lite lugnare mönster och inte så många grejer. Brukar försvara denna tanke med att i det enkla syns det vackra.

     Fastlagsdagen o vändagen kom och gick i de vanliga spåren här men fastlagsbullar och en vacker tulpanbukett fick jag avnjuta och sådant tackar man inte nej till.

                   Promenader i det vackra vädret som vi haft har även bjudit till vackra foton.

                                Därav dessa två bilder från alla jag tagit de senaste dagarna.

       Skall visst ta en promenad med i dag men inte lika inbjudande som de soliga dagarna. Motionen är nog ett måste ibland men det är nog en grej man borde göra sig beroende av då är det lättast. Många år var det ett behov för mig, kändes helt fel om jag hoppat över någon dag och så skönt med endorfiner. Åren går och allt saktar farten men ändå så behövligt. Ha det gott mina vänner, vi ses igen.

Vackra blickfång

      Så sitter man här även i dag med 22- (just nu) och vad gör man då, jo kikar ut på det fina vädret men sen hittar på något inomhus.                                                                                                                 

          Var till ena sonens familj på kaffe i går och där var ett så vackert ljus på bordet. Tänk vilka fina former ett ljus kan bjuda på om man låter det stå ifred förstås. 

     En enkel och god tårta bjöds vi på då tvåan så gärna velat baka något. Passade perfekt i våra munnar.

I ettans rum fanns hennes torkade konfirmationsrosor som torkats och blivit nästan svarta vid det här laget men ack så vackra.

     I tvåans rum hängde hennes egenmålad tavla som jag tycker gav så bra bild av mörka toppiga fjäll.

     Skall ta mig en stund i pysselrummet nu där var solen skiner mest. Får se om jag törs mig ut senare eller om det blir en innedag. Ha det gott, vi ses.

En så vacker dag

                Tisdagen var dagen då solen sken och lagom många grader för vandring.

      Vi tog en tur till Forsby skogen och vandrade bl.a. genom ett kalhygge där solen hade chans att belysa fullt ut. 

          Så vackert i skogen så här års men väljer förstås var man lyckas få ljuset när solen står så lågt ännu.

      Njöt i fulla drag och livet kändes skönt igen efter vår mörka årstid. Alltid en lättnad när ljuset börjar återkomma men än biter kölden, just nu med 21-.

     Lite pyssel inom hus blir det nästan varje dag på något sätt. När solen börjar visa sig tar kreativiteten lite fart för de flesta tror jag, man liksom lever upp. Senaste dagarna har jag bläddrat igenom gamla almanackor som jag fått av vänner o bekanta. Nu har de med passande bilder blivit till några kort. Svårt att slänga alla vackra bilder , tror att de nog kommer till användning så här vid tillfällen då kort behövs.

                  Önskar er en skön dag alla som kikar in. Vi ses.

Dagsutflykt till bl.a. Lankava i Kauhava

       Har länge haft planer på att ta en liten utfärd till Lankava och i fredags blev det av. Så passande just den här tiden att få beundra och plocka i lite garn, ja även köpa hem några nystan. Där finns både garn i alla former o färger med tillbehör, mönster o idéer så det räcker o blir över.

     Tog många foton  men kan inte visa alla här. Hjortronkudden den var rätt skojig tyckte jag.

 Likaså korgarna i makraméteknik eller virkade.

                  Pannlappar, virkade o stickade. Ja även en hel del vävda alster som nog var fina de med men inte mitt största intresse just nu.

      Stickade o virkade halsdukar i väldigt mjuka och härliga garner. Fråga mig inte namnet på något garn för så påläst är jag inte på annat än vad jag själv håller på med.

     De mönstrade tröjorna fortsätter att vara inne men även randiga, flätade och ja nästan allt möjligt.

     Vi fortsatte till Ideapark i Seinäjoka men där var jag inte inne på en ända affär. Letade igenom hela efter en hobbyaffär men icke. Jag hade visst googlat men tänkte att vid så många affärer måste det ju finnas även en sådan affär men tyvärr och jag som hade endast ett litet ärende.

      Fortsatte sedan via Storkyro till Vörå (min gamla hemort) där syster yngre bor. Ringde redan på väg dit och tiggde kaffe och visst, kaffet var klart när vi kom. Hade mycket att babbla om, bl.a. stickning o garn så kvällen blev sen. Säkert undrar någon om jag hittade nåt garn och jo visst, jag inhandlade en hel hög som fick fylla på mitt lilla garnlager.

      I går fick vi tre gossar hit för övernattning och vet ni t.om. fyraåringen var uppe till halv elva så länge vi såg mellon från Sverige. Äsch, man måste ju inte vara så noga med det där tidsbestämt sänggåendet sen man bara är farmor o farfar tänker jag. Annat är det ju så länge man är  mamma o pappa och försöker lära. Ingen har dock klagat på oss ännu. I dag begärde de plättar innan de for hem och det fick de som lunch. Ljuvliga barnbarn. Trött är man sedan så det blev att sträcka ut sig på soffan efteråt en stund, skööönt.

       Hoppas ni alla haft det bra i helgen. Ha det så gott, vi ses.