Finaste dagen, ja då drar man nog iväg till Fäboda och vandrar, njuter av solen och vågskvalpet.
Hörde mig för om våra tre barnbarn pojkar ville komma med. Inte helt säkert numera att få dem med men den yngsta tackar ja genast när det även finns klätterträd där.
Full fart och glada miner blev det med alla dessa fyra "karlar". Här väntar de på saft och bullar.
Denna gång vandrade vi åt andra hållet således från Lillsand till Storsand.Verkligen skillnad när man vandrar ensam eller i grupp. Då jag gått ensam där någon gång kunde jag gå en hel dag och bara spana in mönster i sanden, små växter stenar eller lyssna på tystnaden eller vågskvalpet. Det är inte möjligt när man är en grupp och alla går och pratar. Allt har sin tjusning på olika sätt. Ren njutning att se att alla trivs. Så trevligt att de ännu kommer med enstaka gång. Flickorna har ju annat för sig numera.
Väl hemkommen var inte dagen slut ännu. När maten blev klar var det fortfarande varmt ute så vi hade middag ute det tidigaste om våren vi någonsin haft.

































