Vårtecken

     På min skogspromenad i dag träffade jag på vårens första orm. Inte har jag sett ormar igång så här tidigt här om kring. Den låg helt stilla med huvudet upp på hel spänn trots att min fot var ca 30cm ifrån den. Försökte röra mig men den var bara avvaktande så det var jag som drog mig bort.

        Gillar inte ormar men bara man har ordentliga skor så är de ju inget att vara rädd för.

      Solsken och så vackert med vårkänsla i skogen gjorde att när jag kom hem "jöutist" jag inte gå in så istället blev det en stickstund vid södra gaveln. Dessutom några foton till.

    Ett till vårtecken här där blåsippan blommar i min perennarabatt. Den gömmer sig bakom den lilla karaganen men varje dag går jag och ser dess förändring.

    För att själv uppmärksamma våren så har jag redan planterat dessa små påskliljor i krukan vid trappan. Brukar göra detta rätt tidigt och ibland står de väldigt länge med sina vackra uppiggande blom. I fjol då jag även planterat dem rätt tidigt så frös de bort helt när det plötsligt en natt var närmare 10-, så kan det även gå.

    En dag kvar av den viktigaste karantäntiden för mig, den att jag inte träffat en endaste människa (förutom mannen förstås) under två veckor p.g.a. vår utlandsresa. Det har visst gått bra men nog kan jag vara ärlig och säga att njutbart är det inte.  Människan är ju nog ett flockdjur och jag själv med all säkerhet. Bara det att veta att man inte får träffa någon gör ju sitt till.
     Nu lämnar jag ju kvar i den andra karantän d.v.s. att vi äldre skall hålla oss hemma. Det tänker jag även följa men åtminstone handlar det nu inte om att jag kan smitta någon annan.  Det som jag tänker blir svårast är att försöka få en glimt av barnbarnen men ändå hålla dem på två meters avstånd. Hela mänskligheten sitter ju i samma båt så ingen är ju ensam om eländet. Jag hoppas ändå att något gott skall födas från denna coronatid. Önskar er en skön weekend. Vi ses.