Manifestationen för Vasa centralsjukhus

    I dag var jag med man, syster yngre och svåger på i den viktiga manifestationen för full jour vid Vasa centralsjukhus.  Att vara med där var ju vad t.ex. jag (den lilla människan) kunde göra för att stoppa det vår regering håller på att göra.

     Vi är ju inte särskilt vana att demonstrera i vår nejd, vanligen blir det tänkt att det lönar sig inte. Nu tänkte vi som så att hur vet vi detta när vi aldrig försökt. Det var nämligen mitt livs första demonstration men absolut inte den sista om så behövs. Glädjande att ca 10,000 personer var med där och protesterade för denna viktiga grej.

    Efteråt blev det en loppis runda och god mat. Sent om sider hemkommen sitter jag nu framför TV:n och myser med de  upplysta bollarna framför mig. Få se hur länge de lyser med två små batterier i, har inte testat dem tidigare.
    Ha det gott, vi ses.
   

Stickade mössor från 70-talet

       Stenmark mössorna som dessa kallades blev alldeles populära efter att Stenmark börjat vinna i sina slalomtävlingar och hade en sådan mössa. Just hoptagningen i endast två hörn var ju det speciella med dessa mössor. De fanns i alla möjliga vackra mönster.

     Kommer att tänka på hur allt det här med handarbete går i trender. På 60-80 talet stickade vi alla möjliga mössor, vantar, sockor, tröjor och t.o.m. klänningar. Kommer ihåg när jag gick på folkhögskola när jag var 16 år då hade jag virkat en känning med bolero i något tunt garn. Det skulle jag då inte vilja ha idag faktiskt men då passade det med allt möjligt handarbete. Kan tänka mig att sticktrenden då gick betydligt längre tillbaka men då var jag för liten för att minnas detta. Tänker man efter så kanske handlade det mera om att få till varma kläder och inte enbart trend längre tillbaka.

    Så kom tiden då ingen skulle sticka. Vad skulle den fingerfärdiga göra då? Ja det kan man undra men det var inte inne att sitta med en virknål eller strumpstickor i handen. Sockor till gummistövlar de tillverkades förstås som vanligt men knappt något annat. Själv höll jag mig mest vid symaskin under tiden stickandet var ute.
    Senare kanske invid sekelskiftet när vi började resa lite så skulle jag gärna ha stickat eller virkat något för att tiden då går fortare men det kom inte på fråga att sitta med en virkpinne i handen. Varför kan man undra. Jo det var ju förstås jag själv som tyckte att ingen annan virkar  så inte kan jag heller, tyvärr är det ju så att vi påverkas av allt sådant.
   Jag har inhandlat ett par virknålar och stickor i bambu för numera behöver jag inte sitta i något flyg och låtsas läsa någon bok som jag inte alls gillar.
    Såg idag bilder på nätet när unga flickor sitter på "stickcafé", alla stickar och verkar ha trevligt. Trots att jag själv inte stickar så mycket mera är jag väldigt glad att stick/virktrenden är tillbaka, det ger ju så otroligt mycket att få göra något med händerna och dessutom ofta tillsammans med vänner.
      Ha en bra dag alla som kikar in. Vi ses.
   

Hantverksmässan i Sinäjoki

                I går besökte jag Hantverksmässan i seinäjoki. Den mässan är rätt tid på året tycker jag. Vill man få den där lilla kicken att komma igång med handarbete/hantverk på hösten så får man visst den rätta puffen där.

    Inspirerad blir man, går inte att undvika. Själa idéer fullt ut skall man visst inte göra så det ses inte med blida ögon att ta foto där. Vid Taito montern var det fritt fram efter att jag frågat först så dessa två bilder är därifrån.
 

   Det här svarta konstverket med "himmeli" tekniken  var riktigt fint tyckte jag. Det verkar bli riktigt inne med himlar och jag vet inte vad den tekniken heter men åtminstone vet jag att man använder typ halmstrån, sugrör eller handgjorda pappersrör efter att jag själv varit på en enkvällskurs en gång i just detta.
   Ullen verkar stå sig även i prydnads sammanhang. Led slingor i  ullkransarna gav ett väldigt varmt och vackert ljus.
 
   Mässan var bra för den som är allätare och själv är jag ju det. Lite av allt och kanske mindre av pärlor och  garn som enligt mig varit lite till överdrift tidigare. Vad jag själv sökte var maskeringsvätska för akvarell och Grattis text till kort men inget av det fann jag. Lite annat fanns ändå i min väska när jag kom hem men jag får numera akta mig för att samla mer material.

     Nu skall jag åka iväg och hälsa på yngsta barnbarnet och sen blir det pysselkväll med de andra barnbarnen.
     Önskar er alla en skön helg. Vi ses.

Vill testa något nytt.

    Som hantverkare och allt annat skapande så känner man ibland att luften går ur en med de där nya idéerna som borde ge sig till känna. Ibland finns massor med idéer men man kommer sig inte för att förverkliga dem.
    Den här sommaren har för mig varit en sommar utan riktig inspiration och passar inte helt in på mig.
    Jag har länge spanat in det där att rita med mandala tekniken som ser så roligt ut men ändå har jag inte kommit till skott. Så fick jag se i bloggen Anette L syr och skapar de fina bilderna hon gjort med akvarell och tusch. Som hon berättade att hon gjorde med några penseldrag och sen bygga på med tusch hur långt som helst det lät jätte intressant eftersom jag tidigare några år testat akvarell.
    Vill påpeka att denna första bild har jag apat efter Anette för att alls kunna bilda mig en uppfattning om hur man går till väga med denna teknik. Anette är en konstnär i mina ögon och själv testar jag lite här.

    Denna andra bild blev helt rakt av så här eftersom jag inte hade en endaste tanke i huvudet vad det skulle bli. Jag duttade dit lite lila,lite gult, lite blått och lite vinrött och sen markerade jag i enklaste laget ut en del och tyckte att det blev lite sjöbotten i det hela.

     Samma här men då hade jag en blomma i huvudet från början när jag duttade dit färgen. Eftersom jag är total testare/nybörjare i detta så har jag valt att endast "mönstra" till bilderna bara lite med tuschen, allt kan ju byggas på efter hand.

För jättemånga år sen när jag var som mest inne på allt handarbete/hantverkande så brukade  jag säga att om jag börjar måla tavlor eller skriva dikter då får de för mig någonstans för behandling men tavlor har jag målat några, nu testar jag detta men några dikter har jag aldrig skrivit men vem vet. Allt går ju att testa, det viktigaste är att våga.
     
    Ha en skön söndag. vi ses.

Jag själv

    Fick en utmaning på facebook att visa bild på mig själv som ung. Jag nappade och tyckte att det skall väl gå an. Nu bjuder jag även på bilder av mig själv här också.

   Som barn på denna första bild är jag strax före skolåldern eftersom jag delvis är tandlös och inte vågade vara glad,

   Bild två är från den gröna ungdomen. Rött långt hår men ack så trött jag var på denna färg då. Nuvarande bild har ni redan sett, gamla tanten så det så.
   Bara att plussa till år efter år vare sig man vill eller inte. Trivseln med sig själv sitter ändå i huvudet oberoende om man är ung eller gammal.
 
   Jobbar vid Hantverkarboden i dag och har låtit kameran gå på högvarv. Måste ibland lagra upp en del foton för både blogg och facebook även där. Skall stänga dörren om en kvart och då bär det av hemåt. Hej svejs till er alla. Vi ses.
 

Ååå, dessa kurvor.

 Åååå dessa barbie med sina kurvor och långa ben. Inte riktigt lätt att göra kläder till dem så att de sitter rätt. Här blev det för stort över bysten men kanske en fyraåring inte lägger märke till det.

   Tvåan fyller fyra i dag och har önskat sig en speciell barbie, dock inte denna. En ny fin barbie  är inköpt men jag tänkte det skulle passa att ha lite ombyteskläder dessutom så jag satt igång vikrnålen. Måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i att varken sy eller virka till dessa dockor men med två flickebarnbarn så har det ändå blivit något plagg.

    Bra mycket roligare att virka pulsvärmare och att smycka ut dem lite.

    Kvällen är räddad med 4-årskalas och vid såna tillfällen brukar bjudas på spännande tårtor.
En skön helg till er alla. Vi ses.

Ännu en fin dag vid villon

      Flera fina dagar har avnjutits vid sommarstugan i september. Spik lugnt ett antal dagar men i dag var det lite blåsigt med vågor men ändå väldigt vackert.

   På hösten går det rätt bra att jobba med något där när den bästa sommarvärmen gett vika.
Varje gång det varit lite storm så har jag hoppats på att granarna skulle falla som "plocke pinn" men icke sa Nicke de står fortfarande kvar, ni ska veta att mannen och jag har delade meningar om dem.

     Eftersom vi har strand även på andra sidan holmen så är det där träden faller just nu och jag är hel nöjd måste jag också påpeka. Solen är ju nästan det allra viktigaste när man är vid villon.

    Svanfamiljen var även på besök med mor, far och fem ungar.  Trodde faktiskt att de mist någon unge men alla var med.
    För en vecka sen när vi var där hörde både mannen och jag ett väldigt plask ( samma som då älgar hoppar i vattnet) och då började en svan skrika något riktigt enormt, sen kom den andra stora svanen och de skrek med uppsträckta halsar länge, länge. Ungarna var bara försvunna men möjligen om de han sätta sig i säkerhet. Vi spanade vad som möjligen plaskade så stort men såg inget. Svanen var det dock inte för sådant har vi hört tidigare. Nåja, alla ungar var med i dag i alla fall.

            Efter att de stått mest upp och ner i vattnet tog de igen sig på en sten. Varje år lika trevligt att följa detta svan par och de verkar inte alls rädda av sig.

     Ha det gott, vi ses.