

Att jag för snart tjugo år sen blev bekant med en vietnamesisk flykting hade inget med vänfamiljer att göra. Jag kan berätta att en finländsk väninna ringde visst och frågade om vi ville bli vänfamilj för hon visste jag var intresserad av andra människor och deras levnadssätt. Vi funderade men eftersom vi hade en hel del på gång just då så avböjde vi.
Under den tiden kom en ung flicka på svenskpraktik till mitt jobb. Hon kunde endast lite svenska och hon mådde jättedåligt. Jag försökte tänka mig in i hennes situation hur svårt det måtte vara att fly till ett land långt bort med annan mat, annan säder o bruk annat språk med helt andra bokstäver, all byråkrati och dessutom inte känna någon. Jag tyckte rent ut sagt synd om henne så jag bjöd hem henne och även besökte henne rätt ofta, efterhand blev vi riktigt nära vänner och är så ännu i dag.
Det kändes bra för mig att vi blev vänner och att jag kunde hjälpa henne en hel del. Hon har verkligen uppskattat den hjälpen hon fick. Tror nästan att vår vänskap blev bäst när det inte stod stödperson på något papper utan det blev något liknande helt av sig själv.
Annars är det jättehärligt väder här i dag och ingen vårflod ännu så vad kan vara bättre just nu. Hej svejs, vi ses.