En vacker dag

      En tripp till villan för att hämta upp bryggstegen gjorde att vi kom oss för en promenad i Larsmo skärgård.

   Så vackert denna dag med lite is här och var där skugga fanns. Även villavägarna var isiga, dock inte så halt att det blev jobbigt att gå.

                                 En endaste båt väntade på att bli upphämtad vid denna brygga.

      Så lugnt och stilla på vattnet med ståtliga kaveldun här som sticker opp. Antagligen får de ståta hela vintern sen isen gör sitt.

    Blåbärs och lingonriset var vackert snöpudrat. Undrar just om det är för tidigt att ta ris till dörrkransar? Är det någon som vet hur länge man kan spara t.ex. lingonris utan att det förstörs? Lät bli att ta ännu men  bör förstås göras innan snön kommer på riktigt.

   Här hemma är stickorna lite igång då och då men annars är det rätt lugnt med något nytt på hantverksfronten. Jag bubblar på med det gamla vanliga s.a.s. målar ljus, stickar o trycker på tyg, allt om vartannat.

     Nu fick jag besök av ettan. Blir så glad när hon fortfarande vill komma hit ibland så nu säger jag hej svejs för denna gång. Vi ses.

Krokiga tallar

    Den sedvanliga krokiga tallen som skall bära fågelbrädet här under vintern, ja den hämtade vi i dag som hör senhösten till.

    Jag älskar det här att få ströva på mossen när luften känns så sval o ren. I dag var det helt vindstilla och således mycket njutbart.

    Och alla dessa vackra mossar o lavar som verkar njutit av det fuktiga vädret som varit.

                                         Ni ser väl också hur otroligt vackra lavarna är, eller?

     Marken var pudrad med snö men den höll på att smälta bort. Ett tunt istäcke hade lagt sig men där under syntes många färgnyanser som jag inte fick att synas här. Jag njöt i fulla drag och nu, ja nu är fågelbrädet på plats och väntar på att jag får inhandlat solrosfrön, havre o nötter.

    Skön kväll eller jag får väl säga natt så här dags. I alla fall, vi ses en annan dag.

Ett minne blott

     Så länge vi fick ha de vackra färgerna i naturen denna höst. Inte varje år de vackra löven hålls på träden så länge eller ens blir så vackra färger som i år.

      Många gånger jag tagit foto av denna vackra lilla stuga när jag går förbi den. Den liknar precis en tomtestuga. Vackert både sommar höst o vinter. Välansat på sommaren av stugägaren, vanligen vackra löv på hösten och snöpudrade granar lite längre bort på vintern bjuder en till att ta fram kameran,

     Det sista av färgerna här i vår omgivning denna höst. Har redan minskat en del och när denna helg är förbi tror jag allt det vackra är ett minne blott.

    Här hemma blev också fina färger både på snöbollsbuskarna, rönnen och aronia. Vi har haft aronia ca 5-6 år, planterade dem för den fina höstfärgens skull som blir knallröd mot mörkare. Det är faktiskt första året som de blivit röda så nog är alltid höstfärgerna olika från år till år.
     Nu återstår nog bara att få fixat lite enris och annat i någon kruka och placera ut ett par lyktor, ja då får det bli vintertid i morgonnatt vilket jag inte alls gillar men får ändå som alla andra finna mig i att kvällarna blir mörka.
      Blir soffhörnet med stickning eller pysselrum med ljusmålning för mig i kväll, har inte bestämt mig ännu men något blir det. Hej svejs till er alla. Vi ses.
 

Handsydd lapptäcke

     Tänk er ett handsytt lapptäcke med ca 12000 små handsydda sexkantiga lappar. Trodde knappt det var sant men här är beviset.

   Det är så här att förra helgen när jag besökte Umeå så träffade jag en släkting på båten som jag inte träffat på många år. Vi pratade olika handarbeten för jag minns från ungdomstiden vilken handarbetsnörd hon var.
   Hon berättade om hur hon gillar skapandet med lappteknik. Dessutom fick jag veta om detta lapptäcke som hon gjort till sitt barnbarn till deras dubbelsäng.
   Jag fick se bild på det och  bad henne senare att sända bilden till mig om jag fick visa täcket här på min blogg. Det fick jag och denna skapelse är gjord av Agneta Finneman.

    Att först göra små sexkantiga pappersbitar, tråckla fast tyget om bitarna och sen sy för hand ihop alla bitarna i varje kant, ett enormt arbete som kräver kreativitet, energi och massor med tålamod.

    Som ni ser är färgerna och mönstret i modern tappning vilket jag tycker är mycket intressant om man vill hänga med lite i modesvängningarna och inte stanna kvar i det gamla i all sin tid. Dessutom gör det ju sitt till om täckets färger passar in i rummet. Skiftningarna i bottenfärgen gör det så mycket mer levande eller vad man nu skall säga.
    Hon har öppnat upp hörnen för att förminska att det hänger fullt med tyg i alla hörn. Kan tänka mig att det kan fungera bra eftersom jag själv inte riktigt gillat just detta att  tyg i hörnen tar så mycket plats.
   Ett enormt vackert och  fint arbete enligt mig.
 
   Min blogg började med att jag ville inspirera andra med olika hantverk blandat med annat i mitt liv. Under åren har en hel del annat smugit sig med men ibland snubblar jag över något intressant och då visar jag det här. Denna gång fick jag med ett hantverk lite ut över det vanliga så Tack Agneta för att jag fick visa det här. Mitt eget tålamod skulle aldrig räcka till ett sådant handsytt täcke.

   Mitt eget sysslande och pysslande här hemma har de senaste dagarna rört sig om städning av större mått. Nu är jag nära att få njuta av ett rent o städat  hus och en hel del skräp förpassat till Ekorosk.
   I kväll far vi och träffa vänner och då tar jag min just nu intressanta stickning med. Ha det alldeles gott trots det mörka och dimmiga vädret. Vi ses.

Ulliga vantar

      Nu är dom klara. Tog inte så länge att sticka men väl lika länge med alla finesser.

    Stickade lovikkavantar till mig själv en gång i tiden och jag gillade dem jättemycket. Jag brukade kalla dom Lucia vantar trots att jag nu inte var någon lucia men med den vita färgen då så passade namnet.

     Har så smått spanat på dem på nätet och nu plötsligt med alla vackra garn som finns tillgängliga så kom jag till skott.  De vackra färgerna höjde inspirationen nästan till max. Har inte något mönster, jag brukar testa lagom antal maskor för att få rätt storlek. Inte det roligaste att sen karda dem men spännande att se resultatet.

         Ack så varma och vackra att dra på när vintern bjuder på köld och gnistrande snö.  Dessa är ämnade för en flicka men vem vet, kanske blir det ett par till mig själv också när några par  blir klara. Alla kan väl ha lovikkavantar om man så önskar.

     God fortsättning på kvällen. Vi ses.

Syfestivalen i Umeå

      Veckan har gått i en rasande fart och jag har hunnit med en hel del. Syfestivalen i Umeå som jag besökte detta veckoslut tillsammans med några andra hantverksnördar i slutet av veckan var både inspirerande och energieggande. Dessutom bjöd denna resa mig på flera överraskningar.

     Mässan bjöd mest på stickat och garner i alla möjliga material, färgnyanser och mönster. Dessutom fanns en hel del material, tillbehör och färdiga alster i lappteknik.  Undrar faktiskt om lappteknik är starkt på kommande igen. Det har ju aldrig stannat av helt men har märkt att det varit lite lugnare med efterfrågan på det en tid. Sverige brukar ju vara ett steg före oss med det mesta. Som väntat fanns dock mindre utbud på t.ex. alster i trä, smycken och dyligt eftersom det heter syfestival. Många workshop fanns där man kunde testa att olika tekniker.

    Trevlig resa eftersom alla var med för samma intresse och ventilerade om samma grejer. Vi han även med en vandring mitt i Umeå och kika lite på affärerna där och sist ut till Avion och Ikea.

   Det mest överraskande var att jag träffade tre olika släktingar helt oplanerat och vid olika tillfällen. En som jag inte träffat i Finland på ca 10 år och dom andra som bor i Sverige har jag inte träffat på 30-40 år men dock via nätet.
    Tro det eller ej men den ena kände jag igen genom bussfönstret på väg till mässan och träffade då henne senare där också. Detta blev nog överraskande pricken över iet för mig.
    En rent av rolig helg så tack alla som var med och som jag träffade.

    Mulet och ruggigt här i dag, ja jag vill kalla det råkallt men lite friska andetag utomhus det behövs varje dag så nu kläderna på och ut sen är det sååå skönt att bladdra i den nya garnpåsen. Ha det så gott alla, vi ses.

Dop och annat

 
    I går döptes minstingen i vår släkt och fick namnet Knut Tore Elias. Skojigt nog ser han ut som en liten knut när han drar ihop sig.
    Knut hade det bra i sin pappas famn under hela ceremonin.

                                Tårtan var jättefin med garnering gjord av barnets mamma.

  Hans Häggblom förrättade dopet och närmsta släkten var närvarande. Trevligt att få se så många finklädda barn i olika åldrar från olika familjer. Ett trevligt inslag är när man får se små gossar i kostymer eller finbyxor, vitskjorta o byxor. Lite vanligare att se flickor finklädda för de vill ju ha lite mer av det vackra även i vardagslag.

    Ett litet under har skett i min blomvärld så här på höstkanten. Trillingblomman som jag skrev om tidigare skulle hamna på tippen om den inte blommade i sommar sprudlar nu av vackra blom. Den tog tydligen mitt hot på allvar.
    Den har fått stå på verandan i det varmare hörnet på samma ställe som i fjol. Den har fått samma skötsel så verkar som den väljer själv när den vill blomma.

            Passar ju mycket bra att den blommar nu eftersom alla andra blommor redan gett sitt.
 
    Vackra höstfärger ännu och lungt väder manar till att dra iväg ut en stund så ha en fin söndag kära besökare. Vi ses.