En resa jag aldrig glömmer

I dag är det tio år sen vi gjorde vår mest minnesvärda resa.
Planeringen började inte så bra för det var egentligen så att vi skulle resa i september 2001 och våra beställda biljetter kom den 12 septmber. Ni vet, dagen efter terrorattacken i USA 11 september. Som ni kanske minns så skickades "pulver"breven ut i USA med bakterier i även den hösten så det var allt lite spännande.
Det var så att vår ena son studerade i Tulsa Oklahoma just då och vår andra son, min man och jag skulle resa dit på två veckor. Terrorattacken gjorde oss så tveksamma hur det hela skulle utvecklas att vi returnerade biljetterna som just anlänt. Senare bestämde vi oss för att resa i november i alla fall.
Jag har inte många och inte heller några bra bilder från den här resan för då ännu var jag inte någon särskilt ivrig fotograf. Synd tycker jag så här i efterhand.
Den här bilden är från Tulsa, en mindre stad i Oklahoma. Bilar men inte många människor ute.
Över en helg åkte vi iväg till Kansas där en familj härifrån bor. På väg dit var det stora delar prärieland som jag tyckte påminde om serien: Lilla huset på prärien. När vi kom fram fick jag berättat för mig att hon som skrivit den berättelsen var just därifrån.
Det var 22grader varmt och jag förstod inte ett dugg varför alla människor höll sig mest inomhus. Värdinnan i huset berättade för mig att här i norden är vi så ett med naturen men där så överlever man naturen. Det har jag tänkt på många gånger då vi haft lite tvära kast med vädret här.
En tidig morgon vid en gata i Kansas City med lite finare hus. Det fanns visst hus av alla de slag bl.a. många barackbyar.
En liten stad (vilken jag inte minns namnet på) som bevarat en hel del gamla byggnader.
Andra helgen styrde vi kosan mot Colorado och åkte då "snabbt" genom Texas och New Mexico.
Colorado etsade sig mest in i mitt minne, kanske för dess natur som är mitt stora intresse. Där fanns höga berg o djupa dalar, varma källor, vindruvsodling, skog med silvergranar och vackra, vackra vyer.
Vi besökte bl.a. Silverton som gav en speciell känsla när man visste att så många emigrerade härifrån för mindre än hundra år sen, således måste ju finnas många ättlingar till dessa där ännu.
Värre var att när vi kom hem fick jag berättat av min far att min farfar en gång i tiden varit och jobbat i gruvorna i Silverton och Telluride. Synd bara att jag inte visste det tidigare, tror att jag gett mig tid att se på den orten med noggrannare ögon.
Här var någon sorts pub i Silverton för där inne satt mest bara äldre män.
Vi åkte från Silverton till Uray och det var nog den mest nervpirrande biten. Det var alldeles för högt med vissa vägavsnitt utan skyddsräcke för att inte mina ben skulle darra. skönt att komma ner till Uray.
Till sist tog vi en snabbtitt inne i Denwer(huvudstad i Colorado). Där skulle jag ha något äkta hantverk men se det var inte lätt, det var mest made in China så jag förblev utan.
Dagen innan vi skulle resa hem till Finland så krachade ett plan utanför New York och över 200 personer dog. Otäckt, för då ännu visste ingen om även det var en terrorattack men sist och slutligen var det en ren olycka.
Faktiskt så vet jag ej själv vad som gjorde denna resa så minnesvärd för jag har alldrig någonsin drömt om att få se USA. Jag skulle alldrig vilja bo där men besöka t.ex Grand Canyon det skulle jag, för detta harmar en aning att vi var inte särskilt långt därifrån.
Kanske var det lite spänning i det hela än vad en vanlig scharterresa ger. Jag beundrar sönerna som var så unga men klarade att både köra och läsa kartan ur de större städerna.
En trevlig och givande resa med hela familjen, visst vill man minnas sådant.

Tack för alla besök ni gör här och välkommen igen.

Vi ses.