Dagarna går trots allt.

    Inte lätt att veta vad man skall skriva om när man ingenting gör. Min blogg har ju inriktningen på hantverk om än det blir lite allt möjligt ibland. Som läget är nu är det nog inget hantverkande på gång här och inspirationen den har strandat men försöker hålla den vid liv genom att kika här o var på allt fint ni andra gör. Tacka vet jag datorn för det.

    Min brutna arm låter mig minsann förstå att jag skall hålla mig lugn. Ger sig till känna med häftig värk så passar bäst att finna sig i det hela.Vackra tulpaner som snälla vänner tröstat mig med pryder våra bord.

                        Så till mina sommarblommor som fått stanna i källaren alltför länge.

   Genast efter hemkomsten från Teneriffa hämtades fuxsiorna o pelargonerna upp.   Meningen var att alla skulle få ny jord men det satte min halkolycka stopp för. Pigga ser de i alla fall ut så här dags. Jag hoppas att med riklig gödselbevattning kanske de bjuder på sin blomprakt i alla fall.

     Så hade jag turen att ha en åtta-årig hjälpreda här en eftermiddag som tyckte det var väldigt roligt att få plantera. Viken nytta det var för mig som hade både trillingblomman och bägarrankan som var i akut behov av omplantering.

     Hon virade band att hänga dem i taket, donade och grejade allt vad jag behövde. Denna eftermiddag gav mycket glädje och nytta till både barnbarnet och mig.

       Här har vi mycket vackert solsken i dag men smolket i bägaren är förstås den hemska attacken i Stockholm som berör oss alla.
       Vi blev föståss också oroliga för syster yngre och hennes man som kom dit just när det hänt. Fick veta att de var ok men att det första de mötte när de klev av bussen var springande o gråtande människor. Fruktansvärt var det än händer.
       
       Vi ses igen en annan dag. Ha det så gott.