tisdag 11 februari 2020

Min loppisfyndige syster.

     Många är vi som roas av att gå på loppisar och vad kan nu vara bättre än att finna något användbart i detta slit o släng tidevarv. Vem som finner riktiga fynd skall jag låta vara osagt men nog är det skillnad vem som finner ett och annat.  Syster yngre är en av dem som där kan se med de rätta ögonen.
    Se här hennes så vackra köksfönster med omsydda loppisgardiner. Hon ville ha några som släpper in ljuset men var tveksam till den gröna färgen. Även jag hade ett frågetecken med de gardinerna men nu när de var helt omsydda och uppsatta kan jag inte med ord beskriva hur vackert jag tyckte detta blev mot det lilla gröna som fanns i deras tapeter. Tro det eller ej, priset blev 2,50 (hoppas hon gillar vad jag skrivit). Hon finner vanligen det hon söker så jag brukar lägga in beställning via henne om det är något jag behöver.
 
     T.ex. Dessa blåsta glas som jag i början av sjuttiotalet fick 6st av min mormor då hon var på sitt livs resa till Helsingfors. Jag är verkligen ingen samlare men dessa glas kändes på något vis som ett speciellt minne från mormor. Tyvärr gick ett glas sönder som harmade mig mycket men med denna loppisfyndige syster så verkar det mesta gå att ordna i den vägen. För ca en vecka sen fick jag en bild på de glasen medan hon undrade om det var de jag sökte. Yes det var det nog så nu är jag ägare av 7st. Har redan satt in beställning till henne om även ett annat gammalt glas från iittala som också saknas, är ganska säker på att även det kommer att lyckas.
   Inne på gamla saker så kan jag fortsätta med bild från mitt barndomshem på bondlandet i Vörå som jag fick se som tavla för några dar sen. Tyvärr är bostadshuset och rian numera bortrivna och kvar finns endast fähuset vilket är i helt annan persons ägo. Här syns att fähuset höll på att byggas.
   Då jag var aderton år gick åskan över och tände det gamla fähuset. Min mor och jag var hemma när en tant ringde två timmar efter åskan gått och frågade om  vi brände något då det rökte, en ryslig känsla för sen gick allt snabbt.Brandkåren kom och folk rusade till men fähuset brann helt ner. En del grisar o kalvar brann inne. Även bostadshuset blev lite skadat och till stor del tömt på möbler och grejer.
   Detta var tre dagar före midsommarafton och syster äldre skulle gifta sig på midsommarafton och ha det lilla bröllopet hemma.  Bröllopet gick av stapeln som det var tänkt tack vare att hela byn ställde opp så inom två dagar gick det att genomföra och då trots att en hel massa möbler och köksporslin (som söndrades i brådskan )även samlats ur bostadshuset. Bönderna kom med sina traktorer och grävde ner de döda djuren och kvinnorna städade, ordnade och lånade ihop köksgrejer som hade gått sönder och behövdes. En enorm sammanhållning i byn och jag känner en enorm tacksamhet när jag nu kom att tänka på allt detta.

    Blev en nostalgitripp här tack vare de gamla glasen som syster yngre fyndat till mig.
    Önskar er alla en bra dag. Vi ses.


3 kommentarer:

Karin Eklund sa...

Så bra med en "fyndig" syster av det där slaget. :)

Hantverkarglädje sa...

Ja visst Karin, både trevligt och till nytta.

Anonym sa...

Här blev det nostalgiska känslor, nästan som nån tår trillar fram. Syster äldre.