onsdag 11 november 2020

Ännu en skogspromenad

  Ni ser ju vad jag mest håller på med nuförtiden. Nej visst inte hela tiden men på bloggar visar man ju vanligen det som förgyller tillvaron. Alla på landet vet att det är skogspromenader som gäller nuförtiden istället för att strosa runt i någon stad. Jag har ju vanligen gjort än det ena o än det andra men nu blir det nog mest av att njuta av alla blickfång utomhus.

    Syster yngre och jag traskade runt i Vöråskogen nästan en hel dag. Det hann bli ordentlig skymning innan vi var hemma igen trots att vi vandrat iväg tidig förmiddag.

 I bäcken hade samlats ordentligt med fradga. Stanna o titta från fler håll var vi fick de bästa bilderna. Nåja inte helt lyckat men det som är ämnat att synas här så syns åtminstone.

    Ett gammalt ruttet ihåligt träd, vad är då vackert där? Ja säg det, men i min tankevärld finns formerna, färgerna, ja alltså gammalt skräp som formats av tidens tand.

    Jag förundras numera att syster yngre och jag verkar lägga märke till samma vackra saker ute i skogen, detta upplevde vi inte som yngre. Det jag minns från min ungdom var att det gick rätt "trögt" att få henne ut till skogs men kanske inte så konstigt då hon är sex år yngre än jag. Syster yngre är än mera hejare på skogspromenader numera än vad jag är.

     I ett kalhygge fick vi njuta av lite sol och även försöka lokalisera oss, särskilt då jag som inte varit i den skogen på kanske trettio år. En gammal glömd släde mitt ut i skogen fick bli det centrala eftersom den fanns där redan i min ungdom. 
      Rätt konstigt enligt mig att hela vägen var barmark men på ett litet litet område uppe på ett berg var det så ordentligt med rimfrost att vi trodde först att det var snö.
     Vi närmar oss "blåbäshellona"= Blåbärshällorna dit vi haft siktet inställt. Dit är inte så himla långt att gå men med flit gick vi omvägar så det blev tre, fyra gånger om.


                                             Vacker mossa, lavar o tickor fanns det gott om.


     

 Ja även första gången i mitt liv som jag nu hittat trattisar. Nu vet jag både hur de ser ut och hur deras växtmiljö ser ut.

                                    
    Lycklig efter hela dagens trevligt sällskap, motion, frisk luft, vackra vyer o blickfång, ja dessutom picknick och massor med prat. En hel lyckad dag med coronan så långt bort det bara går.

    Dimma o dis här mest hela dagen i dag men nu skall älgkött hämtas packas och tillredas en del. Hej svejs till er alla. Vi ses.
 


2 kommentarer:

Evas Pyssel sa...

Precis !! Det är så som du gör man ska göra. Gå ut i naturen och fyllas av allt det vackra som finns där. Du har just de ögonen som ser det. Jag håller med. Vi är ofta i skogen . Mannen har sin jaktmark och bären jag plockar finns där. Och framför allt, hunden Frazze älskar skogen och alla spännande dofter han kan sniffa i sig. Och som du säger, långt borta från Coronan. Men vi är lyckligt lottade som bor så vi kan ta vara på detta.
Ha det fortsatt fint. Kram Eva

Bibbis blandning sa...

Vilka fantastiska bilder.
Rimfrosten är ju sagolik.
Tack för att du delar med dig av allt vackert.