Fålla på ett fint sätt

     Dessa dukar som jag gjort i rätt många år nu har jag under årens lopp fått en del frågor om. Ett antal gånger har jag fått frågan om jag köper dem färdig sydd och bara trycker på själv. Jag säger att jag syr och trycker dem själv från början till slut.

    Då har jag fler gånger fått frågan hur jag gör då fållen är vikt till rätsidan så här tänker jag förklara ifall någon fortfarande är intresserad.

       Fållen nålar jag först mot avigsidan för att få hörnen lika och rätt. Eftersom det är tre hörn på kortsidan av löparen så mäter jag så det är lika långt mellan mitthörnet och de andra.

                                                  Sen syr jag hörnen och klipper av dem.

                      Pressar ut dem lite eller fuskar och trycker ut dem lite med saxhandtaget.

                                           Vänder fållen nu mot rätsidan och nålar fast den så.

        Till sist syr jag runt omkring och i hörnen syr jag fram och tillbaka en liten bit längs med den färdiga lilla hörnsömmen.

        På avigsidan ser nu duken ut så här men på bild syns ingen söm eftersom jag här inte sytt klart.

Hoppas någon har nytta av mina instruktioner som tagit så länge innan jag kommit till skott att visa.

                Lördag kväll och jag har nog inget annat för mig än att kika på TV en stund och möjligen ta i min stickning. Skön helg till er alla, vis ses.

Ännu en skogspromenad

  Ni ser ju vad jag mest håller på med nuförtiden. Nej visst inte hela tiden men på bloggar visar man ju vanligen det som förgyller tillvaron. Alla på landet vet att det är skogspromenader som gäller nuförtiden istället för att strosa runt i någon stad. Jag har ju vanligen gjort än det ena o än det andra men nu blir det nog mest av att njuta av alla blickfång utomhus.

    Syster yngre och jag traskade runt i Vöråskogen nästan en hel dag. Det hann bli ordentlig skymning innan vi var hemma igen trots att vi vandrat iväg tidig förmiddag.

 I bäcken hade samlats ordentligt med fradga. Stanna o titta från fler håll var vi fick de bästa bilderna. Nåja inte helt lyckat men det som är ämnat att synas här så syns åtminstone.

    Ett gammalt ruttet ihåligt träd, vad är då vackert där? Ja säg det, men i min tankevärld finns formerna, färgerna, ja alltså gammalt skräp som formats av tidens tand.

    Jag förundras numera att syster yngre och jag verkar lägga märke till samma vackra saker ute i skogen, detta upplevde vi inte som yngre. Det jag minns från min ungdom var att det gick rätt "trögt" att få henne ut till skogs men kanske inte så konstigt då hon är sex år yngre än jag. Syster yngre är än mera hejare på skogspromenader numera än vad jag är.

     I ett kalhygge fick vi njuta av lite sol och även försöka lokalisera oss, särskilt då jag som inte varit i den skogen på kanske trettio år. En gammal glömd släde mitt ut i skogen fick bli det centrala eftersom den fanns där redan i min ungdom. 

      Rätt konstigt enligt mig att hela vägen var barmark men på ett litet litet område uppe på ett berg var det så ordentligt med rimfrost att vi trodde först att det var snö.

     Vi närmar oss "blåbäshellona"= Blåbärshällorna dit vi haft siktet inställt. Dit är inte så himla långt att gå men med flit gick vi omvägar så det blev tre, fyra gånger om.

                                             Vacker mossa, lavar o tickor fanns det gott om.

     

 Ja även första gången i mitt liv som jag nu hittat trattisar. Nu vet jag både hur de ser ut och hur deras växtmiljö ser ut.

                                    
    Lycklig efter hela dagens trevligt sällskap, motion, frisk luft, vackra vyer o blickfång, ja dessutom picknick och massor med prat. En hel lyckad dag med coronan så långt bort det bara går.

    Dimma o dis här mest hela dagen i dag men nu skall älgkött hämtas packas och tillredas en del. Hej svejs till er alla. Vi ses.
 

En tur till Fagerbacka

      Fagerbacka i Purmo, ett fäbodställe med sina små gamla stugor, fähus o gärdesgård. Tänk vad man kommer sig för att besöka olika ställen i när regionen, ja det har vi covid-19 att tacka för. Nej jag ärar inte covid-19 utan jag tycker vi är bedrövliga som kan åka land o rike runt för att se och uppleva ett och annat men missar alla små intressanta ställen här omkring.

Visst tänker man ibland att dit och dit ska vi åka o se någon gång men vanligen blir det inte av.

     I dag blev det av och visst, vi har varit dit en gång för länge sen. Den här gången ville vi visst ta en titt men även vandra i skogen också. Det finns ju så enormt mycket skog i Purmo.

     Vi vandrade för motionens skull efter småvägar men även rakt in i skogen. Sent så här års men jag spanade ändå om jag skulle se någon trattkantarell, jag har ju inte sett en enda i skogen i hela mitt liv.

     Så plötsligt fick jag se rätt många av dessa. De fanns lite här o var på ett område men inte i klungor. Tyckte de liknade trattkantareller och de hade ihålig stam men eftersom jag är helt okunnig på svampar så frågar jag här om någon möjligen kan veta om dessa är trattkantareller eller inte. Tänker mig att de i så fall är förväxta, har sett att de plockas rätt små men då jag googlat så kan de tydligen bli stora också. Bilden här är alldeles för ljus.

      Hemfärden blev en extra sväng till den lilla sjön Stipik även den i Purmo. Har aldrig varit dit men nu vet jag även var den lilla sjön med bryggor o grillplats finns. Fiske får ske endast med fluga och mot fiskekort 15e för 12 tim.

      Det han nästan skymma innan vi var hemma igen och då blev himlen nästan knallröd. Lyckas aldrig få den naturliga starka färgen på bild.

      Ha det gott denna fredagkväll. Vi ses.

Lovikkavantar åter igen

     Har haft ett tag väldigt lugnt från stickning men nu så här i slutet på oktober är det väl helt rätt att tänka till inför julen. Så glad jag blev när en o annan tomte visade sig behöva något par vantar till sin säck så nu har jag åter på gång lovikkavantarna.

    Eftersom jag nästan alltid bara stickar enligt en bild eller från mitt eget huvud så har jag ju inget mönster att falla tillbaka på om något inte blir som jag vill. Nu efter att jag stickat Lovikkavantarna från mitt eget huvud har jag tagit mig för att skriva ner en enkel beskrivning med maskantal, varv o dyligt för att sen förenkla lite för mig själv. Olika storlekar kräver ju olika maskantal vilket inte alltid är så lätt att hålla i minnet då man tar i stickningen en liten stund nu och då.

                                                     

     Ulliga gulliga när de är klara. Dessutom finns ju de 100%iga ullgarnen i så vackra färger numera. Har för mig att det mest var naturvit o grå som gällde förr i tiden. De allra första som jag stickade i min ungdom var nog naturvita.

    Alla helgons dag i dag och vi påminns lite extra om de nära o kära som gått bort. En tur till Pedersöre o Vörå gravgårdar blir det nog för oss i dag. Är ju också så stämningsfullt när massor med ljus brinner. Ha det gott alla, vi ses igen en annan dag.

Så grönt ännu trots allt

     Så mycket som är grönt här ännu. Vi går snart in i november och hela jordgubbslandet ser fortfarande riktigt fräscht ut. 

   Inte så påläst om vad som är bra eller dåligt med detta men känns som om höstarna bara blir längre och längre.

                               Bl.a. körsbärsträd o bärbuskar har inte alls gått i vintervila ännu.

    

    Ett par dagar fick vi fascineras av vacker rimfrost här och var. Här är det dillkronor och ringblomsfrökapslar som fått klä sig i rimfrosten som inte höll i sig särskilt länge.

     

      Snart helg igen men halloween firar jag dock inte, kanske för gammal för detta firande. Dock har jag här tre pumpor som tvåan pysslat ihop till mig och det får räcka som en liten färgklick på köksväggen.

      Önskar er alla en skön helg vare sig ni firar eller inte. Vi ses.

Min stickning just nu

    Nästan alltid har jag något handarbete eller liknande till hands ifall lusten att göra något infinner sig sen jag strandat i soffan om kvällarna. Har alltid gillat stickning men har nog inte varit någon stor stickare de senaste 20 åren. Får så lov att rätta mig efter kroppens signaler.

    Tyckte mig nu behöva en ny halsduk så efter någon veckas stickuppehåll så letade jag rätt på passande garn i en låda. Hittade Alice garn som hade denna passande färg. Det kändes helt rätt med det garnet till halsduk. Kom då att tänka att Miami garnet som fanns för något år sen som jag fortfarande har en del kvar borde också passa utmärkt eftersom det är nästan samma garn, bara det att Alice är aningen finare.

      Enkelt mönster blev det, bara tre rät o en avig, mönstret bör gå att dela med fyra. Jag har tidigare stickat detta mönster till halsduk men i alpacka garn vilket också blev bra men med Alice garnet framträder mönster tydligare.

     Tänker mig att kanske kunde jag sticka halsdukar till barnbarnen av de kvarvarande Miami garnen ifall de färger jag har kvar kan gillas. Det kunde ju vara ett sätt att få användning för det sista av dessa garn eftersom både Miami o Alice inte passar så bra att sticka vantar, tröjor eller dyligt av. Alice garnet finns fortfarande att köpa men Miami tror jag inte finns mera.

    Ettan tyckte att hon kunde ha en i vitt men eftersom varken det vita Miami eller det naturvita Alice räcker så blandar jag dessa med två varv av varje och det fick godkänt av mottagaren. 

    Just nu är det roligt att sticka bara detta enkla så nu fortsätter jag så här ett tag.

    Lite mulet men annars ok med rimfrost o ännu på minus. Blir en kort promenad  och lite jumpa, sen får vi se vad resten av dagen bjuder. Ha en bra dag alla, vi ses.

Lite av varje

      Mina finfina orkidé som står just nu i alls in prakt.  Stänglarna är så långa men jag brukar tvinga dem runt i en ring fast i några grillpinnar. Vartefter de växer så hålls de således på lagom höjd.

     Verkar komma fler o fler grenar på alla tre stänglarna så tror den  gillar läget, att stå på köksbordet.

    I fredags tog vi återigen en långpromenad längs Fäboda leden men började vid kaffestugan eftersom det känns mera intressant att vandra på klipporna och längs stranden. Sen vandrade vi leden så långt vi hade lust och vände sen, tog den sedvanliga kaffepausen innan vi vände hemåt. Skön känsla sedan när man fått tillräckligt med utevistelse för dagen.

       

           Här en specialare till tall som verkar stå med rotklumpen ovan berget men någonstans måste den ändå ha fattat greppet.

     Välkommet besök av ettan i dag då hon var på hugget att baka något. I min frys fanns inte en endaste bulle så det var välkommet. Bara lite synd att jag inte hade någon garneringsspruta  eftersom hon vanligen gör så fin garnering. Smakligt till kvällskaffet blev det.

         Lovas regn i morgon så jag har planerat in lite tid vid symaskinen. Vilodag visst men blir rätt tråkigt att slappa hela söndagen då det ändå inte råder någon särskild brådska vardagar heller. 

          Skön helg till er alla. Vi ses.