lördag 31 oktober 2020

Lovikkavantar åter igen

     Har haft ett tag väldigt lugnt från stickning men nu så här i slutet på oktober är det väl helt rätt att tänka till inför julen. Så glad jag blev när en o annan tomte visade sig behöva något par vantar till sin säck så nu har jag åter på gång lovikkavantarna.

    Eftersom jag nästan alltid bara stickar enligt en bild eller från mitt eget huvud så har jag ju inget mönster att falla tillbaka på om något inte blir som jag vill. Nu efter att jag stickat Lovikkavantarna från mitt eget huvud har jag tagit mig för att skriva ner en enkel beskrivning med maskantal, varv o dyligt för att sen förenkla lite för mig själv. Olika storlekar kräver ju olika maskantal vilket inte alltid är så lätt att hålla i minnet då man tar i stickningen en liten stund nu och då.


                                                     


     Ulliga gulliga när de är klara. Dessutom finns ju de 100%iga ullgarnen i så vackra färger numera. Har för mig att det mest var naturvit o grå som gällde förr i tiden. De allra första som jag stickade i min ungdom var nog naturvita.

    Alla helgons dag i dag och vi påminns lite extra om de nära o kära som gått bort. En tur till Pedersöre o Vörå gravgårdar blir det nog för oss i dag. Är ju också så stämningsfullt när massor med ljus brinner. Ha det gott alla, vi ses igen en annan dag.


2 kommentarer:

Evas Pyssel sa...

Så fantastiska vantar. Och vilka vackra färger. jag är imponerad över att du stickar utan mönster.Det skulle aldrig jag klara. Bra ide´ att ha maskantal uppskrivet i alla fall.
ha det fint //Eva

Bibbis blandning sa...

Vilka fantastiskt fina vantar. Dom är som du skriver ulliga och gulliga och kommer att värma några händer riktigt ordentligt.
Jag tror inte att jag någonsin i hela livet skulle kunna sticka ett par vantar utan att ha mönster. Förresten kan jag inte det med mönster heller för jag får dom inte lika stora. Därför låter jag er specialister sticka vantar medan jag beundrar och uppskattar det färdiga alstret.
Heja dig!