Kom mig plötsligt på jakt efter lite enris så jag tog mig upp på en bergknall men sen var det ju också att ta sig ner. Det gick också bra men eftersom jag kom mig ner i en tätbevuxen grop så kom jag att tänka på vad jag en gång tipsat min man om.
Det var: om jag skulle trilla och bryta ben eller annat och inte kommer hem så bör de nog leta rätt noggrant för jag finns då knappast nära någon väg, troligare är nog lite djupare i skogen eller precis var som helst. Väldigt lätt att glömma att man faktiskt har en del år på nacken och då är det ju lättare hänt att olyckan är framme.
Trodde inte mina ögon när jag såg denna blommande lupin och dessutom såg den helt fräsch ut men dess blad såg ut så här. Även de väldigt vackra på sitt sätt.
Så på kvällen kom barnbarn ettan hit och vad tror ni önskas göra med sin farmor om inte det obligatoriska pysslandet. I den åldern behöver det ju inte vara några avancerade grejer som tar någon lång tid och vanligen har farmor lika trevligt som flickan. Ettan ville göra en snögubbe och så blev det. Vad kunde nu passa bättre än den med tanke på hur det blev i morse.
Vi kunde inte hinna fort nog ut och greja i den pluffsiga snön tyckte denna lilla tjej men här ser ni vem som stortivs när vi äntligen kom ut.
Jag som annars brukar gilla snö är nog inte särskilt förtjust i detta nu, det är ju alldeles för tidigt. Har tänkt mig att hämta en del enris några veckor senare men få se hur det går. Alltid är det ju någon som inte är nöjd och just nu råkar det vara jag.
Inget snöbollskrig, ingen snölykta eller snögubbe för ännu visar termometern på minus men det återstår att se vad morgondagen har att erbjuda. Just nu skiner solen så det är visst ett vackert vinterlandskap.
Önskar er alla ett givande och trevligt veckoslut. Vi ses.