De allra första bären för i år är blåbärstry och jordgubbar. Blåbärstry är jag väldigt glad över att det kommer rikligt eftersom vi ännu inte kan vara så säkra på att vi får några blåbär då det varit så torrt. Lite rolig form på dessa och surare än vanliga blåbär tycker jag men det stör inte oss och även barnbarnen gillar dem.
Det är min man som är hejare på de odlade bären här så han sköter om dem på bästa vis. Tyvärr blir det eländigt med jordgubbar i år verkar det som. Han har visserligen bara plockat in lite i två omgångar men de är verkligen bedrövliga. Sämre smak, kompakta, lite mögliga och dessutom angripen av någon ohyra.
Jag är ju ingen grötfantast så något hälsosamt bör det ju även ingå bland flingor o mussli.
Mina finfina rosor har nu börjat blomma när allt annat snart blommat ut. Jag har en vit Louise Bugnet, en riktigt mörk vinröd (vet ej namnet) och en rosa av någon gammal sort. Har haft dem i ca tre år och de har helt enkelt visat sig vantrivas till dess att något hände. Mitt bland dessa rosbuskar fanns en ca 1,5m hög gammal stubbe som jag ville ha kvar men i vår bestämde vi att den får försvinna.
Tro det eller ej men efter att den stubben försvann så sprudlade alla buskar av välmående och blev fulla med knoppar vilket inte hänt tidigare och de var ju inte precis några nykomlingar eftersom jag fått regela plantor från bl.a. syster yngre.
Och så honungsrosen bjöd på vackra doftande blom men har snart gjort sitt för denna gång. Lite väl snabbt den blommar ut. Gillar den inte fullt ut eftersom den växer enormt och jag har lite ställe till den att rymmas på. Har redan agat den regelt så kanske den saktar farten.
Som ni ser så var vi på badutflykt med några av barnbarn när vädret var så varmt. En av dem får aldrig nog av att vara i vatten och älskar att stå på huvudet.
Lite småsaker har ju börjat hända här om än jag får akta mig för en del rörelser till dess min nya höftled tål vad den ska. Det går visst bättre och bättre att gå så nu efter sex veckor får jag hålla mig till en krycka i stället för två. Det svåraste är att inte ta i för mycket. Har alltid måst jumpa för min rygg så jag är van att ta i och det gjorde jag även här för att snabbt bli bättre men det gick inte så jag fick sakta farten med den grejen och då blev det onda bättre. Nu försöker jag att jumpa på lagom. Börjar nämligen kvickna till efter min olycka så huvudet vill så mycket men kroppen strejkar. I alla fall är jag nöjd såsom det hela hittills framskridit. Det är ju mitt tålamod som alltid är för kort.
Hoppas på en liten utflykt med husbilen innan all värme försvinner. Ni njuter väl av den sköna värmen liksom jag eller? Sommaren är kort, det ska vi komma ihåg. Ha det gott alla, vi ses.
Vi fortsatte färden sen till Tuuri i Töysä och sist Kalajärvi nära Seinäjoki. I Tuuri var så mycket folk att det var näst intill farligt med alla barn med trampbilarna, folk och husbilar huller om buller vid infarten. Jag besökte inte ens varuhuset, bara njöt av varmt väder, enkel god mat och sällskapet.
