Jag skulle vilja ge er famnen full av rosor så här på vändagen så det får det bli den vackraste rosbild jag har just nu. Tackar er ödmjukt på samma gång för ert intresse ni visar med besök här på min blogg.
Gårdagen började med en "utflykt" till Merikart som är nära Lillkyro. Vi vek av från riksåttan till larv vägen och sen vek vi av efter en liten väg så vi kom ut vid kyrkan i Lillkyro. Tror faktiskt inte att jag tidigare åkt den vägen.
Vad jag vill säga är att det var en riktigt intressant väg med många kurvor, kuperat och mycket skog Jag älskar små skogsvägar och dessutom såna med många krökar för man vet ju inte vad som finns bakom nästa krök, således lite intressant och vackert.
Vi körde sedan längs med Kyro älv, över vid bron och sen efter andra sidan. Hela den vägen och orten vill jag se igen men på sommaren. När jag tidigt i livet åkte buss till Vasa så var det just via Lillkyro och ditåt är jag nästan aldrig numera.
T.o.m. en ria fanns invid denna väg vilket jag aldrig vet finns mera i våra trakter.
Lördagen fortsatte med en begravning i Vörå. Den som gott bort fick leva till en aktningsvärd ålder av 99 år, näst äldst i Vörå församling. Ingen får bestämma hur länge man lever och denna person hade länge önskat sig vila så jag säger vila i frid. Saknad finns kvar.
Vändagen i dag fick jag en glad överraskning av ett telefonsamtal från Vietnam av min vän som är på besök till sitt gamla hemland. Hon längtade tillbaka till Finland, så kan livet förändras. Jag önskar henne välkommen tillbaka snart.
Önskar er alla en fortsatt bra vändag. Vi ses igen här om någon dag.