Så många saker vi äldre hunnit samla på oss under vår livstid. Alla säger vi ju att vi har fullt i skåpen. Det har vi ju faktiskt men vi är kanske just från den generationen som har svårt att slänga gamla saker.
Visst har jag också en del koppar, glas, vaser m.m. men är nog ingen riktig samlare i dess rätta bemärkelse.
Under vår ungdomstid bestod olika presenter just av Arabia porslin eller Iittala glas eftersom det inte fanns speciellt mycket nämnvärt av utländska köksartiklar.
Förra helgen när vi alla syskon träffades så hade syster äldre med sig varsitt litet paket till oss andra. Syster yngre fick en mortel som funnits i vårt föräldrahem. Vår broder fick fars manchettknappar och slipsnål och jag fick denna vackra sockerskål som funnits hela tiden hos vår mormor. Hade nog glömt denna men kom genast ihåg den när jag fick se den.
Ni kan inte tro hur glad jag blev. Hade jag fått denna när jag var så där mellan 20 o 40 hade jag nog inte satt samma värde på den. Tror nog att det är tiden som gör det att man senare kan förknippa vissa saker med vissa ställen eller händelser. Kom nämligen genast att i tankarna vandra runt i mormors stuga och även inventera i hennes skåp för visst minns man en hel del bara man tänker efter.
Av ren nyfikenhet måste jag bara googla för att om möjligt se hur gammal den var. Vad jag kom till borde den vara från 1930-talet. Jag tackar och bockar till syster äldre för denna lilla minnesvärda present.
Önskar er alla en fortsatt trevlig helg. Vi ses.
1 kommentar:
Ja nog bli vi mera sentimentala med åren, och en sockerskål,
om den har ett värde i pengar eller inte kan fylla ett glädjerum bara för att vi
minns den från vår uppväxt.
Jag har inte många saker, om knappt något, men jag sparar på mina minnen.
Tjingelingen från Rantamor.
Skicka en kommentar