Vändagen blev utedag.

   Vändagen den kom och gick utan att jag riktigt hann reflektera över just detta.  Vädret var så vackert i dag att jag fick ett väldigt sug på att åka ut till Fäboda dit så många Jakobstadsbor drar när de vill njuta friluftsliv.

   Isen låg i flak så jag kunde ha hoppat från flak till flak, förstås om jag varit några år yngre.

                                      Rätt ovanligt att vattnet porlar i bäcken mitt i februari.

                                 Den krossade isen syntes gunga och röra sig rätt långt in mot land.

                                                  Is o sand samsas gott denna vinter.

       Den vackra roten som fortfarande ståtar har fler gången blivit föremål för mitt fotograferade så även denna gång.
       En skön dag med möte av en och annan vandrare. Träffade t.o.m. bekanta (grannar för ca 40 år sen) som vi inte sett på många år, det kan man väl kalla ren tur. I dag skall jag på den näst sista gången akvarellkursen för detta år. Så intressant kurs så jag hoppas det blir fortsättning nästa år.
     
    Nu fick jag återigen igång besöksräknaren som strulat rätt länge här på bloggen. Bra med sonhustrun som ordnade det hela åt mig när jag själv inte visste. Blev rätt förvånad att så många fortfarande besöker min blogg trots glest med inlägg. Jag tackar er ödmjukt för ert intresse. Era besök gör det så mycket intressantare för mig att blogga som gärna delar med mig av ett och annat. Inte långt kvar till dess jag kunde fira tioårsjubileum med mitt bloggande. Vi får se vad jag får ihop till den dagen här. Allt gott till er. Vi ses.