Vårlikt

        En dag den senaste veckan när solen stod högt på himlen tog vi en tur till mina gamla hemtrakter närmare bestämt Vörå.

      Ofta den här årstiden ser man svanar på flera ställen längs med vägen. De brukar ofta hålla till en bra bit från vägen så vanligen susar vi bara förbi.

         Denna gång var ett rätt stort gäng väldigt nära vägen så jag hade mannen att vända för att jag skulle få ta några kort. Väldigt lyckat när de inte ens var särskilt skraja av sig. Flyttfåglarna reprecenterar ju våren bara med att visa sig.

   En lång lång skogspromenad med syster yngre o man, vi njöt av det fina vädret och ville vara ute så länge som möjligt. Det lyckades bli några timmar i Kovik skogen. Här avnjöts piknik uppe i ett älgtorn. Syster yngre, jag och min man syns här och svågern fick agera fotograf.

     Helgen "njuter" vi på det vanliga coronaviset men dock med dessa färgsprakande tulpaner på bordet.

     Färgklickar är ju precis det vi behöver så här års när allt egentligen är grått och vitt.

                        Ha det gott alla som kikar in, vi ses.
 

Lite stickning

                  Stickade varsitt par sockor till mannen och mig själv och kom då att tänka på vad som känns mera intressant med de färdigt randade garnen eller när man randar enligt sina egna tankegångar.

       Det finns ju så många vackra garner som är färdig randade och lite spänning kanske att se hur det blir vart efter man stickar. Tyvärr har åtminstone jag blivit besviken någon gång när jag köpt ett enligt mig vackert garn och så blir det inte alls ditåt jag förväntat mig. 

          Dessa sockor av det randiga garnet blev ju helt ok men tyvärr, det är roligare att randa själv tycker jag. Dock inte för att de skulle bli finare, kanske mera för att jag gillar att tänka till hur jag vill ha det eftersom just detta känns nästan roligare än själva stickningen.

   En sak som jag nu äntligen testat är att blöta de färdiga sockorna i hett vatten. De blev verkligen mjukare. En bekant berättade att hennes 100-åriga svärmor alltid gjorde så och jag har haft så svårt att fatta detta. Jag har bara förknippat ull och varmt vatten passar ihop med tovning. Vill dock påpeka att sockorna är av Sju Bröder och jag lät dem ligga i ganska hett vatten en kort stund, kramade ur och torkade liggande på handdukar 

   

      Kan ju inte vara helt utan stickning så nu får det bli ett pannband som jag så väl behöver när vi får förpassa mössorna i sommarförvaring.

     Vackert i dag men blåsigt. Blir en promenad nu sen får vi se vad dagen mer har att bjuda. 

                                                  Hej svejs till er alla, vi ses.
 

Vetedynor och andra ufon

         Ufon som legat o pyrt på det där samvetet ni vet som säger: borde göras, ja några har blivit gjort nu. Vetedynorna som varit klippta och tryckta har nu blivit klara. Nu har jag både förnyat mina egna och sytt några på lager. 

     Jag har sluppit en del värktabletter tack vare dessa dynor som jag använder varje kväll. Vetet förändras ju inte nämnvärt men vid flitig användning blir ju tyget slitet till sist.

    Dessutom har jag återigen fått förstorat ett par byxor till med en kil i sidan. Önskar jag haft lite mörkare tyg men det hade jag inte. Den brun-gula prydnadssömmen här finns på min symaskin så lätt som en plätt att få till den. Hoppas nu bara de kommer till användning.

     

        

                                 Nattgäster här i rätt ålder så vi har nu pysslat hela förmiddagen.

       Barnbarnen gillar pysslande så pysselbordet + allt samlat "skräp" är helt på sin plats här hos oss. Vet inte riktigt annars vad vi skulle syssla med.

                            Kottar eller ägg kalla det vad man vill. Dessa kom till denna gång.

      Hård vind med snöyra låter mig sitta inomhus i dag om inte allt lugnar sig innan kvällen. 

                        Önskar er en skön söndag. Vi ses.

En skön dag

       Vad gör man en sån vacker dag som var i dag? Jo om man bor nära havet så inbjuder det lugna och vackra vädret att dra iväg till de öppna vyerna.

    Vi drog iväg än en gång till Fäboda och gick på isen och vandrade en bra bit längs kusten söderut.

     Mycket lätt att gå när det fanns så lite snö, endast några ställen där vi plufsade igenom den översta snön.

       Solen sken och vi hade kaffe o bulle med. Kaffepausen blev rätt lång då vi njöt i fulla drag. Alla spår skvallrade om att många fler än vi hade gått samma rutt.

                                                         Så skönt trött när vi kom hem.

     Som tur var fanns färdiglagad älgkött att värma. Fräste till lite kantareller för att piffa upp det hela och med ett glas rött till så blev hela denna dag en fullträff. Så skönt kan man också ha som pensionär oberoende om det är corona eller inte. Ha det gott ni med, vi ses.

Vandring till Mässkär

 

     Isvägen till Mässkär är nu öppen så i går tog vi oss en vandring tillsammans med syster yngre+ hälft.

               Så otroligt vacker dag med endast lite vind så det var ren njutning att vandra iväg. Så klart väder att vi till och  med såg skymten av ena sonens villa.

      Tycker att alla de röda stugorna på Mässkär smälter så vackert in i denna havsmiljö om än de känns väl lite tätt över hela holmen.

                                                 Havs vy sedd från Mässkärs hamn.

                               Mitt sällskap här. Ni kan tro att även pratmusklerna fick motion.

      

     Helt rätt att ta sig ut på denna soliga dag. En enorm skön trötthets känsla infann sig vid hemkomsten, en sådan man inte lyckas få någon annanstans än vid havet. Jag hoppas på fler såna vandringar innan vintern är slut.  Hoppas ni andra även haft chans att njuta av det soliga vädret. Ha det så gott, vi ses.

Längtan

     Nu kan jag inte hålla tillbaka längtan till sommaren mer. Med busväder utanför knuten så tog sommarlängtan över. Har hela vintern försökt att leva i nuet med alla covid regler hängande med och inte längta till söderns sol, inte längta till sommaren men idag gick det bara inte. 

Faktiskt är jag själv förvånad över att jag som älskar sommaren inte alls tänkt på söderns sol så nog går det visst att ställa om sig en del. Tyvärr blir det ju för tjatigt att mest bara gå hemma vid. Antagligen börjar vi prata bara ett och samma då inga influenser kommer utifrån men någon gång skall väl denna pandemi lugna ner sig. Med lite positivitet i tankarna så sätter jag här några vackra bilder att tänka på.

                                           Vårblommor är ju det allra första man längtar efter.

          Så fort marken är bar går vi ju och stirrar i den fuktiga jorden när någon blomma skall börja picka upp ur marken. Det kan man kalla vårkänslor.

                         Inte långt kvar till dess så även denna vinter verkar gå att överleva.

Tror bestämt jag skall ringa någon av syrrorna och prata bort en stund så kanske deras stickenergi smittar av sig till mig, får hoppas på det. Ha det så gott, vi ses.

Skogsbad och lite annat

 Här om dagen läste jag någonstans om att man numera kan utbilda sig till skogsbadsguide. Tänkte att detta hade nog varit min grej om jag varit si så där femtio år yngre ha,ha. Egentligen tänker jag att just detta att upptäcka i naturen borde ju vara en självklarhet för varje människa. Det är ju bara att gå till skogen och öppna ögonen men nej tyvärr är det ju inte så eftersom vi växer upp i så olika miljöer.

  Kanske föds intresset för naturen med skogen och dess stora och små detaljer att upptäcka då man som jag sopade och städade mellan stenar och buskar och samlade på olika mossar, lavar och stenar som barn. I dag är det datorer som gäller men för att inte låta för tråkig så säger jag att allt för något gott med sig. Ändå vill jag också säga att det allra första vi människor borde få lära är just en del om naturen för ingen natur inga människor.

     Varje årstid har sin tjusning och det blev många vandringar i skogen till dess att snön hopade sig överallt denna vinter.

  I väntan på våren skänker jag nu en tanke till söderns sol som vi avnjöt så här års i många år. Är faktiskt förvånad själv över att jag inte tänkt eller längtat alls under denna vinter till  söderns sol och värme, det är ju ändå bara att gilla läget.

  Solen skiner just nu och jag får fortfarande njuta av julblommor. Jag hade två vita amaryllisar som blommar för tredje gången med två stänglar. Ännu finns en stängel som inte slagit ut och de står  sig rätt gott när jag klipper av och ställer i vatten.

     Hortensian blommar fortfarande och jag är så glad för dessa. Har dessutom så vackert minne från att min mormor alltid hade flera rosa hortensior varje vår som blommade fullt ut. Hon satte dem från skott och övervintrade dem varje år på golvet i sin stuga. Antagligen hade de lagom svalt, stugorna var ju inte så varma då.

     

     Vad jag gjort den senaste tiden. Blir inte mycket av känns det som . Stickat lite, ändrat ett par klädesplagg och haft trevliga pysslare här som förgyller tillvaron.

     Nu en tur ut i fina solskenet. Ha en bra dag alla. Vi ses.

Förstorade byxor

      I dag har jag äntligen fått klart det som var meningen för flera år sen. Ni vet säkert alla att man ibland råkar köpa för små kläder, krymper i tvätten eller så blir vi själva större.

     Nu var det så för min del att jag köpte lite för små byxor. Det fanns nämligen inte en nr större denna gång och jag kikade om de gick att fälla ut lite, ja ca 1/2 cm i var sida. Assit o ingenting egentligen men med lite trim på mig själv så skulle de passa. Jo de gick på mig men aj så stramt överallt. Har således grunnat på hur jag skulle få dem endast lite större eftersom det var de absolut bästa byxor jag har. Från början var det lite finare dyrare byxor, rätt stadiga men ändå stretchiga. Bara jag nu kunde få använda dem så här i vardags slag tänkte jag.

     Tänkte till och fick idén att sy in en spets eler band av något slag  i sidorna. Letade olika band men fann inget som föll mig i smaken.

       Kom då på att jag har ju svart lingarn och virka kan jag, varför inte  virka en smal spets.

     Klippte tyg från ett par gamla byxor och sydde sen den svarta spetsen på. Sydde sedan fast remsan i sidorna och pressade.

 Som finbyxor borde det varit en skirare spets men jag ville ha dem till varje dag byxor så virkade med tre dubbel lingarn eftersom det var väldigt tunt. 

     Här ser ni en skymt av att jag även ökade linningen med 2,5cm, inte snyggt precis men det går an. Skarvet med det gamla tyget gömde jag i undre delen där knappen sitter.

       Lite speciellt kanske men man behöver ju inte alltid satsa på det gamla vanliga. Nu är de helt klara och jag är så nöjd att det äntligen blivit något av dem. 

Bilderna är inte helt bra, blev lite fel färg. Byxorna är ju svarta och spetsen lite annan svart men ser för ljus ut här  på bilden. Särskilt den sista bilden som är tagen lite från sidan luras en del eftersom  ena benet ser stort ut och det andra smalt men ni får tänka er lite mitt emellan, lyckades inte få den bra.

       Säger skön lördagkväll till er alla, vi ses.

Halsduk i all enkelhet och tripp till Lankava

          Halsdukar är ju rätt enkla att sticka om man inte väljer ett mönster man hela tiden måste hålla reda på.  Jag hade lovat sticka en halsduk till ettan och valde då garnet Air som är så mjukt tycker jag. Det som är lite illa är att det skräpar av sig lite så när halsduken är vit kan det möjligen märkas vita trådar mot svart jacka.

        Jag valde att göra den så enkel som möjligt med tre rät tre avig hela vägen. Stickor nr 5. Lätt som en plätt att sticka framför TV:n, bara flöt på av sig själv.

      Den blev rätt lång men det gick åt endast ca ett och 3/4 dels nystan. Den blev lätt och väldigt mjuk och skön. I kväll sändes den till mottagaren så ännu vet jag inte vad som tycktes.

      I går var jag så himla sugen på att åka ut någonstans och bara se mig runt. Man kan ännu knappt gå in någonstans men eftersom mannen också kände intresse på en liten utflykt så gjorde vi slag i saken. Med kaffekorgen i bagaget för att inte gå in på många ställen så drog vi iväg till Lankava i Kauhava.

       Mannen kom inte ens in men han fick sin lilla utflykt med att vara shaufför och det verkade duga, han väntade snällt på mig den stund jag njöt av allt som fanns att se.

        De hade flyttat en liten bit från gamla stället och det nya var alldeles stort, luftigt och bra. Kändes helt rätt att med munskyddet på att se omkring lite. Massor med fina och härliga garner, jag visste knappt vad jag ville ha.

     Många idéer fanns att se där så egentligen hade jag kunnat gå där hur länge som helst men så blev det ju förstås inte.

       Några nystan kom med hem men faktiskt bara några. Behövs inte alla gånger så mycket men är ändå en lisa för själen. Ha det gott alla, vi ses.