Min farfar

    Detta kommer att bli ett speciellt och nostalgiskt inlägg, Jag skall berätta lite om min underbara farfar som gjorde så gott åt mig i min barndom. Att jag nu kommit att tänka på honom är nog p.g.a. coronaepidemin som vi befinner oss i och som gör att alla tankar o känslor pyser på och detta att jag just nu inte får träffa alla mina barnbarn helt och fullt.

   När jag var två år alltså för jättelänge sen fick jag tuberkulos i min rygg och som alla vet så var den sjukdomen väldigt farlig på den tiden men lyckligvis så hade  medicinen som botade den just kommit ut så jag blev helt frisk. Jag låg i gipsvagga i 2,5år så jag var fem år när jag började leva normalt.

 Under den tiden ska ni veta att jag hade en fantastisk farfar som ställde upp i vått och torrt. Han spikade nämligen ihop en kärra med två stora cykelhjul, jag fick ligga på den kärran och han vandrade med mig i hela byn, ja till och med till släktingar som bodde 5km bort. Jag minns både kärran och gipsvaggan men mest av allt denna underbara farfar.

   Efter att jag blivit frisk och kunde leka fullt ut så fick jag mina syskon och kompisar leka i hans rum, vi gjorde koja med filtar runt hans bord och dyligt. Det var han som lärde mig att se vad klockan är  beroende på åt vilket håll solen befann sig utgående från mitt hem,att det fanns kummin efter några dikesrenar och en hel del annat om naturen.  När jag var 8 år så dog min farfar och detta kändes enormt men var en naturlig grej ändå som gick snart över på barns vis.

     Nu tänkte jag inte det här som någon snyfthistoria för det kan jag bedyra att jag själv har inget tråkigt minne alls av denna tid, jag minns då bara denna fantastiske farfar och en del olika episoder.

 När någon kommenterade om mig efter att jag blivit frisk så sade alltid min mamma att det var farfars förtjänst. Ja visst var det säkert det eftersom mina föräldrar var bönder och hade massor med jobb.
    Jag var en lycklig liten flicka trots allt för underbarare farfar än den jag hade kunde knappast finnas. Vad jag själv är mera berörd av i min egen livshistoria är vilken plåga det måste ha varit även för mina föräldrar.
    Jag tror att vi alla äldre gör gott åt våra barnbarn den tid vi ger dem.
                     Skön helg till er alla, vi ses.