Ohtakari och Kalajoki

     Som ni redan märkt så blir det utflykter för oss nu och då  med husbilen. Skulle ju allra helst åka till nord Norge men som pandemitiden varit och inte bedarrat helt ännu så får  vi ju mest hålla oss hemmavid. Därav blir det korta men istället kanske fler små trippar ut och lufta sig.

    Eftersom det lovats bra väder så satte vi kurs mot Ohtakari just då juni övergick till juli.     Kvällen då vi kom dit tog vi oss en promenad längs den 1,5 km långa vandringsleden.

                                               Havsutsikt så klart eftersom vi befann oss på ön.

     En o annan gammal lite förfallen stuga men även de som rustats upp och var i dagsläget fint i skick. Kullerstenar och åter kullerstenar som ni ser på ett stort område.

     Ett utsikts torn men det var bara min man som vandrade dit upp så jag har ingen aning om hur mycket man såg.

    Här några välskötta stugor och i närheten en minnesplats över fiskare som omkommit.

    En ställplats för ett mindre antal husbilar fanns och där stannade vi i tre nätter. Tyvärr fanns ingen el men vi klarade oss gott utan den. 

     Jag hade bestämt mig att en kväll skulle jag sitta vid havet och vänta till dess solen gick ner och så blev det. Jag var i tryggt sällskap eftersom både min man och min bror följde med.

                                                       Vackert och mäktigt så det förslog.

                                      Här syns det allra sista av solen men så underbart där var.

     Vi fortsatte till Kalajoki som är så välkänt och stort. Massor med folk men vi hann just och just få en husbilsplats mitt på lördagen innan de stängde till då alla platser var fulla.  Tyvärr har jag tidigare inte haft Kalajoki högst upp på prioriteringslistan men nu fick jag ändra åsikt. Kalajoki bjöd oss på det allra finaste man kan kan tänka sig eftersom vädret och vattnet var så varmt. Rätt konstigt egentligen, långgrunt på samma sätt som i Ohtakari men i Ohtakari var vattnet iskallt och alldeles ljuvligt varmt i Kalajoki. Vad detta berodde på överlåter jag till någon annan att spekulera i.

    När den sena kvällen nalkades gick jag ut i vattnet och satte mig på en sten för att även här invänta solnedgången.       

                                                        Så otroligt ljuvligt och mäktigt. 

      Egentligen vill man ju bara stanna borta längre men o så skönt att även komma hem. Det första man kikar på är ju hur allt växt till sig och börjat blomma. Pionerna gav sitt allra sista och liljorna stod inför det allra första av blomningen.

                                       De små nejlikorna bjöd ännu på sig men ack hur länge.

    I kväll har jag varit och svalkat mig vid vilttorpet med barnbarn som jag slagit vad med om en slickepinne vem som först vågar doppa sig och naturligt vis vann barnbarnet.

    Nu lär det bli att söka sig till kojs och hoppas på lika fin dag i morgon trots att jag knappt vågar säga att jag njuter av denna värme då det är många som mår dåligt av den.

    I alla fall, ha det gott och gör det bästa av värmen vi hinner med all säkerhet även frysa innan året är slut. Vi ses igen en annan dag.