Utflykt i ur o skur

        Länge har vi pratat om att besöka nationalparken Helvetinjärvi med sin vandringsled och djupa ravin. Förra veckan blev det av för oss med syster yngre och man. Tyvärr fick vi regn för det mesta men någon ljusglimt blev det i alla fall också.

     Jag borde ju vara påläst om de ställen jag visar för att kunna berätta hela historien till er men tyvärr jag kikar mest på allt vackert och alla naturens konstverk.

    Kaffepauserna, ja då njuter man av det medhavda, solen, vyerna och blickfången.

    Regndropparna famlade i mörker denna vandringsdag för de lyckades inte med att regna ner på oss tack och lov.

                         Många vackra blickfång, kan inte visa er alla antar att ni tröttnar då.

     Jag har ju en förkärlek till gamla stubbar och rötter som visar mönster av alla de slag.

      Tänk om jag kunnat få hem denna stora rotvälta, den vore minsann en riktig spalje för andra växter, vackert kan jag tänka mig.

I Ruovesi blev kvällen ljum och sen solig på vår friparkeringen. Inte alla gånger man finner så fina ställen.

        Så vackert även vid denna lilla båthamn trots en helt annan miljö än den tidigare.

Vilken lyx vi har i detta land som kan fricampa lite här och där, ja då är man rätt ut i naturen.

      Tyvärr såg jag alldeles för många fält fulla med maskrosor. Så vackert säger jag men funderade hur det kan hänga ihop att man låter maskrosor ta över fält på fält men sen bryta ut skog till åker på andra ställen. Nåja, detta var bara min tanke, inte tillräckligt påläst för att uttala mig.

     Denna utflykt blev nästan en vecka och det regnade rätt duktigt så det blev flera loppisar istället för utevistelse. Som vanligt är kvällen sen så jag säger hej svejs, vi ses igen en annan dag.

En vecka i Ylläs

       Så många gånger vi tänkt oss en ruskaresa till Ylläs men aldrig blivit av. Här i vår nejd är det ju många som far varje år till Ylläs för att uppleva de fina färgerna som hösten bjuder på. Nåja denna höst blev det av även för oss, senaste veckan var den då vi lagrade i minnet alla färgskiftningar som hösten där kan bjuda på.

                                Halva vägen dit var allt i färgsprakande gul-orange färger.

    Ruskan är ju olika från år till år så vi tyckte vi hade en väldig tur att få se så vackra färger första gången vi begav oss dit.

   

Ju högre upp vi vandrade desto rödare blev färgerna på marken.

  

    Dessa bilder är från Tuomikurun kierros som bjöd på de vackraste färger och vyer men krävde även en del ork eftersom det gick rätt mycket uppåt.

                      En dag åkte vi upp med gondol för att se alla vyerna från en fjälltopp.

    Intressant det med trots att vinden ven om öronen rätt ordentligt där uppe så det blev inte så lång stund vi spanade där.

Kesänkijärven kierros var en trevlig vandring runt sjön Kesänkijärvi. Många vackra ställen där man kunde pausa och äta sin piknik.

               

     Saivonkierros var bara 3km vandring men jobbig med många stenar och rötter så man fick spana in varje steg på vissa avsnitt.

     En del små blickfång blev ju också förevigad. Skulle gärna krypa runt och fota allt smått hur länge som helst men vilket sällskap skulle ha tålamod med sådant.

    Morgonbild från campingen i Äkäs Lompolo. Några hundar som fick sig en promenad i soluppgången.

                 Renar förstås lite här och var. Gemytliga djur som inte verkar ha bråttom.

     Trodde att färgerna skulle "blåst" bort före hemfärd men nej, vi fick njuta av detta ännu hela vägen hem. Lite här och var hade löv fallit men det mesta fanns kvar.

    Trevlig resetripp blev det och vädret som inte lovats det bästa det blev sist och slutligen det bästa. 

Antagligen blir det fler gånger till Ylläs men mitt smultronställe är än så länge Hemavan. Kanske av den enkla anledningen att vi varit dit fler gånger men vi får se vart det bär nästa gång vi vill se ruskan.

   

 Kan tänka mig att ni alla också njutit av de fina höstfärgerna som också räcker till här hemmavid.

Ny vecka snart och nya möjligheter. Önskar er allt gott, vi ses.

Obestämd husbilstripp

     Som ni redan märkt blev det en bloggpaus här, ja dessutom en oplanerad bloggpaus. Rätt rörigt på sommaren ibland då man rör sig både hit o dit och ja, dessutom känns det ju som man inget har att ge här vissa perioder. Sen när man kommer igen brukar det mest flyta på i gamla spår.

     Vi åkte ut på en oplanerad husbilstripp och den trippen gick norrut igen. Vi satte först spåret rakt upp en bit efter riks åttan. 

     Stannade först till i Uleåborg som är så vacker stad invid vattnet. Regnet hängde i luften men vi klarade en rätt lång promenad utan att bli blöta. 

Sen blev det små vägar o stora väger, ja kanske rent ut sagt bara dit näsan pekade.

             Vackra enkla ställplatser där andra övernattade också hade vi turen att träffa på. Detta är mellan Avasaksa och Rovaniemi.

     Mycket bra camping i Rovaneimi invid floden. Stan på  andra sidan så vi tog en promenad in till stan ca två km.

     Hade hoppats på att se ett levande torg men kanske var vi lite sent ute dit på dagen eller så är det rätt dött på vardagar. Några loppissäljare var allt förutom några pensionärer som satt o lyssnade på en sångare.

                             Vi drog vidare till Posio. Många renar, riktig vildmark tyckte jag. 

    Återigen hade vi turen med enkel vacker ställplats där naturen bjöd till mycket fotograferande med alla möjliga molnformationer.

    Alla dessa "molnbilder" är tagen på samma plats och samma kväll så det blev mycket variation.

                                    Detta hade jag med mig men rörde det inte en ända gång.

                                                         Däremot så blev såna här gjorda.

 De svarta glasunderläggen virkade i lingarn som verkar så eftertraktade blev påökt med ett helt dussin. De vita virkade jag i merseriserat bomullsgarn eftersom jag ville ha dem helt vita annars gillar jag lin jättemycket.

   

   Eftersom vi inte besökte många ställen utan höll oss mest ut i naturen kom jag att tänka på vad coronan gjort med oss psykiskt. T.ex i Uleåborg gick jag in på ett loppis men där var så tätt med folk att jag gick ut igen. Ja för mig känns det som att man skall lära sig så småningom att blanda sig med andra människor. Visst känns det en hel del bättre att röra sig här och var nu med två sprutor i bagaget men ändå, vi är dock inte återställda i gamla vanor på ett huj. 

    Hemkommen efter vår veckotripp norrut så var det bara att ta tag i bärplockning och saftandet. Mycket jobb men väl värt det när barnbarnen verkar älska min hemgjorda saft. Både mannen och barnbarnen hjälper att plocka så den grejen är jag inte ensam om.

    Regn i dag så blir innejobb och det behövs verkligen ibland om man nu inte råkar trivas i röran. 

Ha en bra "regndag" alla som kikar in. Vi ses.

Utflykt till Kauhaneva

        Målet för denna utflykt var nationalparken Kauhaneva  Kauhajoki men först gjorde vi en avstickare till Tuuri. Var nämligen intresserad att se campingen som så många verkar gilla. 

     Jo den var faktiskt riktigt bra, precis så öppen för solsken som jag önskar campingar skall vara. Riktigt stor faktiskt, vår plats blev nr 806 och där fanns ännu fler och än mera nybygge var på gång.             Ett besök förstås i Keskinens stora butik men där blev inte nämnvärd chopping. I min kasse fanns ett metspö och två slantar, så det så.

                                            Roliga blickfång efter vägen förgyller också en del.

       På väg mot Kauhajoki fann vi en alldeles lugn och njutbar "fricamping", detta är lite lyx för inte alltid man finner så vackra ställen att övernatta på.

 Riktigt vackert med alla maskrosor överallt. Tror bestämt jag aldrig sett så mycket maskrosor i hela mitt liv som jag sett på några dagar längs vägarna.

      Vandringen i Kauhaneva börjar här  längs den vackra stigen här som leder genom myrmarkerna i nationalparken. Man kan välja lite olika vandringar och den vi valde var 2,7 km så inte särskilt lång och faktiskt riktigt lätt att gå på spångar hela vägen.

         Rikligt med de vackert blommande Rosling. Så små ca 10cm höga men väl värd att njuta av.

                       Variation längs hela vandringen med skog, mossar o myrar med öppet vatten.

         
                                        Detta borde vara en kärrsnäppa men är inte helt säker.

 Njöt i fulla drag av utsikten, den stilla men levande naturen och förstås den medhavda pikniken.

                                       En del av getporsen visade sin början av blomningen.

        Efter att vi vandrat den vackra myrstigen tog vi oss till Katinkanjoni för att se oss om lite även där. Hade hört att detta är en mycket krävande stig och antagligen var det så eftersom det mest gick upp och ner. Vi gick ner endast den första delen men åtminstone jag tyckte att där var rätt mörkt och dystert när skogen var tät med långa träd och kanjonen djupt dit ner. Naturen var verkligen speciell för att finnas i Österbotten.

                                               Vägen hem gick via lilla mysiga Kristinestad. 

Så trevligt att komma hem sen när det nu är varmt och skönt. Var nämligen aningen kallt ännu när vi åkte iväg.  Hoppas ni alla har det bra. Vi ses igen en annan dag. Hej svejs.