lördag 13 maj 2017

Äntligen.

    Yes, nu är gipset äntligen borta. Träning återstår innan något vettigt fås ur mina händer men det skall ju gå an, jag är ju rätt van från tidigare att måst hålla igång lite träning.
    Värt att fira i enkelhetens  tecken med en kantarellmacka + annat smått och ett glas rött.

   Syster yngre ringde hit i dag och undrade för hon hade varit in här på mina blogg där det visst varit helt tyst den sista veckan. Faktum är att det var som om luften gick ur mig när jag för sex veckor sen bröt min arm. Egentligen hade jag ju haft all tid i världen att blogga då men så blev det inte. Benbrottet tog mera på hela mig, planerandet och allt än vad jag nånsin skulle ha kunnat förutspå. Nu är det värsta över och jag förhoppningsvis kommer igen i gamla spår snart.
     Jag är rätt sugen på min virkning som strandade på hälft. Jag har så smått testat lite men rätt svårt ännu.  Det skall bli ponchon till ettan o tvåan och jag hade tänkt ha dem klara till vappen men nu hoppas jag att det lyckas till midsommaren. Ettan tröstade mig en dag med att de nog går att använda på vintern också, härliga barnbarn.
     Ha det så gott alla som kikar in. Vi ses.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej syrran! Äntligen ha du sluppi gipset! Vet av erfarenhet att e int de så enkelt de första veckorna...men det blir bättre. Virkning e bra träning! Ha de bra! �� lillsyrron

Janne i Fagerlia sa...

Så bra at du er blitt kvitt gipsen. Om armen ikke er helt bra, så blir jo alt så mye enklere likevel. Lykke til med hekleprosjektet!

Isa sa...

Hej, tittat in här lite emellanåt, ville så gärna se när du fått bort gipset. Och så fick du av det till morsdag. Det var ju en fin gåva det. Allt har sin tid...eller allt TAR sin tid som jag också fått höra sägas... träningen kommer lite av sej själv också, smygande då man håller på med nåt, vad det än är. Och man måste ju prova lite...i sinom tid blir virkningen klar, ha det gott...