Vandring vid vår trappa

     Med alla färger och dofter runt omkring oss kan jag inte låta bli att visa några bilder här. Det är ju inte varje år som allt blommar så här på samma gång.

    Två st million bells ståtar med alla sina blommor, en på vart trappräcke. Gör oss inte precis besvikna bara de får vatten o lite gödsel.

   Pelargonerna har saktare fart med blomningen än vanligt, varför vet jag ej men några blom har de i alla fall. Klätterhortensian har några blomknoppar och den begär jag inte mycket av heller eftersom den ändå är så fin med sitt bladverk.

     Den ända riktiga perennarabatt jag har numera och jag klarar mig väldigt bra med detta lilla. Buskar som blommar har det istället blivit fler av eftersom de är lättare att sköta tycker jag.

   Mose brinnande buske är så fin och ståtlig mot vår röda stugvägg. Bara man inte går och rör den för då biter den ifrån med att bränna så jag låter dem stå mitt i blombänken för att ingen skall komma åt dem så lätt.

    Pionerna ja, man kan ju inget annat än älska dem. Minns så väl pionbusken vi hade i min barndom, just en sådan rosa som här, den finaste perenn vi då hade.

                                     Fjäder nejlikorna så vackert rosa och blommar så flitigt.

                                                    Minisyrenen har lite mindre blom i år.

                                             Terassen där vi njuter så fort vädret passar oss.

     I hörnen av terassen står två hängkaragan och mellan dem fyra pioner. Tack och lov har jag råkat köpa olika då jag inte brytt mig om sort utan bara det vackra att tre blommar samtidigt och den största lite senare. Således får jag ju njuta av dem lite längre.

    I hörnet av terassen invid stugväggen står nu lukt schersminen klar att slå ut i blom. Den blev planterad för nästan 40 år sen och blommar  varje år. Vissa år är den så full av blom att det knappt syns några blad men i år har den lite mindre.

   Och så det mindre trevliga. Vattna, vattna, vattna men det är mannen som står för detta. Att ansa buskar är nog min grej och jag sparar då inte på dem. Vi har tre aronia och tre snöbollsbuskar som jag inte tilllåter bli högre än jag själv (jag är 160)så det gäller att hålla efter.

    Den sköna bästa värmen är förbi och jag försöker att inte klaga, säger istället: som jag har njutit. Jag vet att många lider i värmen men jag är nog en riktig frusen nordbo så nu har jag åtminstone tinat upp. Ni vet, krämporna bedarrar ju också för vissa när värme finns  och så är det för mig.

          Ha en fortsatt bra vecka. Vi ses.   

Hantverkarboden öppnar 1/7

    Äntligen går vi alla mer och mer mot det normala så väldigt skönt för mig som hantverkare att denna "stuga" nu öppnas upp igen. Vi är ju rätt många som pysslar på i olika former och just under sommaren är nog en hantverkarbod speciellt viktig.

    Vart jag än far försöker jag leta upp om det finns hantverksbutik, så intressant att se vad de sysslar med på olika ställen. T.ex. på Samos fick jag ta del av hur de gjorde olika halsband uppe i en bergsby. Värre var det när vi 2001 besökte USA och jag försökte hitta något lokalt hantverk i Colorado. Jag fann då bara made in Kina i Denver så besvikelsen var stor.

   Eftersom jag är "pysslare" i liten skala så passar det mig perfekt att föra mina hantverk till Hantverkarboden så nu blir det påfyllning av alla mina Tro hopp o kärlek alster.

   Även lite annat pyssel har det blivit under coronatiden, det konstiga är att kreativiteten har minsann inte flödat för mig. Kunde ju tyckas att då produseras det när man skulle hållas hemma men den lusten gick upp i rök. Man måste faktiskt ha det där lilla extra i humöret om man skall komma på nya idéer. Visst, det går att göra saker enligt andras design via mönster och beskrivningar men det är nog inte det roligaste för mig, jag vill helst göra mallar och dyligt från mina egna tankegångar.

   Som sagt Hantverkarboden öppen från den 1/7 så även jag skall jobba där en eller två dagar i månaden. Vi får hoppas att coronan hålls i schack så vi kan fortsätta i normala banor men den som lever får se.  Skön söndag till er alla. Vi ses.

Botsören och Öuran

    Alla har vi väl njutit av midsommarfirandet något alldeles extra i år med det ovanligt fina vädret. Såg någonstans att så fint väder inträffar ca vart tionde år vid midsommar.

     Som jag redan skrev i förra inlägget så befann vi oss på Botsören denna midsommar och jag njöt i fulla drag. Med aktiva barn i sommargrönskan, god mat och vackert väder så blev midsommarn perfekt.

   Trodde aldrig att vi skulle våga oss över från Jakobstad till Botsören med vår lilla båt (inte vår båt på bild).Jag som rätt långt är en landkrabba hade försäkrat mig om att sonen hämtar oss (öppet hav en bit) om det vågar mycket men tur hade vi, lite vågor visst men den sjövane skulle säga att det var lungt.

       På midsommardagen föreslog sonen att vi skulle åka med deras båt som är större ut till Öuran. Det lät ju häftigt för jag har ju hört om Öuran många gånger men aldrig tänkt att jag någonsin skulle komma mig dit. Trodde nästan inte det var sant när jag just stigit i land träffade jag på en bekant som var där i deras stuga. Vi blev inbjudna att se i deras fiskarstuga som stod högt upp med en enorm utsikt. Tusen tack Ulla Käld med man för inblicken i ert skäriliv, jag uppskattade den träffen enormt. Skulle så gärna fått veta mer om detta skäriliv men med trötta och otåliga barn vid båten  så blev träffen kort.

    På Öuran gick vi vandringsleden som var mycket intressant att vandra men jag rekommenderar att ordentliga skor behövs på den vandringen. Vi kom till en simstrand där barnen skulle simma men då det var lågvatten var det väldigt svårt att alls komma under vatten just där.

     Vandringen fortsatte efter västra siden som bjöd på underbar utsikt mot havet men var väldigt krävande vandring ibland lågt och ibland högt över både stenar o berg. Barnen var enormt duktiga på att orka gå om än lite klagan då och då. Det var väl jag själv som blev mest stressad av alla myrorna som jag avskyr.

     Och vem kan man inte träffa på när det är lågvatten, jo en orm ut vid havet på norra sidan. Vi hade vandrat i blåbärsris och mellan stenar i flera km men inte sett en enda orm och så träffar vi en ute vid havsvattnet, en överraskning alltså.
     Alltid lika spännande att få upptäcka nya platser så jag blev helförtjust i Öuran. Kanske, kanske kommer det ännu  någon passande dag med lungt vatten, ja då vågar jag mig t.o.m. dit i vår lilla båt. Väl kommen tillbaka till Botsören var det nästan bara att sätta sig till bords och äta nyrökta sikar som värdarnas bekanta varit och avlämnat. Vad kunde var mer träffande för oss som inte är vana vid nästan på minuten färsk fisk. Mums.

   I dag är vi hemmavid och avslutar helgen i lugnets tecken. Jag hoppas ni alla haft det bra. Får väl säga god fortsättning ännu på helgen. Vi ses igen en annan dag.
 

Trevlig midsommar men även husbilstripp nr 2

        I det varma sköna vädret började syster yngre och jag smida planer på en ny liten semestertripp. Vi är ju pensionerer vet ja så då var det vara att få männen med på noterna och de var ju inte sena att haka på.

    Denna gång for vi norrut efter att vi fått nys av ena sonen om ett trevligt ställe invid Oulujärvi. Ingen brådska så vi övernattade första natten invid ett litet "träsk" på väg norrut. Så vackert och rogivande även där att vi omöjligt kunde slita oss därifrån just då.

     Fortsatte sen till Oulujärvi lomakylä. Vi blev helt tagna av denna underbara plats, så litet, så rofyllt och lungt men med jättelång sandstrand.

    Alldeles grunt vatten väldigt, väldigt långt så inga risker att drunkna för en landkrabba som jag.

     Den helt ljuvliga värmen gjorde sitt till och dessutom att det ännu är juni månad och inte så många turister. Ville inte alls åka hem ännu men eftersom vi går mot midsommaren och man inte vet hur populärt stället är en sådan helg så var det bäst att tacka för sig denna gång. Man får ju alltid ha coronan med i bakhuvudet nuförtiden.

    Väl hemkommen i går trodde jag nästan inte mina ögon när jag tittade runt på vår tomt. Allt hade ju slagit ut i blom.

                                                Snöbollsbuskarna, moskow syrenen, aronia,

                                             de små nejlikorna, tre pioner av de fem jag har,

                       

             alla tre rhododendron som bara var knoppar när jag åkte i väg stod nu i full blom.

                                    Allium som var just just utslagen har snart bjudit på sitt.

         Så underbar tid att jag vill stanna den men jag blickar ändå framåt och önskar er en riktigt skön midsommar med denna vackra kinaros som även den blommar just nu men inomhus.
     I morgon håller vi till vid ena sonens familj på Botsören och hoppas att även det blir en bra dag.
                 Ha det gott.  Vi ses.

Lite sommarpyssel

    Lite sommarpyssel har har det blivit nu, därav dessa babyskallror, bläckfiskar o barnvagnsmobiler.

   Det vackra vädret som vi har manar mest till utevistelse så vanligen blir det att vandra flera varv runt tomten varje dag för överallt finns något att göra men mellan dessa varv är det riktigt skönt att sitta i solen och ta tag i virkpinnen en stund.

    Eftersom jag har en del hantverk till försäljning vid Hantverkarboden så tänkte jag att det kan aldrig skada att ha ett och annat gjort på förhand. Hantverkarboden är nämligen ännu stängd och jag vet inte när den skall öppnas.

    Både barnvagnsmobilerna, skallrorna och bläckfiskarna kommer att finnas där såsom tidigare. Tänkte mig också att stå på Gammaldags torget under Jakobs dagar som vanligt men detta blir ju inte av denna sommar.
    I morgon får jag rå om en väldigt pratglad fyraåring så då behövs nog inte virkpinnen alls tror jag.
 En skön kväll till er alla. Vi ses.

Utflykt

      Vår första tripp med husbilen som egentligen var tänkt till nationalparken Helvetinjärvi blev istället fyra härliga dagar ute på Replot. Konstigt så kan man tycka men  vi ändrade våra planer och tänkte åka ett tag längs den österbottniska kusten.

    Vi åkte först ut till Sommarösund på Replot där vi tänkte vandra naturstigen. Vi trodde att den var 3,5 km lång efter vad vi sett på infon så vi vandrade iväg.

                                                 

                           Tyckte sen att det verkade bli längre än så men vi vandrade videre.

    När vi kom till havet var där så vackert så vi stannade en bra stund efter att den medhavda pikniken var slut. Nu var det ju så att det var 3,5 km att gå för att komma till naturstigen som var 2,5 km.

Resultatet blev att vi missade den riktiga naturstigen men vandrade istället sammanlagt 7km för att också komma tillbaka. Bra så, det gick ju ingen nöd på oss.

    Nästa dag tog vi en titt vid Panike och senare till Björköby där saltkaret finns.  Där hade vi även tänkt vandra den leden men eftersom det blåste rätt hårt så blåste lusten för mer vandring bort och vi satte oss i bilen och åkte tillbaka till lugnet i Sommarö.

   På vägen dit inhandlade syster yngre och jag metrevar och så grävde vi upp lite mask med händerna. Nöden har ingen lag och eftersom vi inte hade någon spade och var verkligt sugen på att meta, ja då använder man det man har. Vi hade ju i ett par dar tittat lite avundsjukt på alla som metade här och var.Vi lyckades få testa och napp hade vi men bara ett par mini firrar blev vår fångst.

    Riktig Saltkråke känsla här så innan vi åkte hem idag tog vi ut det allra sista av denna tripp med en lång piknik paus ute på en liten udde i Replot hamn. Helt underbart.

   Några härliga dagar blev det och jag njöt i fulla drag trots att vi inte alls kom oss längre än så här men vi valde ju själva. Med detta vill jag säga att det går helt bra att "semestra" och njuta fullt ut i hemknutarna. Ni vet, vi har ju alla covid-19 i hälarna att tänka på.
   Väntar redan på nästa tripp.

   Lovas vackert väder här i morgon och för min del blir det lite ogräsrensning varje dag nu till dess att det mesta är i ordning. Ha det så gott, vi ses.

Förstenad orkidé

    Visst kunde man tro att denna orkidé har blivit förstenad. Den har blommat i två år och jag fattar då inte att de tre sista blommen här fortfarande hänger med utan att ändra något alls.

    Skulle ha varit intressant  att se hur länge denna gren möjligen skulle hänga med men min tålamod tryter. De tre sista blommen som nu stått ensamma i ca halvt år får ge vika för min sax. Den har nämligen två blomstänglar åter på kommande som jag tycker den får ge styrka till. Visst har man njutit klart på ett o samma blom i två år eller?

     Denna också vackra orkidé har blommat bara ett par månader så jag tror den har ännu en hel del att ge.

    Vet faktiskt inte vad jag sysslar med just nu känns det som.  Det blir bara lite av allt o inget varje  dag. Testade bl.q. att lappa ett par jeans i dag efter att jag inspirerats från nätet. Blev rätt lyckat med min helt vanliga symaskin så kanske får de hänga med ännu denna sommar, åtminstone hemmavid.
    Ute rätt mycket förstås denna årstid. Nu när blommorna är planterade i krukor ja då frodas ogräset i landet men det får vänta ett tag till, behöver ju växa till sig så man inte rensar i onödan.
   Detta blev ett snabbinlägg nästan utan den röda tråden känns det som men så är det ibland att man inte har så mycket att hänvisa till. I alla fall är ju värmen på kommande så jag tänker hålla mig utomhus för det mesta och njuta så mycket det bara går. Säger hej svejs till er, vi ses igen en annan dag.