Vår blå-vita dag.

     Dagen till ära har jag tänt ett blått ljus trots att min färg inte hör till den blåa nyansen. Det viktigaste denna dag är att  komma ihåg alla våra veteraner som gjorde Finlands självständighet möjlig.

     Jag har själv märkt att ju äldre man blir så förstår man  dess betydelse. När jag själv var ung så tänkte jag mest att det där var ju så länge sen, så kändes det i alla fall. Detta till trots att min egen far befann sig fem år i kriget före min födelse. Han ville inte gärna prata om kriget och allra minst för oss barn.
    När jag i går kväll såg  filmen Okänd soldat igen så förstår jag ännu bättre vad min egen far och alla de andra gått igenom för vår frihet. En tanke till alla veteraner, ett ödmjukt tack.

                                       Vårt land har vacker natur med sina olika årstider och

                                              ett land gott att leva i på de allra flesta sätt. 
 

      Balen firas i kväll och även jag som inte är någon  festprisse skall denna kväll sätta mig framför TV(vilket inte händer varje självständighetsdag) och bl.a. se alla de fina kreationerna som damerna har . Stackars männen skall ju alltid klä sig i sina frackar o kostymer, lite tjatigt så att säga men  de har ju inget val.

     Under denna tid tänker jag pyssla med det här för jag har då ögonen inte helt fastklistrat vid TV-rutan hela tiden. Skön kväll till er alla. Vi ses när andan faller på.