Vandring vid vår trappa

     Med alla färger och dofter runt omkring oss kan jag inte låta bli att visa några bilder här. Det är ju inte varje år som allt blommar så här på samma gång.

    Två st million bells ståtar med alla sina blommor, en på vart trappräcke. Gör oss inte precis besvikna bara de får vatten o lite gödsel.

   Pelargonerna har saktare fart med blomningen än vanligt, varför vet jag ej men några blom har de i alla fall. Klätterhortensian har några blomknoppar och den begär jag inte mycket av heller eftersom den ändå är så fin med sitt bladverk.

     Den ända riktiga perennarabatt jag har numera och jag klarar mig väldigt bra med detta lilla. Buskar som blommar har det istället blivit fler av eftersom de är lättare att sköta tycker jag.

   Mose brinnande buske är så fin och ståtlig mot vår röda stugvägg. Bara man inte går och rör den för då biter den ifrån med att bränna så jag låter dem stå mitt i blombänken för att ingen skall komma åt dem så lätt.

    Pionerna ja, man kan ju inget annat än älska dem. Minns så väl pionbusken vi hade i min barndom, just en sådan rosa som här, den finaste perenn vi då hade.

                                     Fjäder nejlikorna så vackert rosa och blommar så flitigt.

                                                    Minisyrenen har lite mindre blom i år.

                                             Terassen där vi njuter så fort vädret passar oss.

     I hörnen av terassen står två hängkaragan och mellan dem fyra pioner. Tack och lov har jag råkat köpa olika då jag inte brytt mig om sort utan bara det vackra att tre blommar samtidigt och den största lite senare. Således får jag ju njuta av dem lite längre.

    I hörnet av terassen invid stugväggen står nu lukt schersminen klar att slå ut i blom. Den blev planterad för nästan 40 år sen och blommar  varje år. Vissa år är den så full av blom att det knappt syns några blad men i år har den lite mindre.

   Och så det mindre trevliga. Vattna, vattna, vattna men det är mannen som står för detta. Att ansa buskar är nog min grej och jag sparar då inte på dem. Vi har tre aronia och tre snöbollsbuskar som jag inte tilllåter bli högre än jag själv (jag är 160)så det gäller att hålla efter.

    Den sköna bästa värmen är förbi och jag försöker att inte klaga, säger istället: som jag har njutit. Jag vet att många lider i värmen men jag är nog en riktig frusen nordbo så nu har jag åtminstone tinat upp. Ni vet, krämporna bedarrar ju också för vissa när värme finns  och så är det för mig.

          Ha en fortsatt bra vecka. Vi ses.