Utflykt i det varma vädret

       Bestämde oss för en utflykt söderut med husbilen men med obestämt mål. Första riktiga stoppet blev i Kristinestad. Eftersom solen redan gått ner vid campingen och jag bara längtade efter sol så blev det att fri campa vid den soliga sidan och det gick bra det med.

      Denna roliga skylt såg jag där bland alla gamla mysiga hus. En annan gång måste nog Kristinestad begrundas lite närmare eftersom inte husbilen passar särskilt bra när man ska ta sig fram i de smala gatorna. Cyklar bör man nog ha där men det hade jag inte denna gång.

     Fortsatte senare till Reposaari norr om Björneborg. Närmare bestämt Siikaranta camping. Där var sååå vackert med klippor ner i havet där solen gick ner. Enda minus där var att det inte fanns någon vettig simstrand men det behövdes ju inte heller för vår del.

     Sedan fortsatte vi till Yyteri, även det nära Björneborg. Vilken speciell strand för att vara i Finland. Fick riktig södernkänsla med het fuktig luft, vågskvalp, massor med folk på stranden, två kiosker o ett matställe vid stranden. Alla ville säkert ta ut det sista av värmen eftersom det vällde in folk hela tiden. 

     Vår övernattning blev på campingen på andra sidan sanddynerna så det var bara att traska iväg till stranden när man ville. Två timmar strand räckte för oss eftersom det faktiskt var hett även enligt mitt tycke.

     Under färden hade vi tänkt till att fortsätta söderut men det bara varnades för det otrevliga lågtrycket som var på kommande. Vi frågade oss är det klokt att åka söderut just dit där det varnades som mest. Vi bestämde till slut att åka hem, så fick det bli. När vi kom hem var det ännu 28+ med fuktig luft som ni vet, riktig Thailandsvärme så vi satt på trappan halva natten. Fem före att vi skulle sova i varsin baden baden på trappan men jag var nog för "fisin" av mig, vet att jag så skulle varit vaken hela natten så  vettet fick råda.

     I dag kom det väntade busvädret som inte blev särskilt busigt här hos oss men väl söderut verkar det som. Kanske lika bra vi åkte hem om än det harmar lite.

     Har plockat lite vita vinbär i kväll så början är på gång.  Annars verka skörden med alla olika vinbär bli bra mycket mindre än i fjol och det passar mig helt perfekt i år.

      Klockan är mycket och jag skall på en dagsutflykt i morgon så jag säger hej svejs, ha det gott.

      

En njutbar dag

        Regn o rusk för det mesta nu men ibland får vi andhämtning från detta och solen bjuder på några timmar med vackert väder. En sådan stund infann sig i förrgår och vi tog tillfället i akt och drog till skogs. Som jag njöt, har ju inte varit i skogen på hela sommaren.

    Får tacka älgjägare för denna fina sittplats för vilostunder. Passade mig utmärkt som inte alls plockade blåbär men njöt i fulla drag av det rogivande som skogen bjuder på. Fick med hem ett helt ämbar med blåbär, de är viktiga på morgonmenyn för min man så det var han som stod för plockningen.

      Stickningen har jag alltid med ifall att det kunde bli lång och tråkig tid. Nu blev det ju inte det alls men några varv ökade stickningen i alla fall.

     På hemvägen tog vi en runda till de enda kantarellställen jag vet om. Små ynkliga var de så jag borde ha lämnat de flesta kvar men min tanke var nog denna gång att dessa kommer att vara enda gången i sommar som jag får smaka de gula kantarellerna så jag tog med dem i alla fall. Lite synd faktiskt att mumsa på så minisvampar med ooo så goda de var. På kvällen njöt vi av varsin kantarellsmörgås mmmmm.

        I dag skulle vi bara åka och spana in om det fanns något vettigt hallonställe i denna omgivning. Blev glatt överraskade att det fanns fler ställen. Döm om min förvåning när mannen var en riktigt flitig hallonplockare i dag, antaligen för att jag själv inte passar i någon hallonbuske med mitt ännu lite skraltiga ben.

När vi kom hem och fått i oss kaffe med dopp så åkte han iväg igen och plockade några liter till. Ni kan tro att jag är överlycklig att jag fick så många liter hallon trots allt. Nu är de i frysen i gott förvar till vintern. Mannen gillar blåbär och jag hallon så de lär bli använda. Så mycket gott som nu finns i naturen så borde alltid något passa till var och en som vill ta för sig i naturens gratis skafferi.               Ha det gott, vi ses.

En tur genom min gamla hembygd

      Eftersom vi skulle till Vasa i går så tog vi en tur via min gamla hembygd Vörå. På väg slog det mig hur många röda stugor som finns kvar ända från min barndom. Dock inte mitt hem som är bortrivet men många andra som väcker minnen.

     Längs hela vägen finns ju de röda stugorna men inte alltför lätt att få bra foton taget genom bilfönstret under färden. Dock blev några ok i alla fall.

     Kovik skola som jag gick i en gång i tiden. Numera är den bostadshus med flera lägenheter.

                                          Stugorna i olika modeller men alla i den röda färgen. 

     Kan inte tänka mig någon annan färg som skulle passa på alla dessa hus eller är det månne bara vanan som gör det.

      Jag tycker faktiskt de är riktigt vackra vare sig de är små eller stora så passar alla så utmärkt på landbygden.

     Min mormors hus i Tuckor som jag tycker fortfarande ser så praktfullt ut. Där har jag lekt, plockat smultron, sovit över och annat som alla andra barn gör hos sin mormor.  Tack och lov säger jag att min systers son tog över det huset och restaurerade det annars vem vet hur det sett ut i dag.

    Till sist kvarnen och även dit fick jag åka med min far åtminstone en gång när han var dit och malde säd. Dammigt av mjölet minns jag att det var och bullrigt av kvarnen. Riktigt fint restaurerat och bevarat hus i Rökiö.

     Efter kvarnen blev det ett besök till gravgården där mina nära och kära ligger. Sedan en snabb visit in till Vörå Handarbetsaffär som jag inte kan missa och sedan raka spåret till Vasa.

          En trevlig liten utflykt så att säga. Ha det gott, vi ses.

      

Lite av varje

     För länge sen var jag på besök till en gammal tant där det växte en stor ek. Nedanför låg massor med ekollon och jag tog hem två st. Planterade dem i kruka och hade dem inomhus i ett år. Följande sommar planterade jag ut dem.

     Planen var att båda sönerna skulle få varsin ek när de sen byggde hus någonstans. Den ena sonen hade många träd på sin tomt så fler rymdes inte, den andra fick således båda. Båda började växa men den ena blev större än den andra. Den större blåste sen tyvärr av för något år sen. Den andra ser ni på bild och där kommer många ekollon i år.                                                                                                            Mycket intressant tycker jag att driva upp något från frö eller kärnor. När jag själv var barn hade min mormor ett äppelträd planterat från en kärna. Riktigt goda äppel på senhösten så vi fick njuta av tidiga äppel hemma och sen senhöstens äppel hos mormor. Jag får själv i dag både krikon och körsbär på träd som varit "ärvingar" till gamla träd. Får väl tillägga bara fåglarna låter körsbären vara i fred.

     I går hade jag dessa tre gossar på plättkalas, härligt. De tackar ju aldrig nej till plättar. Förstår visst varför mina och syrrans barn varje gång fick plättar när hos mina föräldrar.  Nu har två av gossarna rest med sin familj till Holland och bytt hus med en annan familj i två veckor. Mycket intressant och lite spännande tycker jag fast de vuxna är ju rätt vana efter att ha bytt hus i fler länder.  Sådant byte skulle ha smakat även för mig rastlösa människa om jag bara varit yngre. En trevlig känsla att få vara med på ett hörn i och med samtal redan från barnbarnen.

  Så varmt o ljuvligt här och jag kan ta längre och längre promenader utan kryckor om än stelheten infinner sig. Verkar som man nog kan komma på fötter efter höftledsbrott också. Ni vet, det blir mer och mer de vardagliga sysslorna men jag skulle önska få några nya idéer i huvudet, sådant som jag riktigt skulle njuta av att syssla med. Har igång lite stickning med torgvantar just nu men det är allt. 

            Tack alla ni som  kikar in trots att allt här går på sparlåga. Vi ses igen och ha det så gott.

 

Sticka vantar i sommarvärmen

       Ja det går an det med att sticka vantar i sommarvärmen trots att vantar förknippas med köld.

   På vår senaste tripp slängde jag med några nystan ullgarn ifall lusten att sticka skulle infinna sig. Jag har ju legat rätt lågt på den fronten nu ett tag. Jag vill knappast säga att den återkommit fullt ut men lite har det nog blivit.

                                       

     Färdig och halvfärdiga men allt som påbörjats är ju ett plus. Fick sådan lust att styla till bilderna lite och sådant är jag ingen hejare på men visst kan jag konstatera att bilderna blir lite vackrare så, om än inte alls något proffsigt.

      De här som är beige tappade nästan sin färg med denna färgstarka blomma men låt gå.

     Borstade men ännu inte färdiga dessa grå. Lite brodyr och den lilla tofsen, ja sen får även de vara klara. Helt ok att sticka något par sådär ibland, då hinner det inte bli tjatigt. Faktiskt riktigt roligt att planera färgerna och hitta på lite variation i mönstret. 

      Grå mulen dag från början men blev riktigt ljumt och mysigt väder. Utevistelse med en del av släkten, några pyttesmå promenader och den obligatoriska jumpan  så mycket mer har det inte blivit i dag. Skön söndagkväll önskar jag er alla. Vi ses.

      

En hel veckas tripp

       Äntligen har jag fått vara ute på en tripp med husbilen, ja även mina kryckor var med.

      Njöt i fulla drag när jag fick sätta mig på plats och vi åkte i väg. Vackert här o var efter vägen.

     Vårt mål var Hietasaari nära Jyväskylä. Och så trevligt vi hade med syster yngre med hälft och min "lillebror" med familj. Det har ju inte inträffat tidigare att vi alla varit på samma camping. Tre dagar med skön värme, det var underbart.  Jag kunde träna mitt taskiga ben precis på samma sätt som hemma. Ni kan tro det även gjorde gott i själen att få miljöombyte och allt som följde med detta. Några simmade, andra fiskade och alla var vi mer eller mindre pratkvarnar.

                  Här väntades regn men det kom inget endast en vacker regnbåge visade sig.

           Så trevlig och välskött camping med många vackra växter som prydde här och var.

                                      Syster yngre och "lillebror" ut på fiske i solnedgången. 

      Vi fortsatte färden sen till Tuuri i Töysä och sist Kalajärvi nära Seinäjoki. I Tuuri var så mycket folk att det var näst intill farligt med alla barn med trampbilarna, folk och husbilar huller om  buller vid infarten. Jag besökte inte ens varuhuset, bara njöt av varmt väder, enkel god mat och sällskapet.

     Även Kalajärvi är en trevlig campingplats, där rådde lugnet, raka motsatsen till Tuuri.

     Nu pågår Jakobsdagar här hemma hela veckan. Gammaldags torget på lördag drar mig mest men knappast kan jag vandra där med mina kryckor. Brukar ju vara så mycket folk i farten då. Hoppas på att jag åtminstone ska kunna ta mig till Hantverkarboden i morgon när det är mindre folk. Måste ju smaka på deras vofflor om de är lika goda som de brukar.

       Vi ses igen en annan dag. Ha det gott.

      

Lite av varje

       De allra första bären för i år är blåbärstry och jordgubbar. Blåbärstry är jag väldigt glad över att det kommer rikligt eftersom vi ännu inte kan vara så säkra på att vi får några blåbär då det varit så torrt. Lite rolig form på dessa och surare än vanliga blåbär tycker jag men det stör inte oss och även barnbarnen gillar dem.

     Det är min man som är hejare på de odlade bären här så han sköter om dem på bästa vis. Tyvärr blir det eländigt med jordgubbar i år verkar det som. Han har visserligen bara plockat in lite i två omgångar men de är verkligen bedrövliga. Sämre smak, kompakta, lite mögliga och dessutom angripen av någon ohyra.

     Jag är ju ingen grötfantast så något hälsosamt bör det ju även ingå bland flingor o mussli.

      Mina finfina rosor har nu börjat blomma när allt annat snart blommat ut. Jag har en vit Louise Bugnet, en riktigt mörk vinröd (vet ej namnet) och en rosa av någon gammal sort. Har haft dem i ca tre år och de har helt enkelt visat sig vantrivas till dess att något hände. Mitt bland dessa rosbuskar fanns en ca 1,5m hög gammal stubbe som jag ville ha kvar men i vår bestämde vi att den får försvinna.

 Tro det eller ej men efter att den stubben försvann så sprudlade alla buskar av välmående och blev fulla med knoppar vilket inte hänt tidigare och de var ju inte precis några nykomlingar eftersom jag fått regela plantor från bl.a. syster yngre.

      Och så honungsrosen bjöd på vackra doftande blom men har snart gjort sitt för denna gång. Lite väl snabbt den blommar ut. Gillar den inte fullt ut eftersom den växer enormt och jag har lite ställe till den att rymmas på. Har redan agat den regelt så kanske den saktar farten.

 Som ni ser så var vi på badutflykt med några av barnbarn när vädret var så varmt. En av dem får aldrig nog av att vara i vatten och älskar att stå på huvudet.

     Lite småsaker har ju börjat hända här om än jag får akta mig för en del rörelser till dess min nya höftled tål vad den ska. Det går visst bättre och bättre att gå så nu efter sex veckor får jag hålla mig till en krycka i stället för två. Det svåraste är att inte ta i för mycket. Har alltid måst jumpa för min rygg så jag är van att ta i och det gjorde jag även här för att snabbt bli bättre men det gick inte så jag fick sakta farten med den grejen och då blev det onda bättre. Nu försöker jag att jumpa på lagom. Börjar nämligen kvickna till efter min olycka så huvudet vill så mycket men kroppen strejkar.  I alla fall är jag nöjd såsom det hela hittills framskridit. Det är ju mitt tålamod som alltid är för kort.

     Hoppas på en liten utflykt med husbilen innan all värme försvinner. Ni njuter väl av den sköna värmen liksom jag eller? Sommaren är kort, det ska vi komma ihåg. Ha det gott alla, vi ses.