Glad Påsk

                                                        Vill bara önska er alla en Glad Påsk!

                                                    Ses igen här en annan dag. Ha det gott.

God mat o vacker utsikt

         I fredags hade vi ärende till Kokkola och bestämde oss för att äta dagens lunch där. Det finns rätt många små lunchrestauranger där så man kan välja o vraka. Vi for till Harald som finns i övervåningen vid Lindell flowers och där åt vi en god lunch och dessutom med fin utsikt över blombutiken.

       Vi lyckades få bästa utsikten denna gång så varför bara sitta vid något fönster och se ut över den nu vanliga vitklädda marken. Nej det var betydligt mer givande att mellan "tuggorna" få spana ut över de vackra blommorna.

      Märktes att påsken är i antågande för det gula dominerade ganska bra denna fredag.

      Hemma har jag just nu både julblomma och påskblomma. Den gamla amaryllisen blommar när den vill och struntar i när julen infaller så just nu är den mycket vacker här. Blommstängeln blev för lång så jag klippte av den och den blommar lika länge i vas tycker jag. 

      I Kokkola förivrade jag mig och köpte en påse med de små gula påskliljorna. Satte i kruka dit ut men eftersom alla inte rymdes så fick en stå här inne, därav både jul o påsk just nu. Kändes sen lite dumt med blommor på trappan när det ännu snöar ute men gjort är gjort och där får de stå så länge de klarar sig. Skön söndag till er alla, vi ses.

Kort kanske ämnad till män

      Tog mig an några gamla almanackor och där fanns ganska många användbara bilder. Oftast blir det ju blommor eller dyligt på gratulationskort vare sig man målar eller fixar gamla bilder men visst är det trevligt att hitta på lite annat också.

     Här blev det ju passande kort till fiskaren, skärgårdsälskaren och till den flitige vedfixaren. 

                                          Till jägare, vare sig han jagar björn, älg eller råddjur.

     Till trädgårdsälskaren och bonden eller så bara till någon som annars älskar traktorer.

       Så till sist dessa två halvfärdiga tänker jag kanske till någon äldre person som minns höstens skörde arbete eller annars har en förkärlek till gamla lador.

        Nu blev det ju faktiskt så att jag tänkte mest på kort som skulle passa till män om än även kvinnor också fiskar, jagar m.m. Skulle gärna haft även någon bild på garnnystan o stickning t.ex. men någon sådan hade jag inte just nu. 

        Ni som känner för att vara lite kreativ, samla lite skräp och köp några kortbottnar, ni ska se att det förgyller tillvaron att leka med sådant de gråaste dagarna. Allt måste ju inte bli så fint men några kort har man alltid användning för.

        Trevligt att ni fortfarande kikar här, det ger mig fortfarande en puff att fortsätta bjuda på lite smått o gott. Ha det bra alla, vi ses.

Lite av varje

        Har suttit vid mitt målarbord någon stund då och då så nu börjar påskljusen bli klara. Ja lite på hälft är de allt ännu men bara lite tillfixandet så får de vara ok.

                                      

    Brukar ha virkade gula glasunderlägg även under ljusstakar så känns det ännu mera påsk.

     Av detta garn har jag virkat dukar, glasunderlägg, kycklingar o stickat giraffer till många barn förr i tiden. Tro det eller ej, garnet är ca 50 år gammalt. Knappast tror syster äldre att jag ännu har av detta garn. Det var hon och jag som var till Vasa bomull när hon bodde i Vasa och köpte en hel hög med garn. Detta har räckt till mycket för mig. Nu bestämde jag mig för att tvätta upp detta garn och det är fortfarande alldeles ok. Tror nästan det var bättre kvalité på vissa garner förr i tiden. Den som spar han har.

      Och nu har jag rent av kommit mig för att plantera om mina pelargonier som fått övervintra i garaget. Såg inte välmående ut när jag hämtade in dem men hoppas de tar sig. Tror bestämt att de fått för lite vatten. Lätt att glömma dem när de inte syns varje dag.

     Helt klart med omplanteringar nu. Bougainvillean är här rätt vildväxt men nu är den både friserad och omplanterad såsom den stora kinarosen också är.

      Här ser ni vad kinarosen åstadkommit i vattenbehållaren under den självvattnande krukan. Jag fick ta hjälp av mannen för att alls få loss den. 

     Så har jag ju också gått mina promenader så gott som varje dag. Jag säger bara tack och lov att solen börjat bjuda på sig på riktigt nu. Positivt  med årstiden vi har framför oss. Hoppas på en vandring vid Fäboda i morgon då det lovas full sol. Skön söndag önskar jag er alla och ta vara på det fina vädret så länge det varar. Vi ses.

Scannar gamla foton

       Inte för mitt liv kunde jag tro att jag skulle sitta o scanna in gamla foton en dag men nu gör jag det. Dessutom inte bara en dag, jag har suttit många dagar någon timme varje gång och så givande detta är. Kunde inte tro detta, jag som inte brukar bubbla i historia särskilt mycket.

       Nu var det ju så att min ena son var intresserad av detta, vår gamla släkt s.a.s. så han kom på den goda idén att köpa en bättre scanner och skulle scanna in dessa foton men så kom han på en ännu godare idé. Det var att jag kanske kunde göra detta. Jo visst ville jag stå till tjänst men skulle mitt tålamod räcka till, det tar ju faktiskt rätt länge att göra detta. Jo mitt tålamod har faktiskt räckt så här långt och jag tänker fortsätta med bilder från mannens sida. Kunde aldrig tro att detta kunde vara så intressant eftersom små bilder där man knappt ser folk kan zoomas in så man kan känna igen personerna.

Min mormorsmor  som brud i Salt Lake City som då gifte sig med en Vöråbo. Födde min mormor och flyttade sen tillbaka till Finland. Jag har vissa minnesbilder av henne.

                                 Min morbror Johannes Akers som dog i kriget 21 år gammal

                                                    Johannes bilder från kriget i ett album.

         Min fabror Edvins album från Canada. Fint, med skinnpärm och en indian inbränt som motiv.

      For till Canada som ung, kom hem på besök och åkte igen. Stannade kvar där i 61 år utan nästan kontakt till Finland, kom sen hem som åttiosexåring och levde ännu ett år i Finland.

Min faster Signe Nyman o min pappa Runar Nyman. Fastern dog i tuberkulos 21 år gammal.

      Vad som var intressantast med allt detta var att jag fick zoomat in en liten del från större foton. Här på en fest den surpuppan ni ser på bild det är jag. Vad jag surar åt har jag ingen aning om.

     Ett klassfoto där jag inte kände någon men när jag zoomat in alla så hittade jag min mamma på ändan av bänken, hon gick i första klass. Allt jag känner igen har jag sen berättat under fotona men kanske hälften vet jag ej vem de är.

                                                                  Så kom färgfotona.

      Det allra första fotot jag tog med min egen inköpta kamera. Vi var på väg från Vasa och jag hade köpt mig en kamera, vi vek in till min mormor på vägen så hon fick agera den allra första modellen.

                                               Även min mamma o pappa på hans 50-årsdag. 

      Intressant, berörande och minnesvärt att botanisera i alla dessa foton vare sig det gäller, bröllop, dop, krig, födelsedagar, vardagsliv eller annat.

     Det har ju även varit sportlov så en liten smak av just detta fick även vi. De tre gossarna gillar ju att elda brasa o grilla korv så just detta bistod vi med.

Och äta bör man annars dör man. Märks ju bra här att hungern är den bästa kryddan.

Nu väntar jag bara på sol, sol, sol. Ha det gott, vi ses.

Lovikka vantens historia

    Denna historia fann jag i flödet på facebook i dag och vill förmedla den till alla som är intresserade. Mycket intressant för mig, kanske för en del andra också. Erika Aittamaa fick tydligen inte sin patent   för sin Lovikkavante på grund av att pengar saknades att lösa ut patenten, så synd för henne. All ära till henne, hon hade högst antagligen knappt något att tillgå i materialväg. Designers i dag har ju hur mycket som helst att välja och vraka i . 

 

Idag gratulerar vi Lovikkavantens uppfinnare på födelsedagen: Erika Aittamaa (1866–1952). Som fattig skogsarbetarhustru från Lovikka i Tornedalen drygade hon ut kassan med att sticka vantar. På uppdrag av en kund som ville ha extra tjocka ullvantar gjorde hon ett par med grovt garn. Men kunden klagade, de var alldeles för hårda och stela.

Då prövade hon karda vantarna som vips med mjuka, varma och luddiga. Ryktet spred sig och hon fick så mycket beställningar att hon till slut fick anlita fler duktiga fruar i trakten att sticka vantar. Tofsen lade hon till för att man enkelt skulle kunna hänga dem på tork.

På 1930-talet fick hon hjälp av en lärare att söka patent på vanten, vilket beviljades av Patent- och registreringsverket. Men när brevet skulle lösas ut, vilket kostade 30 kronor, hade hon inte råd. Stolt som hon var, ville hon inte ta mot pengarna av den insamling som strax startades för att hon skulle kunna få ut sitt patentbrev. Så något patent blev det inte, däremot en berömd och älskad vante. 

Källa: Tekniska Museet. 📷 Ojan bearbetning

Synd för henne, bra för alla som fick del av hennes uppfinning då!

Patent- och registreringsverket

     Även denna bild är från nätet och om dessa vantar står att de är stickade helt enligt lovikkamönstret. Om det var Erika Aittamaa själv som designat exakt sådana mönster eller om det var grejen med tjockt garn, brodyr och kardat var själva grejen det vågar jag inte sia om.

   

I dag finns liknande vantar i alla möjliga former o färger. Själv har jag alltid gillat Lovikkavantar för att de är varma, mjuka och sköna att sticka handen i. Redan som ung flicka stickade jag såna till mig själv men kardade dem inte nämnvärt då. Har haft flera par under min livstid och älskar dem fortfarande så jag tackar Erika Aittamaa för denna goda idé.

    Själv gör jag något par vantar nu och då på mitt vis. På så vis har det samlats några par att sen till hösten föra till hantverkarboden. Jag gillar att göra allt annat men att karda är faktiskt så tungt att jag ibland funderar vad jag håller på med. 

     Det om detta. Skön söndag till er alla, vi ses.

Snö så det förslår

        Stod vid fönstret här kikandes och väntade några barnbarn. Såg knappt ut för all snö som klistrat sig på fönstret.

    Tre män i snöröjartager. Sällan man lyckas få bild på både mannen och båda sönerna på samma gång. Här lyckades det då de råkade båda ha ärende hit och jag var tillräckligt snabb med kameran.

     Från mitt pysselrumsfönster fanns ännu en hel del snö i syrenträdet och solen sken från klar blå himmel. 

      På min promenad i dag fick jag se ett kalhygge som inte funnits tidigare. Min första tanke var att här kan jag plocka hallon om något år, skulle passa mig perfekt.

      Vackert så det förslår vart jag än vände blicken. Gick inte att helt rata den "arma" snön.

      Väl hemma blev den sista bilden på  vår lilla lilla gärdesgård som jag gillar så mycket. Annars en slappardag som söndagar brukar bli. Lite harmsen var jag att vi inte åkte ut till Ådön och gick över isen till Mässskär i det fina vädret. Efter att jag läst senaste nytt i tidningen så såg jag det var ett klokt val att inte åka just i dag eftersom det hade blivit alldeles för trångt efter den smala vägen och brist på parkeringsplatser. Vi har ju även vardagar att ta till när vädret passar så någon gång lär det ändå bli.

      Hoppas ni alla haft möjlighet att njuta av detta fina vinterväder. Hej o hå vi ses igen en annan dag.