Längtan

     Nu kan jag inte hålla tillbaka längtan till sommaren mer. Med busväder utanför knuten så tog sommarlängtan över. Har hela vintern försökt att leva i nuet med alla covid regler hängande med och inte längta till söderns sol, inte längta till sommaren men idag gick det bara inte. 

Faktiskt är jag själv förvånad över att jag som älskar sommaren inte alls tänkt på söderns sol så nog går det visst att ställa om sig en del. Tyvärr blir det ju för tjatigt att mest bara gå hemma vid. Antagligen börjar vi prata bara ett och samma då inga influenser kommer utifrån men någon gång skall väl denna pandemi lugna ner sig. Med lite positivitet i tankarna så sätter jag här några vackra bilder att tänka på.

                                           Vårblommor är ju det allra första man längtar efter.

          Så fort marken är bar går vi ju och stirrar i den fuktiga jorden när någon blomma skall börja picka upp ur marken. Det kan man kalla vårkänslor.

                         Inte långt kvar till dess så även denna vinter verkar gå att överleva.

Tror bestämt jag skall ringa någon av syrrorna och prata bort en stund så kanske deras stickenergi smittar av sig till mig, får hoppas på det. Ha det så gott, vi ses.

Skogsbad och lite annat

 Här om dagen läste jag någonstans om att man numera kan utbilda sig till skogsbadsguide. Tänkte att detta hade nog varit min grej om jag varit si så där femtio år yngre ha,ha. Egentligen tänker jag att just detta att upptäcka i naturen borde ju vara en självklarhet för varje människa. Det är ju bara att gå till skogen och öppna ögonen men nej tyvärr är det ju inte så eftersom vi växer upp i så olika miljöer.

  Kanske föds intresset för naturen med skogen och dess stora och små detaljer att upptäcka då man som jag sopade och städade mellan stenar och buskar och samlade på olika mossar, lavar och stenar som barn. I dag är det datorer som gäller men för att inte låta för tråkig så säger jag att allt för något gott med sig. Ändå vill jag också säga att det allra första vi människor borde få lära är just en del om naturen för ingen natur inga människor.

     Varje årstid har sin tjusning och det blev många vandringar i skogen till dess att snön hopade sig överallt denna vinter.

  I väntan på våren skänker jag nu en tanke till söderns sol som vi avnjöt så här års i många år. Är faktiskt förvånad själv över att jag inte tänkt eller längtat alls under denna vinter till  söderns sol och värme, det är ju ändå bara att gilla läget.

  Solen skiner just nu och jag får fortfarande njuta av julblommor. Jag hade två vita amaryllisar som blommar för tredje gången med två stänglar. Ännu finns en stängel som inte slagit ut och de står  sig rätt gott när jag klipper av och ställer i vatten.

     Hortensian blommar fortfarande och jag är så glad för dessa. Har dessutom så vackert minne från att min mormor alltid hade flera rosa hortensior varje vår som blommade fullt ut. Hon satte dem från skott och övervintrade dem varje år på golvet i sin stuga. Antagligen hade de lagom svalt, stugorna var ju inte så varma då.

     

     Vad jag gjort den senaste tiden. Blir inte mycket av känns det som . Stickat lite, ändrat ett par klädesplagg och haft trevliga pysslare här som förgyller tillvaron.

     Nu en tur ut i fina solskenet. Ha en bra dag alla. Vi ses.

Förstorade byxor

      I dag har jag äntligen fått klart det som var meningen för flera år sen. Ni vet säkert alla att man ibland råkar köpa för små kläder, krymper i tvätten eller så blir vi själva större.

     Nu var det så för min del att jag köpte lite för små byxor. Det fanns nämligen inte en nr större denna gång och jag kikade om de gick att fälla ut lite, ja ca 1/2 cm i var sida. Assit o ingenting egentligen men med lite trim på mig själv så skulle de passa. Jo de gick på mig men aj så stramt överallt. Har således grunnat på hur jag skulle få dem endast lite större eftersom det var de absolut bästa byxor jag har. Från början var det lite finare dyrare byxor, rätt stadiga men ändå stretchiga. Bara jag nu kunde få använda dem så här i vardags slag tänkte jag.

     Tänkte till och fick idén att sy in en spets eler band av något slag  i sidorna. Letade olika band men fann inget som föll mig i smaken.

       Kom då på att jag har ju svart lingarn och virka kan jag, varför inte  virka en smal spets.

     Klippte tyg från ett par gamla byxor och sydde sen den svarta spetsen på. Sydde sedan fast remsan i sidorna och pressade.

 Som finbyxor borde det varit en skirare spets men jag ville ha dem till varje dag byxor så virkade med tre dubbel lingarn eftersom det var väldigt tunt. 

     Här ser ni en skymt av att jag även ökade linningen med 2,5cm, inte snyggt precis men det går an. Skarvet med det gamla tyget gömde jag i undre delen där knappen sitter.

       Lite speciellt kanske men man behöver ju inte alltid satsa på det gamla vanliga. Nu är de helt klara och jag är så nöjd att det äntligen blivit något av dem. 

Bilderna är inte helt bra, blev lite fel färg. Byxorna är ju svarta och spetsen lite annan svart men ser för ljus ut här  på bilden. Särskilt den sista bilden som är tagen lite från sidan luras en del eftersom  ena benet ser stort ut och det andra smalt men ni får tänka er lite mitt emellan, lyckades inte få den bra.

       Säger skön lördagkväll till er alla, vi ses.

Halsduk i all enkelhet och tripp till Lankava

          Halsdukar är ju rätt enkla att sticka om man inte väljer ett mönster man hela tiden måste hålla reda på.  Jag hade lovat sticka en halsduk till ettan och valde då garnet Air som är så mjukt tycker jag. Det som är lite illa är att det skräpar av sig lite så när halsduken är vit kan det möjligen märkas vita trådar mot svart jacka.

        Jag valde att göra den så enkel som möjligt med tre rät tre avig hela vägen. Stickor nr 5. Lätt som en plätt att sticka framför TV:n, bara flöt på av sig själv.

      Den blev rätt lång men det gick åt endast ca ett och 3/4 dels nystan. Den blev lätt och väldigt mjuk och skön. I kväll sändes den till mottagaren så ännu vet jag inte vad som tycktes.

      I går var jag så himla sugen på att åka ut någonstans och bara se mig runt. Man kan ännu knappt gå in någonstans men eftersom mannen också kände intresse på en liten utflykt så gjorde vi slag i saken. Med kaffekorgen i bagaget för att inte gå in på många ställen så drog vi iväg till Lankava i Kauhava.

       Mannen kom inte ens in men han fick sin lilla utflykt med att vara shaufför och det verkade duga, han väntade snällt på mig den stund jag njöt av allt som fanns att se.

        De hade flyttat en liten bit från gamla stället och det nya var alldeles stort, luftigt och bra. Kändes helt rätt att med munskyddet på att se omkring lite. Massor med fina och härliga garner, jag visste knappt vad jag ville ha.

     Många idéer fanns att se där så egentligen hade jag kunnat gå där hur länge som helst men så blev det ju förstås inte.

       Några nystan kom med hem men faktiskt bara några. Behövs inte alla gånger så mycket men är ändå en lisa för själen. Ha det gott alla, vi ses.

Blommor i is

    Verkar som det är så inne att frysa blommor i is när vi nu råkar ha en riktig vinter. Dessutom har de flesta tid att pyssla hemmavid när inte mycket annat bjuds. Isade blommor syns ju lite här och var nu. Där jag sist såg dem var vid dagis och det var ju en enkel och lyckad grej för de små tyckte jag.

    Visst har jag förr frusit en del islyktor men aldrig frusit ner blommor i dem. Passade på med dessa tulpaner just innan de kunde bli dåliga. Blev riktigt vackert tycker jag. Jag satte dem i ett tuppervarefat lika stort som en pajform, hällde vatten på men måste även ha locket bakvänt med tyngd på för att själva tulpanerna skulle hållas nere. Hoppas nu bara att inget töväder uppenbarar sig. Vill det sig så kan de ju hålla hur länge som helst. Stuvade ner hela den frusna plattan i trälådan med granris o enris så nu har jag vacker prydnad utomhus också. Lätt som en plätt.

Snön den räcker och blir över och så vackert var man än vandrar.

    Här var vi och kika på Bergöbacken dit vi inte varit på många år. Blev bara en kort promenad här men frisk luft fick vi i alla fall.

    Vilken tur för barnen att det finns några eldsjälar som håller igång Bergöbacken för både slalom, pulka o skidning. Just nu är det ju flera av våra barnbarn som får utöva slalom där. Även våra barn började en gång i tiden med sin slalomträning just där.

   I dag satt jag i telefon två timmar och då lyckades få tid till vaccin den 17/3 om nu det lyckas finnas vaccin när tiden är inne. Verkar som det var en lottovinst att komma fram så jag är glad och hoppas på det bästa.

    Hoppas ni har det bra, vi ses.

Lördag-Söndag

      Hej på Er!

Vill ge ett livstecken till er men känns som allt står still så jag väljer att endast bjuda på vad jag gjorde denna helg.

     Gårdagen bjöd på så vackert väder att det fanns inget alternativ än att söka sig ut i naturen. Denna soliga vinterbild kom till när tvåan och jag var ute på vandring.

    Fyra av barnbarnen njöt av eftermiddagen hos oss med att gräva snökoja. Tvåan var så flitig grävare att till sist rymdes de allihop.Ni kan tro att vi njöt av att ha dessa godingar. Finns inte ord hur mycket gott alla dessa ger oss. Hör inte till vanligheterna att jag sätter in bilder på barnbarnen men denna gång gör jag ett undantag. Synd bara att ettan inte var med men som tolvåring är det nog skojigare att åka slalom med kompisar. 

    I dag blev det en rätt lång vandring på isen med mannen som sällskap. Hade hoppats på lite sol men icke. Kall vind men rätt njutbart ändå och tanken gick till hur skönt det är sen när man kommer in i värmen.

    Många skotrar ute på isen men ett och annat gående sällskap mötte vi. Mina bilder trollar med ljuset för så här mörkt var det dock inte.

    Skön kväll till er alla. Vi ses.

Söndag

    Dagarna makar sig framåt, känns rätt bra att januari är till ända. Kunde jag få önska något just nu så är det sol, sol, sol men icke sa nicke vi får hålla till godo ännu ett tag. Ingen södernresa att se fram emot heller men jag trodde faktiskt inte att det var så lätt att inte alls tänka på sol o värme. Kanske har det att göra med att det var så skämmande i fjol när vi var till Teneriffa och hamnade mitt i pandemins ankomst. Brukar ju annars sitta o drömma om värmen så här års.

. Återigen kom ett par lovikkvantar till. Nej jag behöver egentligen inga fler nu men de sitter liksom fortfarande kvar i huvudet sen stickningen inför julen. Tänker som så att när garn finns så är det inte så dumt att ha något par på lager. De går ju att karda vartefter jag behöver något par.

                                            Tulpaner piggar upp och ger en njutning så här års.

      Likaså att få någon stund med barnbarnen. Har spelat både schack o maja med tvåan i dag. Såg i TV någon här om kvällen som mindes sin mormor så väl, just detta att hon hade tid som inte mamma o pappa alltid hade. Precis så minns jag min egen farfar så jag hoppas att jag själv ger något gott till barnbarnen med att ge dom just tid. 

      Nu kom ettan in här, härligt så nu säger jag hej svejs för denna gång och sköt om er. Vi ses.