Två tröjor klara.

    Känner mig rätt "duktig" just nu eftersom jag fått två tröjor klara till smågossarna. Skall nu börja på den tredje för de färdiga  passade till lilleman och minstingen. Lille lilleman får ännu vänta lite på sin eftersom jag bara stickade den större lite på måfå och så råkade den passa bäst på lilleman.

 Hade faktiskt aldrig tänkt mig att sticka några mer tröjor i mitt liv, det gjorde jag ju många av när jag var yngre men man ska väl aldrig säga aldrig. Det var nog Lykkeliten som fick mig så inspirerad att jag beställde hennes mönster rakt av.

 Egentligen riktigt lätt och trevligt att sticka i hennes mönstret och även det mjuka garnet. I mönstret står det Kos garn men eftersom jag tyckte detta var väl dyrt garn så beställde jag Alpaca Cloud från Adlibris som motsvarade nästan helt. Det ända var att jag måste sticka en  nr större än vad jag tänkt trots att samma nr stickor användes.

 
     Helt nöjd är jag men den tredje kommer ändå att bli till i saktare fart. Skulle vara hur roligt som helst med stickandet men min rygg pallar inte så får ta det lite nu och då. Hur som helst så kommer det nog att bli en tredje eftersom jag är löjligt rättvis mot alla barnbarn, således allt eller inget.
     Hoppas ni alla andra har en skön kväll med era stickningar, det förgyller ju visst tillvaron lite.
            Allt gott till er, vi ses.
 
   

Vändagen blev utedag.

   Vändagen den kom och gick utan att jag riktigt hann reflektera över just detta.  Vädret var så vackert i dag att jag fick ett väldigt sug på att åka ut till Fäboda dit så många Jakobstadsbor drar när de vill njuta friluftsliv.

   Isen låg i flak så jag kunde ha hoppat från flak till flak, förstås om jag varit några år yngre.

                                      Rätt ovanligt att vattnet porlar i bäcken mitt i februari.

                                 Den krossade isen syntes gunga och röra sig rätt långt in mot land.

                                                  Is o sand samsas gott denna vinter.

       Den vackra roten som fortfarande ståtar har fler gången blivit föremål för mitt fotograferade så även denna gång.
       En skön dag med möte av en och annan vandrare. Träffade t.o.m. bekanta (grannar för ca 40 år sen) som vi inte sett på många år, det kan man väl kalla ren tur. I dag skall jag på den näst sista gången akvarellkursen för detta år. Så intressant kurs så jag hoppas det blir fortsättning nästa år.
     
    Nu fick jag återigen igång besöksräknaren som strulat rätt länge här på bloggen. Bra med sonhustrun som ordnade det hela åt mig när jag själv inte visste. Blev rätt förvånad att så många fortfarande besöker min blogg trots glest med inlägg. Jag tackar er ödmjukt för ert intresse. Era besök gör det så mycket intressantare för mig att blogga som gärna delar med mig av ett och annat. Inte långt kvar till dess jag kunde fira tioårsjubileum med mitt bloggande. Vi får se vad jag får ihop till den dagen här. Allt gott till er. Vi ses.

Min loppisfyndige syster.

     Många är vi som roas av att gå på loppisar och vad kan nu vara bättre än att finna något användbart i detta slit o släng tidevarv. Vem som finner riktiga fynd skall jag låta vara osagt men nog är det skillnad vem som finner ett och annat.  Syster yngre är en av dem som där kan se med de rätta ögonen.

    Se här hennes så vackra köksfönster med omsydda loppisgardiner. Hon ville ha några som släpper in ljuset men var tveksam till den gröna färgen. Även jag hade ett frågetecken med de gardinerna men nu när de var helt omsydda och uppsatta kan jag inte med ord beskriva hur vackert jag tyckte detta blev mot det lilla gröna som fanns i deras tapeter. Tro det eller ej, priset blev 2,50 (hoppas hon gillar vad jag skrivit). Hon finner vanligen det hon söker så jag brukar lägga in beställning via henne om det är något jag behöver.
 

     T.ex. Dessa blåsta glas som jag i början av sjuttiotalet fick 6st av min mormor då hon var på sitt livs resa till Helsingfors. Jag är verkligen ingen samlare men dessa glas kändes på något vis som ett speciellt minne från mormor. Tyvärr gick ett glas sönder som harmade mig mycket men med denna loppisfyndige syster så verkar det mesta gå att ordna i den vägen. För ca en vecka sen fick jag en bild på de glasen medan hon undrade om det var de jag sökte. Yes det var det nog så nu är jag ägare av 7st. Har redan satt in beställning till henne om även ett annat gammalt glas från iittala som också saknas, är ganska säker på att även det kommer att lyckas.

   Inne på gamla saker så kan jag fortsätta med bild från mitt barndomshem på bondlandet i Vörå som jag fick se som tavla för några dar sen. Tyvärr är bostadshuset och rian numera bortrivna och kvar finns endast fähuset vilket är i helt annan persons ägo. Här syns att fähuset höll på att byggas.
   Då jag var aderton år gick åskan över och tände det gamla fähuset. Min mor och jag var hemma när en tant ringde två timmar efter åskan gått och frågade om  vi brände något då det rökte, en ryslig känsla för sen gick allt snabbt.Brandkåren kom och folk rusade till men fähuset brann helt ner. En del grisar o kalvar brann inne. Även bostadshuset blev lite skadat och till stor del tömt på möbler och grejer.
   Detta var tre dagar före midsommarafton och syster äldre skulle gifta sig på midsommarafton och ha det lilla bröllopet hemma.  Bröllopet gick av stapeln som det var tänkt tack vare att hela byn ställde opp så inom två dagar gick det att genomföra och då trots att en hel massa möbler och köksporslin (som söndrades i brådskan )även samlats ur bostadshuset. Bönderna kom med sina traktorer och grävde ner de döda djuren och kvinnorna städade, ordnade och lånade ihop köksgrejer som hade gått sönder och behövdes. En enorm sammanhållning i byn och jag känner en enorm tacksamhet när jag nu kom att tänka på allt detta.

    Blev en nostalgitripp här tack vare de gamla glasen som syster yngre fyndat till mig.
    Önskar er alla en bra dag. Vi ses.

Lovikka?

     Lovikkavanten som jag har gillat i hela mitt liv. Stickade sådana redan då jag var ung, dock inte även kardade. Numera gillar jag kanske allra mest just detta att de är kardade eftersom de då är mycket varma och även ser inbjudande ut. Själva kardandet rätt tungt enligt mig och  ingen rolig grej men hör ändå till dessa vantar.
 

    Olika färger gör ju stickningen även intressantare men döm om min förvåning när ettan ville ha dessa färger. Trodde hon som elvaåring skulle välja rosa eller någon annan pastellfärg. Jag blev rätt nyfiken på dessa jordiga färger så de kom till i ett huj och jag blev stormförtjust i dessa. Faktiskt inte alls så tråkiga som jag tänkt mig den beige färgen.

    Skulle gärna sticka fler par i dessa neutrala färger men har inte mer garn i beige hemmavid just nu. Ett riktigt bra sinne för färger har hon "vår" ettan.
 
   Här om dagen fick jag mig faktiskt en tankeställare med det här att kalla dessa vantar för Lovikkavantar. På en pysselsida där jag brukar surfa runt så var det en som stickat just Lovikka i olika färger och fick då tillrätta visning av en annan att de inte var äkta Lovikka vantar. Vad som skiljer "Lovikka" med äkta Lovikka vet jag inte och detta stör mig inte nämnvärt eftersom dessa vantar ändå kallats Lovikka åtminstone ända sen min ungdom. Själv gillar jag dessa vantar oberoende om de kallas äkta eller inte.  Tänker även föra några par till Hantverkarboden eftersom ingen annan gör sådana där och jag stickar gärna flera par.
      I dag var det min dag att jobba på Hantverkarboden. Eftersom vi är en förening så delar vi på försäljningsjobbet och är således ca en dag i månaden där. Trevlig dag då fler intresserade och pratglada kunder hittade dit. 
      Fredag i morgon så trevlig veekend till er alla. Vi ses.

   

Vinter

     Tog en tur i dag ut mot vår sommarstuga och testade isen som bara var 5cm tjock. Huuu jag kom fort in på land. Vet inte ens hur tjock isen ska va för att hålla en människa . Gubben är ju tuffare än jag på det här området men eftersom vi har rätt nära att gå över isen så brukar jag ändå försiktigt smyga efter. I dag tog han hål i isen för att mäta tjockleken.

     Rätt mörk dag men väldigt vackert ändå med all snö och lite disigt ute på isen.

                                          Njöt av en liten promenad i den vintriga skogen.

    Väl hemma blommar snöiga blommor i min rabatt. Varje höst brukar jag lämna kvar de torkade resterna av dessa växter eftersom de vanligen ståtar vackert sen snön kommer.
          Skriver det här jämsides med antikrundan så det blev inte mycket av detta inlägg men håll till godo, så blir det ibland. Ha det så gott, vi ses.

Testat akvarell

    Borde inte visa denna men alla är vi ju barn i början. Prövade på akvarell två terminer för ca tio till tolv år sen och nu kändes det rätt att testa igen för nybörjare är man nog igen efter så många år men kanske lite lättare att ens ta i denna pensel.

    Mitt barnbarn gick på kurs med Ann- Sofie Eriksson (Mejaboda)och det såg så intressant ut det de fick lära sig så tanken flög i mig att ta i akvarellpenseln igen. Eftersom hon just nu håller två kurser på lördagar så rymdes jag med.

    Det är så himla intressant och roligt att man bara glömmer tid och rum. De som tror att man måste vara konstnär för att måla tar helt fel, det är ju bara att våga testa och övning ger färdighet. Det finns ju massor att lära och varje lördag testar vi alla en ny teknik med samma motiv. Denna med palmerna gjorde vi hela i en o samma färg men olika nyanser.  Man behöver inte ens ha färger o pensel med själv. jättebra för den som bara vill testa.
    Helt rätt lärare när man får vara förstaklassare inom området utan att känna sig dum. Tack  Ann-Sofie.
 

    Blev en promenad till Tonberget i Bennäs även i dag då tvåan så gärna ville dit med mamman och minstingen men även ha mig med.  Så trevligt och lätt att promenera när det endast finns lite snö.

                                Minstingen han verkade trivas fast på sin mammas mage.

      Vackra mossar o lavar kikade fram i snön. När jag såg denna lava med röda stänk i drog jag mig till minnes då jag för många år sen gjorde olika julprydnader inför någon marknad och hade fogat in just sådan lava, då var det någon kund som frågade om jag målat rött på denna. Nej visst, det hade jag ju inte den var minsann naturlig. Det gäller ju att ha upp ögonen på "rätt sätt" för att även se allt smått i naturen,
    Fortsatt skön lördagkväll till er alla. Vi ses.

En vecka till

     Bara en vecka kvar av denna "tråkmånad" vill jag säga. Egentligen inget fel på denna månad men min natur gör att luften går liksom ur strax efter julen och jag kommer inte till skott med särskilt mycket trots att jag har många grejer jag kunde göra.

    Trivsammast att hålla på åtminstone med något smått så just nu får stickningen gälla om än även den går på sparlåga. Eftersom jag har tre pojk barnbarn och två flickor så har jag i åtanke just nu att sticka varsin tröja till gossarna. Såg ett lätt och intressant mönster vid Lykkeliten  så jag beställde hem det. Detta är nu på gång och lyckas tröjorna bli till något så visar jag säkert senare. Jag har visst som de flesta i min ålder stickat många tröjor i livet men inte nu på kanske 20 år så man nästan börjar på nytt. Lite lat att läsa mönster men nu är jag bara tvungen.

    Verkar bli en vacker dag  så om en stund blir det en behövlig promenad, vanligen piggnar man till då. Hoppas ni alla har det bra. Om ni vill ses vi igen här en annan dag. Allt gott till er.