Ett minne blott

     Så länge vi fick ha de vackra färgerna i naturen denna höst. Inte varje år de vackra löven hålls på träden så länge eller ens blir så vackra färger som i år.

      Många gånger jag tagit foto av denna vackra lilla stuga när jag går förbi den. Den liknar precis en tomtestuga. Vackert både sommar höst o vinter. Välansat på sommaren av stugägaren, vanligen vackra löv på hösten och snöpudrade granar lite längre bort på vintern bjuder en till att ta fram kameran,

     Det sista av färgerna här i vår omgivning denna höst. Har redan minskat en del och när denna helg är förbi tror jag allt det vackra är ett minne blott.

    Här hemma blev också fina färger både på snöbollsbuskarna, rönnen och aronia. Vi har haft aronia ca 5-6 år, planterade dem för den fina höstfärgens skull som blir knallröd mot mörkare. Det är faktiskt första året som de blivit röda så nog är alltid höstfärgerna olika från år till år.
     Nu återstår nog bara att få fixat lite enris och annat i någon kruka och placera ut ett par lyktor, ja då får det bli vintertid i morgonnatt vilket jag inte alls gillar men får ändå som alla andra finna mig i att kvällarna blir mörka.
      Blir soffhörnet med stickning eller pysselrum med ljusmålning för mig i kväll, har inte bestämt mig ännu men något blir det. Hej svejs till er alla. Vi ses.
 

Handsydd lapptäcke

     Tänk er ett handsytt lapptäcke med ca 12000 små handsydda sexkantiga lappar. Trodde knappt det var sant men här är beviset.

   Det är så här att förra helgen när jag besökte Umeå så träffade jag en släkting på båten som jag inte träffat på många år. Vi pratade olika handarbeten för jag minns från ungdomstiden vilken handarbetsnörd hon var.
   Hon berättade om hur hon gillar skapandet med lappteknik. Dessutom fick jag veta om detta lapptäcke som hon gjort till sitt barnbarn till deras dubbelsäng.
   Jag fick se bild på det och  bad henne senare att sända bilden till mig om jag fick visa täcket här på min blogg. Det fick jag och denna skapelse är gjord av Agneta Finneman.

    Att först göra små sexkantiga pappersbitar, tråckla fast tyget om bitarna och sen sy för hand ihop alla bitarna i varje kant, ett enormt arbete som kräver kreativitet, energi och massor med tålamod.

    Som ni ser är färgerna och mönstret i modern tappning vilket jag tycker är mycket intressant om man vill hänga med lite i modesvängningarna och inte stanna kvar i det gamla i all sin tid. Dessutom gör det ju sitt till om täckets färger passar in i rummet. Skiftningarna i bottenfärgen gör det så mycket mer levande eller vad man nu skall säga.
    Hon har öppnat upp hörnen för att förminska att det hänger fullt med tyg i alla hörn. Kan tänka mig att det kan fungera bra eftersom jag själv inte riktigt gillat just detta att  tyg i hörnen tar så mycket plats.
   Ett enormt vackert och  fint arbete enligt mig.
 
   Min blogg började med att jag ville inspirera andra med olika hantverk blandat med annat i mitt liv. Under åren har en hel del annat smugit sig med men ibland snubblar jag över något intressant och då visar jag det här. Denna gång fick jag med ett hantverk lite ut över det vanliga så Tack Agneta för att jag fick visa det här. Mitt eget tålamod skulle aldrig räcka till ett sådant handsytt täcke.

   Mitt eget sysslande och pysslande här hemma har de senaste dagarna rört sig om städning av större mått. Nu är jag nära att få njuta av ett rent o städat  hus och en hel del skräp förpassat till Ekorosk.
   I kväll far vi och träffa vänner och då tar jag min just nu intressanta stickning med. Ha det alldeles gott trots det mörka och dimmiga vädret. Vi ses.

Ulliga vantar

      Nu är dom klara. Tog inte så länge att sticka men väl lika länge med alla finesser.

    Stickade lovikkavantar till mig själv en gång i tiden och jag gillade dem jättemycket. Jag brukade kalla dom Lucia vantar trots att jag nu inte var någon lucia men med den vita färgen då så passade namnet.

     Har så smått spanat på dem på nätet och nu plötsligt med alla vackra garn som finns tillgängliga så kom jag till skott.  De vackra färgerna höjde inspirationen nästan till max. Har inte något mönster, jag brukar testa lagom antal maskor för att få rätt storlek. Inte det roligaste att sen karda dem men spännande att se resultatet.

         Ack så varma och vackra att dra på när vintern bjuder på köld och gnistrande snö.  Dessa är ämnade för en flicka men vem vet, kanske blir det ett par till mig själv också när några par  blir klara. Alla kan väl ha lovikkavantar om man så önskar.

     God fortsättning på kvällen. Vi ses.

Syfestivalen i Umeå

      Veckan har gått i en rasande fart och jag har hunnit med en hel del. Syfestivalen i Umeå som jag besökte detta veckoslut tillsammans med några andra hantverksnördar i slutet av veckan var både inspirerande och energieggande. Dessutom bjöd denna resa mig på flera överraskningar.

     Mässan bjöd mest på stickat och garner i alla möjliga material, färgnyanser och mönster. Dessutom fanns en hel del material, tillbehör och färdiga alster i lappteknik.  Undrar faktiskt om lappteknik är starkt på kommande igen. Det har ju aldrig stannat av helt men har märkt att det varit lite lugnare med efterfrågan på det en tid. Sverige brukar ju vara ett steg före oss med det mesta. Som väntat fanns dock mindre utbud på t.ex. alster i trä, smycken och dyligt eftersom det heter syfestival. Många workshop fanns där man kunde testa att olika tekniker.

    Trevlig resa eftersom alla var med för samma intresse och ventilerade om samma grejer. Vi han även med en vandring mitt i Umeå och kika lite på affärerna där och sist ut till Avion och Ikea.

   Det mest överraskande var att jag träffade tre olika släktingar helt oplanerat och vid olika tillfällen. En som jag inte träffat i Finland på ca 10 år och dom andra som bor i Sverige har jag inte träffat på 30-40 år men dock via nätet.
    Tro det eller ej men den ena kände jag igen genom bussfönstret på väg till mässan och träffade då henne senare där också. Detta blev nog överraskande pricken över iet för mig.
    En rent av rolig helg så tack alla som var med och som jag träffade.

    Mulet och ruggigt här i dag, ja jag vill kalla det råkallt men lite friska andetag utomhus det behövs varje dag så nu kläderna på och ut sen är det sååå skönt att bladdra i den nya garnpåsen. Ha det så gott alla, vi ses.

Dop och annat

 
    I går döptes minstingen i vår släkt och fick namnet Knut Tore Elias. Skojigt nog ser han ut som en liten knut när han drar ihop sig.
    Knut hade det bra i sin pappas famn under hela ceremonin.

                                Tårtan var jättefin med garnering gjord av barnets mamma.

  Hans Häggblom förrättade dopet och närmsta släkten var närvarande. Trevligt att få se så många finklädda barn i olika åldrar från olika familjer. Ett trevligt inslag är när man får se små gossar i kostymer eller finbyxor, vitskjorta o byxor. Lite vanligare att se flickor finklädda för de vill ju ha lite mer av det vackra även i vardagslag.

    Ett litet under har skett i min blomvärld så här på höstkanten. Trillingblomman som jag skrev om tidigare skulle hamna på tippen om den inte blommade i sommar sprudlar nu av vackra blom. Den tog tydligen mitt hot på allvar.
    Den har fått stå på verandan i det varmare hörnet på samma ställe som i fjol. Den har fått samma skötsel så verkar som den väljer själv när den vill blomma.

            Passar ju mycket bra att den blommar nu eftersom alla andra blommor redan gett sitt.
 
    Vackra höstfärger ännu och lungt väder manar till att dra iväg ut en stund så ha en fin söndag kära besökare. Vi ses.

De senaste dagarna

     I går kom vi oss äntligen iväg till sommarstugan för att hämta upp båten, tömma skåpen och dylikt. Det första jag mötte var dessa två vackra flugsvampar. Bara synd att de är så giftiga.

           

     Ännu fanns vackra färger att njuta av annars så var ju vädret inte det perfekta.   Som ni ser var det lite lugnare västerut men syd öst var det rätt oroligt. Kallt som sjutton så man skulle inte stå stilla länge.

      Vi har varit där så lite i sommar att det känns alldeles synd för visst är det ett vackert ställe.

      Kanske blir man latare som äldre att dra iväg med allt pick och pack eller så är det väl som det brukar att allt har sin tid.

      Hemma idag fick jag besök av tvåan så vi tog oss en sväng för att föreviga lite av de vackra färgerna som ännu finns.

    Senare i dag sydde jag ihop den redan tillklippta klänningen. Trodde aldrig att jag skulle ha energi med att sy några kläder mera men om man fortfarande frestas av tyg så måste man ju också göra något av det. Lätt som en plätt med både tyg och mönster från Paa Pii. Jag blev faktiskt nöjd om än jag aldrig riktigt trivs i klänning men vid vissa tillfällen klär det ju.

      Är fortfarande på gång med ljusen. Så lätt att glömma tid och rum när man målar så jag får vakta mig själv att inte sitta för länge. Bäst därför att ha annat på gång och inte ha bråttom med det jag gör.

    I morgon blir det ett besök till hantverksmässan i Seinäjoki. På hösten pockar det alltid på att besöka nån hantverksmässa. Seinäjokimässan är ju inte alls lika stor som den i Tammerfors i november men det går ju alltid att besöka båda om man har lust. Jag brukar då ha lust varje år så en trevlig dag stundar i morgon.
   Vi ses. Till dess, ha det så gott.

Sommarens sista sallad

    Som jag har njutit denna sommar av att få hämta in färska grönsaker ur eget land. Jag har ju alltid odlat lite grönsaker, de hör ju sommaren till här på landet. Att jag njutit av dem lite extra i sommar vet jag ej kan bero på annat än att jag lyckats så väl ut med endast lite skötsel.

     Kanske har det hjälpt till att ha fiberdukarna på hela sommaren eller kanske har jag varit extra flitig att strö på gräsklipp eller så är det nog bara en passlig sommar som gjort sitt till.

     I våras visade jag när min man gjort ställningar med gångjärn att ha fiberdukar på. Det har fungerat jättebra, kanske med facit i hand hade de fått vara lite bredare eftersom  de böjer och det då blir lite trångt när blasten på t.ex. morötter växer.

       T.ex. salladen sådde jag i tre omgångar vilket gjorde att vi ätit egen sallad hela sommaren från slutet av maj till i går. Under dukarna har även funnits dill, rädisor, morötter, bönor, purjo o kålrabbi. Ja även broccoli men den drog jag upp rätt tidigt eftersom den inte ville bli något och även för att ge plats till den sista omgången av sallad. Lök o ärtor klarar sig gott utan duk så de har fått stå utanför.
     

   
                         Minimalt av allt som ni ser men har räckt gott till oss två och även lite att frysa in eller ge bort.

     Nu hade de dessutom inhemsk broccoli o blomkål med väldigt billigt pris vid affärerna så jag som diggar inhemskt rätt långt passade på att inhandla några huvuden. Jag hade ju rätt bra av egna morötter o bönor att fylla på med så det blev rätt många påsar att frysa. Behändigt att ha hemma när jag vill göra tonfisksoppa som jag älskar. Recept ifall någon önskar.
                                   2 påsar blandade grönsaker
                                    1 konserv vita bönor i tomatsås
                                    1 konserv eller 2 små konserver tonfisk i olivolja
                                     salt i dill.
            Koka grönsakerna, tillsätt bönor, tonfisk o salt och koka ett par minuter till. Efter kokning tillsätt dill. Soppan är klar.
            Snabbt, enkelt och jättegott enligt mitt tycke.

              Ha det gott, vi ses.

Tro Hopp o Kärlek

     Ingen Jakobstadsbo kan undgå att Tro Hopp o Kärlek är förknippat med just Jakobstad. Visst, dessa symboler förekommer väl nästan över hela världen men i Jakobstadsnejden är de nog något extra. De är  ju från början sjömanssymboler som blivit en julsymbol i Jakobstad.

     Jag gör ju några olika saker med dessa symboler på och nu fick jag något slags ryck att redan förbereda julen.

          Inte varje dag att man är på hugget så det gäller att smida medan järnet är varmt.

       När jag inte målat på ett tag är det rätt svårt att komma igång för jag är ju verkligen ingen konstnär men eftersom jag tycker det är roligt så håller jag på.

      Några st av smala ljus och några st av blockljus är snart klara. Helt nöjd är jag men det gäller att ha tålamod och glömma allt hur lång tid det tar, det får bli som det blir.
      Rätt skönt att nu ha en början inför julen för det brukar ju även bli helt andra saker däremellan.
 
      Lovas vackert nu i två dagar så utevistelse gäller så långt det går. Ha det så gott alla ni som kikar in. Tack till er alla som fortfarande följer min blogg. Vi ses.

Höstens färger i kruka

    Nattens frost satte lite fart på mig i dag. Som tur var hade jag flyttat både pelargoner o fuxia upp på verandan och täckt över med fiberduk så jag tror visst att de klarat sig.

     När dagen tog vid fick jag en sådan lust att göra något vackert så jag åkte iväg till Sunds där mycket vackert finns vid olika årstider.  Jag fann växter i mina älsklingsfärger så nu borde jag egentligen sitta på trappan o njuta.

     Vanligen brukar det så här års bli nästan det gamla vanliga med rosa o vita erikor  men jag är bra mycket nöjdare med denna färg som nu kom i krukan.
 

      Den ena småblommiga surfinia kunde jag bara inte slänga eftersom en del blom ännu var helt ok. Jag tog några st kärleksört som blommar rätt rikligt här ännu och fyllde på i krukan för att få lite höjd.
Nu får denna kruka bjuda på ännu lite uppe på verandan till dess att frosten tar det sista.

     En lerhög! Min blick på denna lerhög som just nu finns på vår gård väckte mitt barnasinne.

     Måste bara testa om det går att baka i naturlig lera som vi gjorde som barn. Ja visst, här ser ni bullarna. Nu avsatte jag ju inte särskilt mycket tid att baka med lera denna dag men rätt skoj att testa. I barndomen var det ju att leka och testa det som fanns i naturen. Jag vet ju sen dess att naturlig lera inte håller i längden och dessutom så blöts den upp om den blir våt men nog kändes den ljuvlig och lagom fuktig i mina händer, precis som i barndomen.
     Redan som barn funderade jag på vad jag kunde göra av olika saker och det låter kanske inte klokt men ännu finns sådana tankar om än inte många grejer blir gjorda numera.
   
     Blev nästan hel utedag i dag eftersom det lovas regn i morgon. Hoppas på att jag äntligen skulle ha lust att vara bagare någon timme i morgon men farligt osäkert känns det som. Ni vet, något av mina pysselrum drar bra mycket mera.
                          Hej svejs till er alla och ha det så gott. Vi ses.
   

Barnvagnsmobiler o skallror

      Som ett litet sommarintresse som hängt med hela mitt liv är just att ha något virkjobb på gång under sommaren.  Känns för mig mera passande att virka och då något i bomull under sommaren än att ta till de varma ullgarnerna

     Handarbetsnördar kan ju inte låta bli sitt intresse hur skön sommaren än är därav  känns det helt rätt att göra grejer modell mindre för att ha något på gång. Trots att jag haft virkandet att ta i bara lite då och då så finns till slut en liten hög så nu är dessa på väg till Hantverkarboden.
   

    Nalleskallran  gick till minstingen här så nu sätter jag stopp för detta virkande ett tag och ägnar mig åt de varmare garnerna. Kunde passa helt perfekt med tubhalsduk, poncho, sockor, vantar, mössa till mig själv. Listan kan göras lång och sticksömmen skall visst i gång om än med sakta fart. Andra hantverk pockar på och dem vill jag verkligen inte nonchalera bort, gillar både målarpensel, symaskin och dylikt också alltför mycket.

    I dag har vi haft lilleman o lillelilleman här ett par timmar. 3,5 o 4,5 år, de är bara för härliga med sina uttryck. Jag måste nämligen bara komma och se var avgasröret fanns på min bil oberoende hur ointresserad jag är av sådant men visst visade jag min goda vilja inför godingarna. De förgyller verkligen.
      Skön kväll till er alla. Vi ses.
   

Havets vågor vid Fäboda

       I går längtade jag intensivt efter en "riktig" skogspromenad. De vardagliga vandringarna (som blir bara glesare o glesare) i närområdet kan bli riktigt tjatiga ibland. Man  går o går och har tankarna långt därifrån. Tar man promenad i annan miljö så ser man igen allt det fina i naturen.

     Som pensionär får man ju göra allt nästan precis när man vill så fredagen blev en helt bra dag att vandra vid Fäboda.

Med rejäl blåst gick vitvågorna rätt tätt på havet.

                                                     Lika vackert på klipporna i alla fall.

          Trots att vi vandrat i Fäboda många gånger så har jag inte tidigare upptäckt denna stig som vid havsstranden leder mellan sandstranden o de sydligare klipporna.

                                           Hösten har börjat ge sig till känna i vackra färger.

                                                 Fackelblomster i stark vinröd höstfärg.

        Svampar kunde man se här o var. Här ståtar den vackraste av dem alla, den röda flugsvampen.

                 Vindpinade träd har alltid fascinerat mig, många sådana finns ju vid havet.

      Trots det stormiga havet och vitvågor så skymtade vi ett par segelbåtar långt borta. Kanske bra för dem att ha ordentlig med vind men svårt att förstå för mig som mest gillar båtfärder på lugna hav.
      Det medhavda kaffet smakade innan vi vände hemåt. Efter att ha vandrat längs stranden och även hoppat på klipporna så vandrade vi tillbaka längs den breda uppgjorda vandringsleden. För den som aldrig vandrat vid Fäboda kan jag nämna att den breda jämna stigen som börjar vid husvagnarna kan t.o.m. användas med barnvagnar eller dyligt.
      Vid kaffestugan har byggts en ramp där rörelsehindrade kan ta sig fram så även med rullstol ute på klipporna. Man blir ju bara så glad att även rörelsehindrade kan få njuta av denna underbara natur.
 

 På hemvägen kikade vi efter lite lingon och vi hade turen att få ihop två ämbar, då ihopskrapat efter andra eller så var det väldigt lite lingon.
       Solsken även i dag så det blir någon form av utevistelse för i morgon lovas regn. Ha det så gott ni kan. Vi ses igen en annan dag.