Veneziaden

      Veneziaden firas här alltid sista helgen i augusti, det är ett avslut på sommaren. 

Eftersom vädret lovades så fint bestämde vi oss för att avnjuta helgen i Kalajoki. Den långa sandstranden, sanddynerna och annars storslagen natur bjuder på speciell upplevelse för oss bara 100km bort. 

       Trots att campingen är stor så vet jag att där brukar bli fullt ganska tidigt så vi åkte iväg så vi kom dit strax efter att de öppnade fredag morgon och ändå fick vi ingen plats. 

     Skam den som ger sig så vi letade var vi kunde ställa bilen ett par dar. Visst vi fann fin plats vid strandkanten. Eftersom det är så grunt var vattnet riktigt lagom ljummet vid strandkanten. Att få gå barfota i vatten och solen som strålade, ja det smakade det om något.

                              Fredag kväll blev vacker och fler och fler bilar samlades nära oss.

      Lördag var ett gäng segelbåtar ut på havet, en vacker syn. Lite solsken övergick till moln och när kvällen stundade kom regnet.

     Mot elvatiden när det närmade sig fyrverkeri vällde en massa människor ut mot strandkanten. Själva råkade vi ha så bra plats att vi satt i bilen och kikade på fyrverkeriet. Jag som inte precis fröjdas över såna grejer blev verkligen tagen av det storslagna fyrverkeri de hade där.

       Dessa bilder är tagna genom bilrutan och förstås lyckades jag inte fånga den allra sista och finaste biten av det hela.  Nåja där gick en hel del upp i rök men vackert var det.

      Väl hemkommen tog vi tag i plockning av havtornen och bönorna som riskerade att bli förväxta. De är nu också förvällda och i frysen. I kväll fortsätter jag lite på de halvfärdiga lovikkavantarna. Dessutom ser ni här min vackra blommiga bok där jag antecknar ett och annat från våra utflykter. Trevligt att kika i den och drömma sig bort lite när mörkret och kölden börjar anlända på riktigt. 

       Tiden går så nu säger jag hej svejs, vi ses.