En strimma ljus

 

Dagarna så mörka så här års att ibland känns det som om det inte varit någon dag, bara morgon, kväll o natt. Likaså  har jag känt mig den senaste tiden. En flunsa som tog grepp om mig rejält har bromsat mig en hel del. En och enhalv vecka och hostar som en tok ännu. Kunde tro att detta var corona men icke, har testat.

     Ibland kommer en strimma ljus rakt in i mitt o barnbarnens pysselrum och denna strimma är nog så behövlig. Har passat på någon stund att måla fler ljus för att fylla på vid Hantverkarboden men orken tryter rejält.

   Också några varv då och då på Lovikkavantarna och tänka sig, jag har fått hjälp med kardningen just nu.

    Två dagar delade jag med gosse 3 = minstingen eftersom han var lika flunsig och down som jag. Lite förgyllande att få tiden att gå, vi sov middag båda två.

     I går åkte jag med mannen till skogen när han letade julgran. Jag behövde lite frisk luft och tycker att man måste bara ta sig ut för att få orken igen. Även en promenad i dag så nu märks en strimma ljus i denna flunsatunnel.

    Hoppas ni alla har det bra, vi ses igen en annan dag.

Mjuk och skön barntröja med luva

       Senast när gossen T var här hade han sin sköna tröja på som jag tycker ser så gosig ut.  Snabbt fram med kameran eftersom jag gissar att många av mina följare här även är intresserad av stickning.

     Nu är det ju inte jag som stickat denna utan hans mamma har gjort detta. Den är stickad i Sandnes Kos, ljuvligt mjukt garn och här en helt ljuvlig gosse inuti tröjan.

                             Knäppning vid ena sidan som antagligen mest är som prydnad

      Fickor frampå som jag tycker ser så käckt ut. Fin tröja på go gosse.

      En gång i tiden när mina pojkar var små hade även jag stickat tröjor med såna fickor som var inne just då. Allt kommer igen brukar det heta om än med en del förändring. 

     Våra fem barnbarn har vuxit till sig så nu känns det som om jag är tvungen att förändra benämningen på dem här. Jag brukade kalla flickorna för ettan o tvåan och gossarna för lilleman, lillelilleman och minsitngen. Från och med nu är flickorna T och N och gossarna gossen H, gossen T och gossen K. 

     Skön kväll till er alla så här mot slutet av veckan, vi ses.

      

Min fina tröja

     En vacker tröja är nu i min ego. Hade inte tänkt mig fler tröjor denna sommar eftersom syster yngre redan stickat två till mig, sommarlätta båda två. 

    Nu var det så att syster äldre hade valt färger som syster yngre skulle sticka till henne och jag blev så förtjust i denna tröja att jag tänkte varför inte även till mig. Jag är ju inte precis någon som slantar upp en hel del för kläder men det jag vill ha det unnar jag mig ibland. Således beställde även jag en tröja och syster yngre stickade den helt klar inom två veckor. Tro mig, jag är stormförtjust i denna tröja. De flesta har ju redan strömsötröjan så varför inte lite annat mönster.

    Denna tröja är nu stickad i Drops cotton merino, så mjuk och len och inte det minsta stickig.

     Mina båda systrar är helt uppslukad av stickning nu. Syster äldre med spetsmönstrade strumpor, vantar, sjalar och dylikt och syster yngre med mönsterstickade tröjor.

    Nästa projekt har hon redan på gång, ingen lätt variant precis. Sa till henne i går att hon kunde sticka på beställning  och hon var faktiskt inte helt främmande för detta, annars har hela släkten någon av hennes tröjor. Så glad att jag själv beställde en tredje med henne, den sista den skönaste jag har. Tack syster äldre för färgsättningen och tack syster yngre för du fixade denna tröja.

    Själv skall jag just nu fortsätta fylla på med virkade barnvagnsmobiler och babyskallror. Tänkte för ett par år sedan att jag kunde göra några babyleksaker bara för att minska på mitt bomullsgarnslager men fattar inte att lagret aldrig blir mindre. Månne det beror på att jag fiskar fram ett och annat nytt nystan från någon affär. Trevligt att virka sådant också och man skall ju ha trevligt så gott det går här i livet.  Skön helg till er alla. Vi ses.

Obestämd husbilstripp

     Som ni redan märkt blev det en bloggpaus här, ja dessutom en oplanerad bloggpaus. Rätt rörigt på sommaren ibland då man rör sig både hit o dit och ja, dessutom känns det ju som man inget har att ge här vissa perioder. Sen när man kommer igen brukar det mest flyta på i gamla spår.

     Vi åkte ut på en oplanerad husbilstripp och den trippen gick norrut igen. Vi satte först spåret rakt upp en bit efter riks åttan. 

     Stannade först till i Uleåborg som är så vacker stad invid vattnet. Regnet hängde i luften men vi klarade en rätt lång promenad utan att bli blöta. 

Sen blev det små vägar o stora väger, ja kanske rent ut sagt bara dit näsan pekade.

             Vackra enkla ställplatser där andra övernattade också hade vi turen att träffa på. Detta är mellan Avasaksa och Rovaniemi.

     Mycket bra camping i Rovaneimi invid floden. Stan på  andra sidan så vi tog en promenad in till stan ca två km.

     Hade hoppats på att se ett levande torg men kanske var vi lite sent ute dit på dagen eller så är det rätt dött på vardagar. Några loppissäljare var allt förutom några pensionärer som satt o lyssnade på en sångare.

                             Vi drog vidare till Posio. Många renar, riktig vildmark tyckte jag. 

    Återigen hade vi turen med enkel vacker ställplats där naturen bjöd till mycket fotograferande med alla möjliga molnformationer.

    Alla dessa "molnbilder" är tagen på samma plats och samma kväll så det blev mycket variation.

                                    Detta hade jag med mig men rörde det inte en ända gång.

                                                         Däremot så blev såna här gjorda.

 De svarta glasunderläggen virkade i lingarn som verkar så eftertraktade blev påökt med ett helt dussin. De vita virkade jag i merseriserat bomullsgarn eftersom jag ville ha dem helt vita annars gillar jag lin jättemycket.

   

   Eftersom vi inte besökte många ställen utan höll oss mest ut i naturen kom jag att tänka på vad coronan gjort med oss psykiskt. T.ex i Uleåborg gick jag in på ett loppis men där var så tätt med folk att jag gick ut igen. Ja för mig känns det som att man skall lära sig så småningom att blanda sig med andra människor. Visst känns det en hel del bättre att röra sig här och var nu med två sprutor i bagaget men ändå, vi är dock inte återställda i gamla vanor på ett huj. 

    Hemkommen efter vår veckotripp norrut så var det bara att ta tag i bärplockning och saftandet. Mycket jobb men väl värt det när barnbarnen verkar älska min hemgjorda saft. Både mannen och barnbarnen hjälper att plocka så den grejen är jag inte ensam om.

    Regn i dag så blir innejobb och det behövs verkligen ibland om man nu inte råkar trivas i röran. 

Ha en bra "regndag" alla som kikar in. Vi ses.

Senaste dagarna

    Jo ni kan säkert ana vad jag gjort den senaste veckan då det varit så tyst här på bloggen. Ja precis som jag tror ni gissar så har jag först och främst njutit av det fina vädret som överraskade oss. Att det är så varmt som 17+ i skuggan hos oss så här års hör nog till ovanligheterna.

     Jag är ju så nöjd och belåten över mig själv att jag redan har fönstertvätt och en massa annat klart inför sommaren. Det värsta man kan tänka sig att ha en massa städning ogjort när värmen kommer. 

     

       Har gått många varv runt vår tomt och kikat om något är på kommande. Blåsipporna blommar troget i bänken medan några lökar överraskade mig i potatislandet. Gissar att det är någon kruka med de små påskliljorna som blev tippad dit i fjol. Knoppar har dom i alla fall trots att de verkar dislängda.

     Vitlöken som jag letade i fjol och verkade helt ha försvunnit uppenbarade sig med några stjälkar. Kanske lyckas jag få smaka på egen i år.

    Husbilen den blev nu städad och sängen bäddad så den står redo för någon utflykt, kanske när det bjuds på varmare väder nästa gång. Jag bara väntar och längtar.

    Ni ser att här har skett bara sådant som inte syns men som  märks om man inte gör något.

   Har bara en liten strö stickning på gång, sommarsockor kallar jag dem. Råkade se så vackert garn vid Minimani så  tänkte att visst kan jag behöva ett par sommarsockor. Det är ju så mycket roligare att sticka när garnet är vackert.  

   Hoppas ni haft möjlighet att njuta den senaste helgen också. Själv tycker jag att värmen laddar batterierna eftersom jag älskar värme. Tack snälla för alla gånger ni kikar in här, vi ses.

Lite stickning

                  Stickade varsitt par sockor till mannen och mig själv och kom då att tänka på vad som känns mera intressant med de färdigt randade garnen eller när man randar enligt sina egna tankegångar.

       Det finns ju så många vackra garner som är färdig randade och lite spänning kanske att se hur det blir vart efter man stickar. Tyvärr har åtminstone jag blivit besviken någon gång när jag köpt ett enligt mig vackert garn och så blir det inte alls ditåt jag förväntat mig. 

          Dessa sockor av det randiga garnet blev ju helt ok men tyvärr, det är roligare att randa själv tycker jag. Dock inte för att de skulle bli finare, kanske mera för att jag gillar att tänka till hur jag vill ha det eftersom just detta känns nästan roligare än själva stickningen.

   En sak som jag nu äntligen testat är att blöta de färdiga sockorna i hett vatten. De blev verkligen mjukare. En bekant berättade att hennes 100-åriga svärmor alltid gjorde så och jag har haft så svårt att fatta detta. Jag har bara förknippat ull och varmt vatten passar ihop med tovning. Vill dock påpeka att sockorna är av Sju Bröder och jag lät dem ligga i ganska hett vatten en kort stund, kramade ur och torkade liggande på handdukar 

   

      Kan ju inte vara helt utan stickning så nu får det bli ett pannband som jag så väl behöver när vi får förpassa mössorna i sommarförvaring.

     Vackert i dag men blåsigt. Blir en promenad nu sen får vi se vad dagen mer har att bjuda. 

                                                  Hej svejs till er alla, vi ses.
 

Söndag

    Dagarna makar sig framåt, känns rätt bra att januari är till ända. Kunde jag få önska något just nu så är det sol, sol, sol men icke sa nicke vi får hålla till godo ännu ett tag. Ingen södernresa att se fram emot heller men jag trodde faktiskt inte att det var så lätt att inte alls tänka på sol o värme. Kanske har det att göra med att det var så skämmande i fjol när vi var till Teneriffa och hamnade mitt i pandemins ankomst. Brukar ju annars sitta o drömma om värmen så här års.

. Återigen kom ett par lovikkvantar till. Nej jag behöver egentligen inga fler nu men de sitter liksom fortfarande kvar i huvudet sen stickningen inför julen. Tänker som så att när garn finns så är det inte så dumt att ha något par på lager. De går ju att karda vartefter jag behöver något par.

                                            Tulpaner piggar upp och ger en njutning så här års.

      Likaså att få någon stund med barnbarnen. Har spelat både schack o maja med tvåan i dag. Såg i TV någon här om kvällen som mindes sin mormor så väl, just detta att hon hade tid som inte mamma o pappa alltid hade. Precis så minns jag min egen farfar så jag hoppas att jag själv ger något gott till barnbarnen med att ge dom just tid. 

      Nu kom ettan in här, härligt så nu säger jag hej svejs för denna gång och sköt om er. Vi ses.
 

Vantar med både räv o orm

     Vantar behövs ju denna årstid så min tanke gick till minstingen när jag råkade se en bild på ett par rävvantar. Alpackagarn är ju rätt mjukt o skönt således välpassande till småttingar och just sådant fanns några nystan i min garnlåda.

      Vantar blev det och visst liknar de rävar om än inte färgen är helt rätt. Eftersom jag alltid tyckt att alla vantar har väl kort resår för att hållas på små händer så stickade jag dem lite längre. Tänkte mig att de går att vika upp ifall de är för långa men de blev helt rätt kunde jag konstatera efter provningen.

    Dessutom hade ettan en önskan om jag skulle sticka ett par vantar till henne med ormar på, de skulle vara i svart o grönt. Det är hennes intresse för Harry Potter som ligger bakom önskan om en ormbild.          Nu var jag ju tvungen att först rita upp ett ormmönster som var lagom stort för att passa på en vante.  Ormen blev grön o botten svart men jag lät den gröna tråden följa med genom hela vanten för att få den tjockare och detta blev helt bra meeeen. Ja helt nöjd med mitt mönster blev jag dock inte men de är som de är och ettan hon blev minsann nöjd och det var ju det viktigaste. 

     Dagarna går i gamla spår nästan enbart här hemmavid men i dag blir det lite utsvävning då andra gossebarnbarnet fyller 5 år. Kalaset helt enligt corona restriktioner så inga många gäster, allt helt i sin ordning. Ska bli skönt att få träffa några istället för enbart våra fyra väggar eller träden i skogen som hör till våra dagar nuförtiden.

   Skön söndag till er alla, vi ses.

 

En God Jul till alla

      Så nära till julen nu. De några klappar som vi inhandlat är paketerade. Det lilla godiset som skall till barnbarnen blev paketerade i mina påhittade tomteskapelser. I rasande fart gick det så de blev som de blev. 

                 Julgranen blev klädd i kväll av alla barnbarnen så även pyntet framplockat. 

    Skulle jag stå för pyntandet skulle nog inte många inköpta grejer komma fram men när barnbarnen får pynta blir det rejält. De får gå loss på hur mycket de vill av våra gamla grejer och fylla både deras sovrum och pysselrummet här hos oss. De andra rummen är det sparsmakat eftersom jag bestämmer där rätt långt.

                 Trevligt så länge någon av dem har glädje av att göra det fint enligt deras idéer. 

      Ingen brådska här inte så jag får ta det lungt och hålla i stickningen när jag har lust. skall bli rävvantar till minstingen. Fick beställning nu från ettan om jag kunde sticka vantar med en orm på och det tycker jag borde gå. Tänker mig att rita upp en orm och räkna maskor så då måste det ju bli ett mönster, vi  får se. 

     Önskar er alla en trevlig och God Jul. Vi ses.