Naturens skapelser

     Under gårdagens promenad i det vackra vädret var kameran med och några fina bilder lyckades jag få.. Konstigt egentligen att dessa foton blev till någonting för med nya glasögon som mörknar i solsken och dessutom med snö på backen så var nog bilden långtifrån klar i min blick.

           Tog massor med foton tills batteriet sa ifrån och hoppades att åtminstone något skulle bli bra.

Och se nog blev flera godkända trots allt sen jag sett dem inomhus men visst blev väldigt många raderade också.  

     Kan nästan inte fatta att isbildningen kan skapa sådana konstverk utan någon människohand som snickar och grejar med det. Med andra ord så skapar nog naturen själv det allra finaste.

      Varje grässtrå pryddes av en isblomma men för att alls få njuta av detta så krävdes visst att jag faktiskt tittade ner i backen just på grässtråna.

              Inget sådant här ser man då man bara vandrar iväg och slötittar lite hit och dit.

        Små snöklumpar hade blivit till ljuvliga bomullstussar sen lite isbildning satt sig på ytan.

     Ensam fick jag den dagen rå om denna lilla väg. Endast jag själv och en hare har vandrat där.

I dag är det mulet men ändå rätt bra väder.  En kort vandring men inte särskilt mycket mera händer mig i dag efter att ryggen strular. Ta det lungt men ändå röra sig lite brukar vara bästa medicinen ett tag. En fortsatt bra dag till er alla. Vi ses.
     

Alla mina besökare

   Jag skulle vilja ge er famnen full av rosor så här på vändagen så det får det bli den vackraste rosbild jag har just nu. Tackar er ödmjukt på samma gång för ert intresse ni visar med besök här på min blogg.

 

    Gårdagen började med en "utflykt" till Merikart som är nära Lillkyro. Vi vek av från riksåttan till larv vägen och sen vek vi av efter en liten väg så vi kom ut vid kyrkan i Lillkyro. Tror faktiskt inte att jag tidigare åkt den vägen.

    Vad jag vill säga är att det var en riktigt intressant väg med många kurvor, kuperat och mycket skog Jag älskar små skogsvägar och dessutom såna med många krökar för man vet ju inte vad som finns bakom nästa krök, således lite intressant och vackert.

      Vi körde sedan längs med Kyro älv, över vid bron och sen efter andra sidan. Hela den vägen och orten vill jag se igen men på sommaren. När jag tidigt i livet åkte buss till Vasa så var det just via Lillkyro och ditåt är jag nästan aldrig numera.
    T.o.m. en ria fanns invid denna väg vilket jag aldrig vet finns mera i våra trakter.

     Lördagen fortsatte med en begravning i Vörå. Den  som gott bort fick leva till en aktningsvärd ålder av 99 år, näst äldst i Vörå församling. Ingen får bestämma hur länge man lever och denna person hade länge önskat sig vila så jag säger vila i frid. Saknad finns kvar.

    Vändagen i dag fick jag en glad överraskning av ett telefonsamtal från Vietnam av min vän som är på besök till sitt gamla hemland. Hon längtade tillbaka till Finland, så kan livet förändras. Jag önskar henne välkommen tillbaka snart.
 
     Önskar er alla en fortsatt bra vändag. Vi ses igen här om någon dag.

Glashalt i dag.

   He e "klaka" i da, så det blir nog nästan en innedag för mig. Flyter vatten ovanpå isen efter vägarna så inte särskilt trevligt med utevistelse nu. Bättre att hålla reda på sina ben än att ta någon långtur för att spegla sig i isen.

                                                     Så lovas ända till slutet av veckan.

     I går blev det en bra dag när jag (bjöd) mannen på mat vid Uffes i Purmo. Nej det var faktiskt Uffe själv som bjöd via hem och skola förening eftersom jag vann presentkort därifrån. Jag kan faktiskt inte finna något annat ställe här omkring som har så bra smak på sin söndagsbuffé som där vid Uffes. Jag skiver söndagsbuffé eftersom jag faktiskt aldrig smakat vardagslunchen  där någon gång Med andra ord 10+ för Uffes mat.

             Måste här övergå till några blommiga bilder för att förgylla denna gråa måndag.

    Vi är ju på den rätta sidan om mörkret och kölden så lite kan man ju unna sig att längta till sommaren.

     Denna lilla härliga blomma som är alldeles pytteliten har jag fotograferat i dammen vid Skolparken förra sommaren. Den är en vattenväxt, förstorad med kameran så den syns knappt  så där rakt av i dammen.

    Det här blev nästan lite och inget men nu blir det symaskinen som kallar mig. Ha det bra trots det kuliga vädret. Vi ses.

En inblick i glädjen att sy.

   Tänka sig att ettan verkar att gilla handarbete. Det vågade jag inte tro så jag var överlycklig av åsynen när hon satt på vårt köksgolv och klippte till en kudde. Hon ville lära mig att sy en kudde som hon fått göra i skolan.  Det fick hon så gärna och jag sydde med på hennes vis.

   Eftersom jag själv haft två söner som pratat mopeder, bilar o motorer  i hela sitt ungdomsliv så är jag ju mäkta stolt att någon vill dela mitt intresse en aning.

        Vackert här i dag med solsken och lagom kallt ca 6-. Så här är snöläget på vår gårdsplan, snön den slog ihop  rätt ordentligt med blidvädret som var förra veckan.

                                           Så här lite snö var det på sina ställen ute på åkrar.

     Och under dagens promenad fann jag denna lilla glänta så vackert inbäddat i mera snö men dit kom ju inga vindar så snön fick fortfarande smycka träden.

     Återigen fredag, nästan så det bara är måndag o fredag känns det som. Konstigt att veckorna rusar i så snabb takt och jag som brukar känna tråkighet denna årstid. Beror det månne på de fyra goa barnbarnen som förgyller min tillvaro då och då eller blir man kanske mera förnöjsam på äldre dar. Vet inte eller så är denna vinter bara ett undantag. Gott så i alla fall.
          Ha det gott. Vi ses.

Vao, vilka fina strumpor jag har.

    Hade beställt syster äldre att sticka ett par lagom långa strumpor till mina skor och här är dom nu.

     Precis så här ville jag ha dom så att de skulle sticka upp en bit ovanför skorna. Varför jag inte stickar såna själv är nog att hon har tålamodet att sticka i så tunt garn och det tålamodet har inte jag.

   

                                       Spetsmönster blir ju så himla fint när garnet är tunt.
          

                                            Mönstret i närbild. Ni förstår att jag är helnöjd.

       Syster yngre och jag bladdrade igenom hela korgen med hennes stickade grejer så jag skulle ha många fina saker att visa men jag väljer nu att visa er några par av hennes mönsterstickade strumpor.

    Det är så himla intressant att få bladdra i alla dessa fina handarbeten, det gör jag varje gång jag är dit. På eget bevåg säger jag: ifall någon är intresserad av det hon stickar eller möjligen vill beställa något så förmedlar jag gärna kontakten för hon stickar bra mycket mera än vad hon själv behöver.

                                  Har visst några bilder till men de får bli till en annan gång.

   Vi syskon med äkta hälfter var således bjudna till syster äldre i går och det är ju så himla roligt att få träffas alla samtidigt någon gång. En bra dag så tack syster äldre.

   Ni skulle bara veta vilket underbart väder som är här nu,5- ,sol och helt lugnt så nu blir det promenad med en väninna för min del. Ha det alldeles gott och njut av dagen. Vi ses.

Tolfte lapptäcket till baby

  Återigen ett lapptäcke. Denna gång till lillkillen som föddes för två veckor sen. Ja det här blev det tolfte som jag gjort. Endast ett på beställning och alla andra har jag gett bort.

   Allra först när jag började göra dessa så blandade jag hjärtan i alla möjliga färger. Senare planerade jag det så här. Ni ser att gula och blå hjärtan delas snett igenom täcket, tanken är att man kan välja vilken färg som skall framträda bättre till barnet. De sista åren har det blivit rosa-beige, rosa-blå och blå o gul. Eftersom lilleman han bli född innan jag fick riktig början på det hela så blev det blå och gul för att få lite variation i färg. Annars blir de allra flesta i rosa-blå.

    Rätt mycket jobb med dem för alla hjärtan sys för hand i tre olika skeden. Först tråcklar jag fast tyget på pappershjärtan och pressar för att få en kant. Tar sen bort tråckeltråden och syr fast hjärtanen för hand på  tygrutor 15x15cm. När alla är klara syr jag ihop alla 20 tygbitarna. Har också klippt 5cm x 50cm remsor i alla färger och sytt ihop, klipper sen tvärs över så jag får  5cm breda remsor som blir ett "tandavarv".

   Här ser ni tandavarvet som sys runtom. När jag sen satt vadd under och allra sist sytt fast underlaget så kviltar jag för hand runt varje hjärtan. Därav blir det att handsy i tre omgångar.

    En gång i tiden gillade jag lappteknik och trots att det intresset har bedrarrat så har detta lapptäcke liksom lämnat på. Mycket jobb men jag gillar det faktiskt.
   Ha en skön lördagkväll alla som råkar kika in.
   

Uppiggande trots kölden

       Tulpaner på bordet och ett halvsjukt barn kan glädja när kölden biter och man vill hålla sig inomhus.

           Vårt barnbarn tvåan här lekande med små prylar. Hämtade hit två halvsjuka barn i går för lite sällskap.

       Verkar aningen mot det bättre i dag eftersom termometern visar 20- men det räcker ändå för att sitta inne.
      Symaskinen och stickorna är lite igång men man behöver ju även motionera munnen och även röra sig och där kommer barnbarnen väldigt bra till pass. Dom är så goa alla barnbarnen så ingen dö tid när de kommer. Lilleman som är rätt nyfödd har jag inte lärt känna ännu men tror att vi kommer att bli lika "tjomis" som de andra.
    Sååå vackert ute nu och jag tänker åka iväg för att önska min vietnamesiska vän lycklig resa då hon i morgon reser till Vietnam. Jag är så glad för hennes skull då hon endast besökt sitt hemland en enda gång på 20 år.
     Och alla ni i bloggvärlden, tack för att ni tittar in här. Ni är alltid välkomna. Ha det gott.
   

Hardangerspets som gardinomtag

   Vilken tur jag ändå hade i dag när jag letade efter något i min spetslåda som skulle passa till gardinomtag. Tog äntligen ner julgardinerna så då blev att fundera vad jag skulle sätta dit i stället. Nog blev det  dom gamla vanliga gardinerna så här års men nu fick de omtag av mina gamla lakanspetsar i hardanger som jag inte "jöutats" slänga.

   En gång i tiden älskade jag att sy dessa spetsar men allt har sin tid så det blir spännande att se om hardanger någon gång kommer igen som handarbete.

    Både spetsar och lakan höll i tvätten ända till att påslakanen gjorde sitt intrång och då plötsligt var det gammalmodigt med dessa. När lakanen skulle slängas då gick det bara inte att även slänga spetsarna.

      Så nu är spetsen på översta bilden omgjord till omtag och hänger fint i köksfönstret.

    Lördag kväll och jag väntar några gäster. Ha en skön lördagkväll även ni som tittar in här från bloggvärlden.

Nya vantar

    Ett par nya vantar är på gång. Ända från min ungdom har jag gillat detta mönster så jag har faktiskt haft fler par i samma mönster men eftersom jag är en hejare på att tappa bort vantar så har jag inga nu.

   
  Dessa vantar blir stickade i tre färger annars så kan man sticka detta mönster i så många färger man vill.

   Det vita och det beige är sju bröder men det bruna är av annan sort men i samma tjocklek. Eftersom jag samlat på mig en hel del garn så blir det ofta att botanisera i dessa lådor särskilt då jag stickar något endast åt mig själv.

     Här har jag bara en vante kvar och den andra har varit på villovägar ett par år så den återkommer väl aldrig. Har denna kvar just bara för mönstret. Som ni ser har den bara två fäger och det går ju lika bra.

   På söndagen tog vi oss en tur över isen till sommarstugan men det var rätt kallt med också svag ving. Ni ser att farfar försökte lära tvåan att skrinna men det är ju inte så lätt de första gångerna. Snötäcke på isen men inte för mycket så det gick bra att skrinna.
     Bara 12- här nu så det går åt rätt håll. Ha det gott alla som tittar in.

Babytossor till användning

    Babytossor i all ära men det allra viktigaste och glädjande är att vi i dag blev farmor o farfar för fjärde gången. Denna gång blev det en  gosse som kommer att glädja även oss.

    Tossorna här har jag lite på förhand stickat från mitt eget huvud och i ett uddigt garn. Hade kvar ett nystan från tidigare så jag minns inte vad det heter. Tanken var att de skulle bli nå sorts kaniner men fick inte de långa kaninöronen att passa så det fick bli vita möss istället. Munnen är markerad här med alldeles för ljust garn så det syns nästan inte. Tror i alla fall att de kommer att uppfylla det de är ämnat för, alltså värme.

   Lite varmare här nu bara 20- hm,hm. I morse var det 26- men det brukar inte vara så länge.
     Hoppas ni alla har det varmt och skönt inomhus, då får det ju vara hur kallt det vill ute.
          Hej svejs till er alla och ha det så gott.

Stickning på gång

   Både julen och nyår gick i raketfart känns det som men ändå säger jag, äntligen vanlig vardag.

    Visst är det trevligt med de sköna helgerna som vanligen består av gemenskap med släkt, vänner, god mat, godis och slappande om man så vill. Tyvärr är vi nog skapta att röra på oss och ha något för händer, åtminstone jag. Vanligen tar man sig inte an några stordåd under jul-nyår (och knappast sen heller) men det blir mera normala dagar så att säga.
   Efter helgen brukar det bli endast någon sticksöm för då rinner allt pysslande och lagande ifrån mig efter julbestyren. Här stickar jag just nu en halsduk till mannen. Hela vägen är det tre rät en avig. Början på varje varv är alltid tre rät och slutändan på varje varv är alltid en rät. Vet ej vad mönstret heter. Enkelt i alla fall.
    Sol här i dag men 17- så jag njuter inifrån huset. Ha det gott alla som kikar in.

2015-2016

    Middagen väntade när vi i går kväll anlände till syster yngre och man inför nyårsfirandet.

     Nyårsnatten firades med god mat, dryck dessutom mycket prat och handarbete och förstås tv tittande för männen. Bra så, vi har ju för vana att hålla låda fram till morontimmarna när vi systrar träffas.

                                Matsnaps med tranbär i, smakfyllt för både öga och mun.

   I tamburen hade en tomte lagt sig till ro efter att all julklappsutdelning  bedarrat för några dagar sen.

     Där  fanns så himla många vackra julpynt men måste förstås minimeras här därför blir det endast en liten blick på allt det vackra.
 

     Till råga på allt fick jag se att syster yngre fortfarande har kvar julprydnaderna som jag gjorde för många år sen.

     Där ser man hur olika systrar kan vara på vissa punkter. Hon är den där, den som spar man har och jag skyggar för att skåpen skall bli för fulla vilket ger mig en viss ånger när jag ser sådant som hon förstått att spara.

       Vägen hem blev en omväg till gravgården och besök hos en 99-åring. Nu blir årets första kväll antagligen väldigt lugn med antagligen TV och en och annan maska stickas på mannens halsduk som snart borde bli klar. Önskar er allt gott på det nya året. Vi ses.